Nu har jag tagit nästan alla svarta leder i Åre

Idag var det dags för att utmana mig själv och gå ur komfortzonen ordentligt.

Jag har inte vågat mig på så många svarta leder förut men nu var det dags att utmana sig själv.

Målet för dagen var att köra de flesta svarta leder här i Åre.

Jag hade ingen plan att sätta några bra tider utan målet var att ta sig cyklandes ner på alla leder utan att sätta ner foten.

Jag började med Hellrajd och Svartberget som går längs med Easyridern.

Jag lyckades nästan på hela Hellrajd:en men det var ett ställe på slutet som var brant som jag inte såg hur det såg ut nedanför. Var tvungen att gå ner och titta och se hur spåren var men det var inga problem så jag kunde gå upp och cykla ner.

Svartberget satte jag på en gång så det var skönt gick dock inte snabbt.

Sen var det dags för övre delen av Downhill banan, Nelson och Tjärnis stig.

Downhillbanan har jag kört en gång förut så den klara jag utan problem.

Nelson fastnade jag också på en brant i mitten där jag inte riktigt såg hur det såg ut.

Gick ner och checkade lägger och hittade ett spår som jag trodde jag skulle klara och det gick bra.

Var några skarpa switchbacks som var lite håriga också men jag tog mig ner.

Tjärnis stig var inte så farlig så den klara jag på första försöket.

Den som jag inte har vågat mig på var Rydbergs dropp men den viste jag redan i förväg att jag inte skulle våga ta idag.

Jag tittade lite på den igår och gick ner den. Hittade ett spår som jag kanske skulle våga mig på. Men den kändes lite i brantaste laget för mig just nu. Måste bli lite varmare i kläderna innan jag tar den tror jag.

Var skönt att jag lyckades nå mina mål för dagen ändå och att jag lyckades cykla ner alla svarta leder.

Hellrajd och Nelson var de som hade de klurigaste bitarna på sig.

Jag känner mig fortfarande lite rädd när det blir riktigt brant och stenigt. När jag väll har kört så har det gott bra.

Det roliga är att det nästan alltid går lättare ju fortare man kör då man inte sjunker ner bland allt bråte.

Problemet är just när det blir riktigt brant så fegar jag ur.

Problemet där är att det går bättre och bättre ju mer fart man har men sen kommer vändpunkten där något kan gå fel. 

När det går fort och är riktigt brant och det går fel så gör det oftast väldigt ont.

Det är grymt och se de som verkligen kan köra och hur mycket de släpper på när det är brant och tekniskt.

Vi hade tur med vädret på förmiddagen och Eva och Oskar drog ut och körde efter lunch.

Eva skulle testa Cobra och hon tog sig ner för hela men hade oturen och krascha sista metern när man kom ut på grusvägen.

Hon klara sig som tur var men framhjulet mådde tyvärr inte så bra efter den vurpan.

Tänkte jag skulle försöka sätta någon lite bättre tid på Nelson nu när jag viste lite bättre hur banan gick. 

Oskar och jag drog upp och skulle ta några leder först men sen kom det ett åskväder så de stängde ner alla liftar.

Ser tyvärr ut som det kommer bli regn i morgon också på våran sista dag här så nu lär det inte bli några mer rekord för den här gången.

Skönt att jag han med och ta nästan alla svarta leder och vågat utmana mig själv. Det har släppt mer och mer men jag har fortfarande mycket att arbeta på om jag skall bli snabb.

Det är löjligt kul att köra och det är en skön känsla när jag lyckas sätta spår som jag inte trodde att jag skulle klara förut.

Svarta leder fanns inte på kartan förut för ett och ett halvt år sen. Nu kör jag de flesta och sätter många hopp som jag trodde var omöjliga förut.

Riktigt kul att det går framåt.

Efter cyklingen så lyxade vi till det med lite finmiddag på Pinchos.

Får hoppas vi har tur med vädret i morgon också. Är ju sista heldagen som vi är här sen är det dags att åka hem igen.