Hammarbybacken med Stefan Dahl

Det blev ett härligt mördarpass upp och ner för Hammarbybacken idag med Stefan Dahl.
I vanlig ordning tog jag starten och van första vändan. Men det kändes som jag brände allt krut där för sen fick jag ta i som fan för att hänga med.
2:a  och 3:e gick skapligt bra och jag hade rygg på Stefan upp och kunde köra ikapp nedför men på 4:e och 5:e så tappa jag för mycket för att kunna dra ikapp det i downhill spåret.
5 intervaller räckte för att vi skulle bli lagom trötta.

Det är lite roligare att köra vid Hammarbybacken än Nybohovsbacken för vid Hammarbybacken får man lite belöning när man slitit sig upp för backen då det blir en rolig downhillbana ner. Vid Nybohvsbacken är det bara en tråkig asfaltsväg ner så det är inte lika roande.

Kände inte av någonting i ryggen nu när jag bytt styrstam till en lite kortare. Men det blev lite jobbigare uppför då händerna kom närmare överkroppen så det gick inte att häva sig upp lika bra. Men cykeln blev roligare och kvickare nedför. Jag ska behålla den på tills efter Borlänge tour för att utvärdera för och nackdelar. Får jag inte ont i ryggen så behåller jag den annars går jag tillbaks till min 100mm stam.

Sparken och Addicten blev grymt snygga med de nya DT Swiss carbon hjulen eller vad säger ni?

1250 hjulen var styvare än vad jag trodde de skulle vara då de har färre ekrar. Men Sparken gick som tåget när jag stod och bröt uppför Hammarbybacken på stora klingan. Det var mer mina ben som var lite spagetti när jag skulle jaga upp Stefan.

Lagom höga profilhjul som fungerar bra när det är lite blåsig sidvind också och tillräckligt aerodynamiska för lätta snabba banor och väger inte mycket heller så de fungerar bra uppför också. Bra kompromiss på allt tycker jag.