One hell of a good time in Collingwood, Blue Mountain

Ja då har vi varit i en vecka på en resort som heter Cranberry resort i Collingwood.
Jag och Eva åkte dit med min moster Maria och hennes lilla hund Dude.

Det har varit en riktigt rolig och händelserik vecka. Maria, Jonas och Ted hade hyrt världens bästa stuga som var 3 våningar hög och hade allt man behövde för att kunna trivas riktigt bra.
Redan första kvällen så fick vi trevligt besök av Teds syster och några kompisar till Ted och Maria.

Blev mycket god mat och härligt mycket skitsnack. De var runt 55år och uppåt men det kunde jag inte tro för det var ett härligt drag på tanterna och gubben Eno som var med.
Snackade en del med Eno som var runt 60 men såg ut som 45. Det visade sig att han också gillade att cykla så han erbjöd sig att visa mig alla grymma spår som fanns runt trakterna.

Eno tog med mig på en riktigt grym tur dagen efter. Satan vilka roliga stigar det finns i Blue Mountain. Eno kunde alla roliga avsnitt så jag fick mig en riktigt härlig tur. Det var snabba hårdpackade smala jordspår med hur mycket kurvor som helst. Tänk första halvan av XC SM i år gånger hundra. De flesta kurvorna var doserade så jag kunde bara lägga ner cykeln och skjuta ifrån, hur kul som helst.
På vägen hem visade Eno mig skidbacken som var öppen för downhillåkare på sommaren och det visade sig att det skulle gå en XC cup där på tisdagskvällen. Jag var såklart intresserad av att köra.

Dagen därpå så blev det först en härlig dag på stranden med Maria som var snäll och skjutsade oss till Wasaga beach som är världens längsta sötvattens sandstrand. Det blev runt 3 timmar med sol och bad, hur skönt som helst. Min kusin JP hitta en fresbee som han köpte så vi lekte runt med den. Haha jag och kasta saker gick inte så bra ihop men det var grymt kul.
På kvällen bar det av på race. Maria var snäll och fixa in mig till anmälningen sen var det bara att värma upp ett par varv och köra.
Banan dom hittat var riktigt grym och passade mig bra. Det var mest platt med massa smala snabba stigar och hur mycket kurvor som helst. På slutet av banan bar det ner i världens grymmaste downhillspår sen var det upp 50-60 höjdmeter på grusväg.
Vi skulle köra 45min + 1 varv och alla starta samtidigt så det var som en keps cup ungefär.
Jag tog starten sen höll jag den till mål.

Var riktigt kul och äntligen kunde jag köra med driv genom i stort sett hela banan. Var riktigt kul att köra och det var även kul att vinna. Det var runt 20 pers som dök upp och körde så gott de kunde och hade det trevligt på dom grymma banorna och den efterföjande priscermonin/pubrundan.

Resultat från XC Series Blue Mountain finns här.

Resten av veckan har det blivit mycket cykla och bada och träffa släktingar som jag inte har sett på ett bra tag. De har kommit i skytteltrafik några åt gången så vi har haft och göra så det räcker och bli över.
Maria, Jonas och Ted har verkligen jobbat arslet av sig för att vi ska ha det så bra så möjligt här borta, och det har de verkligen lyckats med.

Här har vi min mormor tillsammans med Maria, Jonas och Eva. Mormor är över 90bast men springer fortfarande runt som en tonåring. Hon var med ut till stranden och badade och kastade boll och hoppade i vågorna. Hon var nog ensam i den ålder att hoppa runt så.


Här har vi min hejarklack. Inte helt fel och ha det ute på tävlingarna. Det är min kusin Kristina till höger och hennes kompis Sandy till vänster och jag såklart i mitten....

Här har vi Eno som hjälpte mig och hitta alla stigar. Vi hälsa på några vänner till Maria och Ted och fick lite snacks hos dem.

Det är riktigt ungdomliga och hurtiga personer och hur roliga som helst. Min moster Maria är det ständig fart på och hon har humor som få. Det är svårt att inte vara glad när hon är i närheten.

Det har blivit några vändor till stranden. Vi har bott perfekt så vi har haft stranden på ena sidan huset och bergen på andra. Kan det bli bättre??
Här har vi tagit en tur för att se solnedgången. Maria poserar med sin lilla hund Dude.

Här har Eva och Kristina hittat ut till klipporna.

Dude fick för sig att ta ett bad och sprang iväg med Maria kort efter sig.

Och här är vi vid den fina solnedgången.

Det var som sagt nära till bergen så jag kunde inte hålla mig från att rasta Ghosten ett gäng med gånger. Det var runt 300 höjdmeter och tog lite över en kvart att cykla uppför så det räckte för att bli trött. Men det var det klart värt för den fina utsikten och dom grymma downhillbanorna som fanns.

Det har varit rena paradiset här. Skulle gärna stannat lite längre om jag hade haft tid.

Får tacka Maria, Jonas, Ted, Mormor och Opa som har fixat allt med den här underbara resan till Collingwood.

Nu är jag tillbaks i Toronto med Jonas och ska snart gå och se en film. Det var en liten rapport från veckans strapatser.