Nu har man spöat skiten ur...

....Fredrik Ericsson och Alexander Wetterhall på Cupavslutningen i landsvägscupen i Värnamo. Sen om dom hade betongben eller bara hade stallorder det är en annan femma men slog dom med ett gäng minuter gjorde jag i alla fall....;o) Alltid något man kan sätta upp på meritlistan.
Linjet idag var nästan som ett GP.

Vi skulle köra 9varv på en 16km bana med en ordentlig backe i alla fall för mig då den var ca 75höjdmeter.
Trodde jag skulle bli avhängd ganska fort. Men jag lyckades håla mig långt framme hela tiden och tappa faktiskt inte så mycket som jag trodde jag skulle göra. Jag gled ner 10-15 placeringar men sen kom jag ikapp utför.

3 varvet gled jag ner lite för mycket och trode det var kört men då kom en stor klunga efter och då var det bara att slå i stora lilla och bomba på sen var man ikapp igen.
Efter det så tyckte jag faktiskt det gick ovanligt långsamt uppför för jag tappa knappt någonting eller så är det bara jag som blivit grymt stark, jag tror så klart på det senare....;o)

Jag låg bakom Fredrik Ericsson stora delar av tiden då han hade gula ledartröjan och jag trodde han hade planerat att försvara den. Men på 8:e varvet så stack det iväg gubbe efter gubbe så jag börja tvivla på min inte allt för geniala taktik att ligga där bakom.
Sen när min ärkefiende på långloppscupen i H30 Michael Johansson drog iväg på en långspurt så bestämde jag mig för att hänga på.

Han jaga ikapp framförvarande klunga som hade bildats sen drog dom på i ett skapligt tempo.
På sista varvet gick det riktigt lugnt så ett gäng till på ca 10pers kom ikapp så det var bara att invänta spurten uppför backen mot mål. Försökte som vanligt tränga mig fram lite innan baken för att inte halka ner allt för mycket.

Sen var det bara att bita styrlinda och ta i som en stucken gnu. Lyckades skapligt och saluförde mig på en 22:a plats så det var inte fy skam ändå.
Resultat finns att finna här.

Efter det så var det hemfärd och då skulle Eva köra. Det var första gången hon skulle ut på motorväg och ralla så hon var måttligt nervös då hon var rädd för på och avfarterna till motorvägen.. Men det gick faktiskt riktigt bra. Det märks att hon brås på mig, redan innan hon fått körkortet så har hon betongsula och kör som en biltjuv, inte bra. Så farligt var det faktiskt inte men hon var över 110 ett gäng med gånger....

På hemvägen stana vi över hos Mats och Karin i Linköping och gick ut och käka lite middag. En riktigt bra avslutning på veckan måste jag säga.

Några bilder ifrån GP:t på lördagen också. Där gick det inte riktigt lika bra. 15 varv på en bana som gick upp och ner. Jag tog mig imål utan att bli varved men det var inte så mycket mer.

Hade jagat ikapp huvudklungan på 8 varvet innan backen.

Sen när man var på toppen orka jag inte hålla kvar utan föll som en fura genom fältet.

Sluta med att jag fick jaga aldeles själv dom sista 7 varven.