Så jag tänkte att det är lika bra att cykla så får jag komma ut och röra på mig lite.
Körde ganska lugnt till jobbet.
Påväg hem så tänkte jag försöka sprätta lite i uppförsbackarna. Gick inte på max utan körde på med den känsla jag brukar ha när jag kör runt tröskeln och strax över i vanliga fall.
Det var ganska stor skillnad nu när jag kör med betablockerare för hjärtat. Det var verkligen som att köra med handbromsen på.
Fick upp pulsen i 141 som max och då drog jag ändå på skapligt. Det är vad jag brukar ha i medelpuls på mina halvsnabba distanspass i vanliga fall.
Det tar mycket längre tid att komma upp i puls nu också. I vanliga fall tar det några minuter innan den börjar stiga ordentligt. Nu fick jag i alla fall köra i en kvart innan det hände något. När jag starta var det till och med småkrävande att komma över 100.
Det märktes att benen inte fick det syre de behövde. Det kändes väldigt stumt och orkeslöst i backarna. Det var som huvudet bad benen trampa men benen var för trötta för att orka göra något.
Det roliga var att det kändes helt ok att göra korta spurter.
Antagligen för att kroppen kan köra på korta stunder utan syre. Kanske kan ha kvar min spurt då.
Skönt att få komma ut i det fina vädret i alla fall. Jag måste bara vänja mig vid att det inte kommer gå lika fort nu när jag tar i med betablockerare.
Det är bara att åka ut och njuta i solen och gilla läget. Jag får som tur var träna och det är jag glad för. Jag kan fortfarande ta i men det går inte lika snabbt som förut.
Och jag kan träna teknik och det är grymt kul nu när jag har min nya Trek TopFuel med dropperpost. Den kommer gå varm i sommar.
Nu i efterhand är jag väldigt glad att jag köpte TopFuel:en och inte Supercaliber:n med tanke på omständigheterna. Nu kan jag ut och leka mera och köra lite mer Enduroträning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar