Det var tempo som stod först på programmet. Banan såg ut att passa mig skapligt då det var en del roliga nedförslöpor och tekniska stigar. Men för att komma till dom där nerförsbackarnaså måste man så klart upp först och den backen var i början.
Jag hade värmt upp ganska bra i 45min så jag hoppades på att kunna klara av den baken någorlunda bra.Tyvärr tyckte mina ben något helt annat så det gick grymt segt uppför. Min puls var heller inte med på noterna utan var nere runt 165-170 och segla i början trots att det gick uppför.
Jag lyckades köra ikapp någon stackare vid backens slut och när man kom ut på den långa grusvägen så la han sig som ett plåster bakom mig.Jag hade fortfarande problem att få fart på mina slöa ben så jag kunde inte stöta ifrån honom. När vi äntligen kom till skogen så börja benen vakna och jag kunde börja köra på ordentligt, även min puls fick fart och började närma sig 180.
Jag hängde av honom och lyckades även köra ikapp 2 till den sista biten så det kändes bra. Tyvärr så hade jag tappat alldeles för mycket den första halvanså jag blev inte bättre än 10 vilket var ett riktigt nederlag. Som lite plåster på såren så kom Spårvägen på 3:e plats i lagtempot så jag fick en medalj i alla fall.... Får tacka Magnus Grape och Stefan Norlin för det.
Resultat finns att se här.
Idag så har jag och Eva tittat på Elitåkarnas tempolopp. Som väntat var det Fredrik Kessiakoff som vann med bara med 2 sekunder ner till Alexander Wetterhall och 10 till Emil Lindren. Han är grym den killen, när Fredrik var ny i sporten så körde man ifrån honom, och vi körde i samma klubb så körde jag ifrån honom, vaför gör man inte det nu för?????...;o)
Jag håller tummarna för Fredrik och hoppas han tar en medalj i OS, det skulle vara så jävla kul. Förhoppningsvis vaknar kanske media till då så MTB får lite publicitet.
Nu ska jag gå och slappa och se på film och hoppas på att formen är bättre på XC:t i morgon....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar