Lida Loop

Idag var det äntligen dags för det första Långloppet på 2 år efter pandemin för mig i form av Lida Loop på hemmaplan som dessutom hade gjort om sträckningen lite för i år.

3 loopen hade bytt plats med 2:a och det hade blivit lite mer stig så det skulle bli kul och testa.

Starten gick vid 11 och jag hade fått startled 2 så jag stod ganska långt fram.

Formen hade känts bra fram tills idag så jag hoppades att jag skulle orka hänga på skapligt och kunna återhämta mig lite i skogen och kanske hitta någon bra grupp att hänga på grusvägarna.

Dock så ville mitt hjärta något annat. Vet inte om jag fått i mig dubbla dossen betablockerare igen men pulsen gick inte upp. Hade svårt att komma över 130 och det var inte förrän slutet av 1:a loopen det släppte lite.

Körde om lite på de roliga skogspartierna innan varvning men så fort det började luta lite uppför så stod jag nästan still.

Lyckades som tur var hänga på lite när det var platt i skogen eller gick utför. Då kunde jag återhämta mig lite och köra om ifall det fanns plats.

Ut på sista loopen så var det mycket skog som brukar passa mig bra. Lyckades dock få pyspunka på framhjulet men det löste jag snabbt med en patron och lyckades köra ikapp de 2 jag tappa där.

Men nu var all kraft borta och jag orkade inte trampa. Fick nästan gå uppför backarna. 

Hamna i något limpe home lägge och försökte bara ta mig till mål.

Banan var grymt rolig och det var snustorrt och fint. Men när jag inte ens orkar köra i skogen så blev det lite segt.

Kom i mål tillslut och vet inte riktigt vad som hänt med kroppen.

Det gjorde ont i benen på ett konstigt sätt jag aldrig känt förut. Det var typ som någon ströp benen.

Medelpulsen var på låga 128 slag och det är lägre än vanligt även med betablockerare och jag hade bara ett max på 147 så något var fel.

Blodsockret var också konstigt. Det började öka strax innan start, jag hade tagit 1 ie ca 30 minuter innan för jag våga inte ta mer då det brukar resultera i hammaren när jag väll börjar tävla.

Men nu la den sig runt 11 och började gå ner lite på slutet.

Jag drack knappt 2 flaskor under hela loppet och åt ingenting men jag kände mig inte direkt törstig när jag kom i mål så jag borde inte varit uttorkad.

Men konstigt att jag inte blev hungrigare.

Får tacka Sofie Åkesson ifrån Kia Cycling Team för utomordentligt lagning, riktigt snällt att du orkade vänta ut mig och för allt hejande.

Och tack Lida Loop för ett grymt arrangemang. Nästa år ska det gå lite snabbare för mig hoppas jag.