torsdag 12 februari 2009

Min hals verkar inte ha bestämt sig om den ska vara frisk eller inte....

Efter söndagens mastodontpass så började det kännas lite i halsen igen. Som vanligt bryter det inte ut ordentligt utan ligger bara där i bakgrunden och lurar och är som en nagel i ögat. Tog ett par vilodagar till och har varit på Apoteket och köpt upp mig på både hostmedicin, halstabletter och vitamintabletter så att jag ska få bukt med eländet.

Har testat och tränat lite och försökte mig på ett BOX pass på jobbet. Kanske inte var det smartaste för det var grymt hårt. Jobbigare än vad jag trodde det skulle vara.
Jag hade ingen träningspartner så jag fick köra mot instruktören som var typ 1:90 lång och 110kg muskler. Gissa om jag fick kämpa. Det började med hopprep och redan där fick jag problem. Jag har inte direkt världens bästa koordination då vi skulle hoppa i sidled och köra olika slalomövningar samtidigt som man hoppa. När det var klart var det bara att invänta att åka på storstryk och bli slagen gul och blå.

En av övningarna som var riktigt jobbig var att jag växelviss skulle slå allt vad jag hade mot honom och sedan försöka flytta honom 3 steg bakåt sen skulle jag sparka allt vad jag hade på båda sidorna och igen försöka springa på honom och förflytta han 3 steg bakåt. Det fortsatte tills vi hade gått igenom hela hallen. När vi kom till ändan så skulle man göra 6 armhävningar sen skulle han få den roliga uppgiften att gå mot mig samtidigt som han slå mig i magen ända tills att jag backat tillbaks hela vägen genom hallen. Man var inte så kaxig efter det men det var grymt kul faktiskt med lite närkontakt av det smärtsamma slaget.

En annan övning som tog på krafterna var att alla skulle vara i mitten av hallen och göra armhävningar tills ledaren skrek till sen skulle man springa till sin sparrpartner som stod vid ytterkanten och slå/sparka mot honom allt vad man orka beroende på hur han höll skydden. Upptäckte att mata slag mot någon efter att man gjort armhävningar inte gav något större tryck i punscharna, kändes nästan skrattretande. Han hade nog inte ens behövt ha kvar sina skydd så lamt kändes det när jag försökte hiva iväg knytnävarna.

Det var ett grymt pass och jag fick bra träning för hela kroppen så det ska jag testa igen.
Det kändes helt OK i halsen under träningen men sen blev den lite svajig igen. Det verkar komma och gå lite och det känns mest på morgonen medan runt lunch känns det i stort sett ingenting och ibland när det är kallt och man ska gå till T-banan så känns det lite igen. Får se om jag ska våga mig ut på ett pass ikväll eller om jag ska vila lite till.

3 kommentarer:

Eva sa...

Haha, jaa du, nu vet du hur det känns för mig när vi tränar ihop! ;)

Pussinuss

Per Kumlin sa...

Ja så där alldeles perfekt när man har fått ta ut sig ordentligt. Riktigt skönt och få känna att man lever.

För det var väll det du mena som en hint att du vill cykla mer med mig.

Puss

Eva sa...

Absolut!

Så snart du hänger med mig på ett aerobicspass så kommer jag hänga på dig som en tok där ute i skogen o bara flyga över stenar och rötter!

Pusspuss