Finnmarksturen, det gick i alla fall fort utför

Idag var det Finnmarksturen. Hade hoppats på skapliga ben då det kändes ganska bra på träningen igår. Men så var inte fallet idag. Hade en hel del problem med min diabetes också då mitt blodsocker hade åkt upp under helgen och jag fick inte ner det. Vet inte om mitt insulin kan ha hamnat i solen och blivit dåligt eller något men det är nog dags att byta det nu.

Vi hade kommit in lite sent till Ludvika då både jag och Eva var lite trötta och smälde upp tälten i sista sekund tillsamans med resten av CRT gänget.





























Sen var det dags för start vi 11. hade då haft ett blodsocker på 21 som är väldigt högt. Jag vågade inte ta för mycket insulin då jag kan hamna i koma ute i skogen, något jag hels vill slippa. Hade redan tagit ganska mycket till frukost men insulinet verkade inte riktigt fungera helt 100.

Försökte hänga med långt fram i början.























Kände redan i första backen att det här gick riktigt segt. Jag hade svårt att hänga med och föll bak väldigt fort.
Kändes som jag stod parkerad nästan när alla körde om. Kom ifatt lite utför men sen kom nästa backe och då försvann alla igen. Min CRT kompis Oscar kom ikapp och Max Ahston. De körde ifrån mig uppför idag men så fort det blev lite tekniskt så kom jag ikapp och om.
Vi växlade om ganska många gånger men efter ca 25km så kom en lång utför och jag fick en ganska bra lucka och kom ikapp en liten grupp som jag körde med.
Dock så blev vi trötta och efter ca 4 mil så kom Oscar och Ahston ikapp igen. Vid nästa backe så ryckte de ifrån igen och jag stod som parkerad. Lyckades dock köra ikapp utför igen och fram till den sista långa backen innan mål var jag ikapp igen.
Hade fått lite mer krafter nu och lyckades nästan hålla jämn fart uppför. Tror blodsockret hade stabiliserat sig lite nu.

Sen var det bara sista nerför och den långa asfaltsrakan inna man skulle in på målområdet.
Försökte gasa på så gott det gick utför och fick en gansa stor lucka och började komma ikapp en hel del andra som hade blivit lite trötta på slutet.

Körde ikapp Robert Reyier Österling innan man skulle upp på asfaltsvägen men sen fick jag världens kramp i högerbenen och var tvungen att slå av igen. Fick trampa med 1 ben ett tag för att bli av med krampen.

Lyckades komma ikapp Per-Olov Nilsson som också körde H40 och när vi kom in på gräspartiet så lyckades jag få tillbaka lite kraft i benen och kunde rycka ifrån.
Hade fått en liten lycka ner till mina kombantanter för dagen. Tur att det slutade med nerför och inte uppför.























Blev till slut en 15 plats i H40. Inte riktigt vad jag hade hoppats på. Men det var kul att det gick så bra utför. Skönt med heldämpat.
Fullständiga resultat ifrån Finnmarksturen finns här.

Blev en liten återhämtningsrunda när jag kom hem sen på 45 minuter. Skönt och få skvalpa runt benen litte.