Formen och blodsockret åkte berg och dalbana idag

Idag var det en riktig berg och dalbana. Vaknade upp med hammaren och 3,1 i blodsocker och en pil neråt. 

Tog en kaka för att få upp det lite och gick sen ner och käka frukost. 

Tog 3ie och käkade en ganska stadig frukost som jag brukar här på träningslägret.

När vi skulle åka så tog jag inte med mig något vatten utan körde bara sportdryck då jag varit låg och då jag fått äta ganska mycket de senaste dagarna då jag tagit lika mycket insulin och ätit likadan frukost.

När vi skulle börja rulla ut låg mitt blodsocker på 10 och en pil uppåt men jag tänkte att det sjunker som vanligt när jag börjar ta i.

Det gjorde det såklart inte utan det stack iväg till över 19.

Började känna mig riktigt seg så när vi skulle ta en fika efter ca 1,5 timme så tog jag bara en vatten och 3 ie insulin.

Sen var det dags för den första riktiga stigningen på ca 1000 höjdmeter. 

Började segt med högt blodsocker men efter ca halva backen så kika insulinet in och blodsockret sjönk som en sten och jag han knappt börja äta innan det var nere på 4.2.

Fick hjälp av Pilen som vände och slog följe med mig upp till toppen.

Sen kom det roliga utför. Nu hade jag piggnat till då jag fått i mig lite käk så nu började det kännas bättre.

Drog på som vanligt på de riktigt roliga vägarna nerför.

Tog en liten film på det också.

När vi kom ner var det dags för lunch. Nu hade jag typ ätit upp allt jag hade med mig så jag fick ta Cola i en flaska för att överleva resten av vägen hem. 

Blev en till stigning och där gick det bättre när blodsockret hade stabiliserat sig så jag orkade med första gruppen upp till toppen.

Nu kom nästa långa nedförslöppa. Jag tog tätten som vanligt men den här var riktigt lång och flack och kurvorna var i stort sett raka så man behövde inte bromsa utan det gick och trampa igenom alla.

Jag hade legat och tagit vinden en längre sträcka sen kom ett litet motlut och där spurtade alla om mig och jag stod som parkerad.

Fick börja jaga och nu började mitt blodsocker sjunka igen och krafterna försvann. Som tur var hade de stannat vid ett fik och Fredrik var snäll och gav mig en bar så jag kunde komma på banan igen.

Nu var det bara den sista utför och sen skulle Atea Hills bestigas. Nu hade jag fått tillbaka lite krafter igen och kunde hänga med skapligt bra.

När vi kom hem hade jag fått in 130 km på kontot och 2382 höjdmeter och lite över 5 timmar körda.

Blev ett riktigt fint pass det här trots blodsockerfall och form som gick upp och ner.