Nu är Treken och jag så finjusterade det går inför start på master VM i morgon

Nu är den sista träningen gjord och de sista justeringarna på min Trek TopFuel 9.9 som jag ska köra med på master VM här i Mont Sainte-Anne i morgon.

Jag hade lite problem med att fjädringen var för mjuk i onsdags när jag körde snabbt i alla tighta switchbacks och velodromkurvor här. 

Jag körde in nästan samma inställningar som på Treks rekommendationer men jag fyllde på 125 PSI där fram och 215 PSI där bak för mina 83 kg som jag hade när jag reste iväg. 

Kändes som det blev en riktigt bra kompromis på flowigt mjukt men ändå så att det gick och trycka på i kurvorna.

Jag hade även höjt trycket i däcken till 1,9 bak och 1,7 fram.

Det fungerade bra i kurvorna och de snabba hårdpackade sträckorna. Dock så fick jag problem i den tekniska uppförsbacken som var riktigt hal efter allt regn.

Jag sänkte trycket till ca 1,7 bak och 1,6 fram och då kom jag upp.

När jag var där och tränade med Tommy Olsson och Gjertrud Bø så fick jag sällskap av inte mindre än Tinker Juarez när jag skulle testa att ta mig upp.

Lite kul. Han var en av mina ungdoms idoler tillsammans med John Tomac, Ned Overend och Julia Furtardo när jag började cykla på tidigt 90 tal.

Gjertrud har varit med bra länge också. Tror jag möte henne för första gången på Finnmarksturen 94 eller 95.

Hon fortsätter och kör precis som jag och Gjertrud är riktigt stark.

Det är som en stor skön familj här på VM. Alla är trevliga och hälsar på varandra och det är lätt att man fastnar och snackar med någon och tiden bara flyger iväg.

Här har vi Nestor. Han har kört 10 VM och är hur skön som helst. En riktigt trevlig prick som sprider glädje.

Efter ett uppvärmningsvarv och test av inställningar på

de olika tekniska partierna så var det dags att köra ett lite hårdare varv för att se så allt kändes bra med lite fart också.

Ville inte maxa men jag försökte köra gämt och kontrollerat i hög fart och det blev faktiskt PR med 15 sekunder så inställningarna verkade fungera.

Jag och familjen åkte sen upp till toppen för att se lite på utsikten och varva ner.

Riktigt fint däruppe. Man kunde se åt alla hållen där uppe på toppen.

Resten av familjen tog liften ner och jag rullade ner och hejade lite på downhill åkarna som hade börjat köra.

Det var ingen lätt väg ner precis. Lite mer fjädring och en dropperpost hade jag inte tackat nej till här.

Downhillbanan såg ut att vara ganska teknisk på sina ställen och det fanns en del A och B spår där jag såg många ta B spåret. 

Elitens downhillbanan lär vara ännu värre så det ska bli spännande att se på.

Blev en stortvätt av cykeln innan vi drog hem för middag sen. 

Nu är det dags för en gott natts sömn sen i morgon smäller det. Min start är sen så jag kan ta lite sovmorgon som tur är. Startar inte förrän 15:33.