Den var grymt mycket svårare än den vi körde master VM på.
Nu var det asbranta uppförsbackar där jag gick på lättaste växeln (32-50) som var riktigt steniga och trixiga uppför.
Sen var det utförslöporna. Ingen var direkt lätta. Kom till första utförslöpan som faktiskt var den lättaste A linjen av dem alla men den var riktigt brant ändå.
Den tog jag på andra försöket efter att ha tittat lite på hur de andra körde.
Sen fortsatte den lite på master VM banan tills man kom till första lagningen och det var där som det riktigt svåra börja.
Först skulle man uppför en riktigt brant och ganska teknisk uppförsbacke. På toppen så vek den ner på downhillelitens världscupbana. Den här A linjen fegade jag ur på. Den var riktigt lång och brant och väldigt stenig.
Misslyckades man där kunde det bli väldigt jobbigt.
Det fanns A och B linjer på A spåret också. De snabba med bra teknik svängde in tight vid trädet och de andra tog ut kurvan istället men tappade fart efter kurvan då.
Sen direkt efter kurvan så kom det här stenröset.
Det var några hopp till innan man kom ner till botten. Sen var det dags att ta sig upp igen och det var återigen ganska brant och knixigt.
Sen kom det ett litet hopp som jag tog på andra försöker igen då man inte såg landningen när man kom ditt och sen fortsatte den in på nästa A och B val.
Den var också riktigt klurig och jag stod länge där för att se hur de andra körde.
A linjerna här i Mont Sainte-Anne är mycket längre än de vi har i Sverige. I Sverige så är det oftast bara ett litet hopp eller någon sten man ska över som kan vara lite klurig.
Här är det typ 100 meter med stenrös och svåra kurvor så har man väll valt linje A då får man se till och klara hela vägen.
Jag stod länge och tvekade på den här för man kom direkt ifrån ett hopp sen skulle man hitta en bra linje utför en brant som sluta med en kurva och sen ett hopp till.
Men jag tog den tillslut. Riktigt skönt att jag lyckades sätta de flesta A linjerna förutom den vid downhill backen. Tror dock det mest är hjärnspöken som vanligt som sätter stop.
Jag hittade en linje där som jag tycker att jag borde klara men det gäller att bara våga och koppla bort skallen ett tag.
Det tog mig 2,5 timmar att ta mig runt ett varv då jag stanna så länge på en del A linjer och försökte hitta bra spår igenom dem.
Trek hade fått upp sitt Teamtält på plats också såg jag när jag skulle hem.
De hade fortfarande skydd för bakdämparen på nya Supercalibern som kommer till nästa år.
Skulle vara kul att få testa den.
Resten av eftermiddagen har vi varit ute på sightseeing.
Vi tog först ett varv runt ön Lie d’Orléans.
Fin natur där ute.
Och goda jordgubbar.
Och vi han med lite kultur också.
Vi fortsatte eftermiddagen med en tur upp till Vattenfallet Montmorency falls. Riktigt vackert där vid solnedgången också.
Vi tog ett helvarv runt vattenfallet också.
Riktigt fin utsikt.
Blev riktigt mörkt på slutet innan vi skulle äta middag och åka hem.
Blev en fin dag det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar