Var ute med Stefan Nilsson och körde 5 timmars distans idag. Det blev riktig mountainbike med massa fina stigar. Vi mötes upp vid Liljeholmsbron sen drog vi grusvägarna på Årsta sidan längs vattnet till Hammarby. Där värmde vi upp ett varv uppför backen sen blev det in i skogen och köra.
Jag måste ha blivit gammal sliten trött och feg. Vi kom till en liten stenig uppförsbacke som jag har kommit uppför många gånger förrut men nu orka jag inte, jag försökte några gånger men jag hade inte klippet som behövdes och jag fick bakhjulssläpp ganska ofta. Vi skippade den och fortsatte. Sen kom vi till en annan lite stenig uppförslöppa som brukar vara skapligt lätt men det tog mig 3-4 försök att ta mig upp för den lilla biten.
Sen kom den totala förnedringen. Vi körde på ett fint litet spår och mitt upp i allt låg en liten stock över stigen. Vad gör jag?? Som den kärring jag har blivit så klev jag av och bar över cykeln. Trodde inte det var sant, vad fan gör jag??? Gick tillbaks och satte cykeln öer stocken och det var fan flera cm upp till storklingan. Hur fjollig kan jag bli?? Jag menar det går knappast och kalla det där som låg över stigen en stock, det var fan en pinne..... jag får skämmas.
Vi drog sen vidare mot Hellas och tog sen blåa spåret ut mot Erstaviken och nu släppte lite av mina kärringfasoner och jag började våga köra på lite mer i skogen. När vi kom till Erstaviken tog vi gröna slingan tillbaks till Hellas så jag fick träna bort mina fjolltendenser. Tyvärr så lyckades jag inte träna bort spångrädslan. Vi kom till ett parti där det var ganska mycket plankor utsatta över en del lerhåll. Jag som har cyklat så många år ska ju veta att man ska titta där man ska cykla och inte titta där man inte ska cykla. Jag lyckades såklart med det senare när jag tittade på det fina lerhållet som jag skulle undvika och tappar såklart balansen och trillar ner från spången rakt ner där jag inte skulle haft blicken......
När vi sedan kommit fram till Hellasgården kom Stefan och jag fram till att vi inte skulle få ihop 5 timmar om vi körde raka vägen hem. Då kom Stefan med den briljanta iden att vi skarvar till Högdalen och kör ett varv där.
Sagt och gjort när vi kom fram hade jag nästan 4 timmar på klockan.
Tänkte att ska vi köra ett varv så kan jag lika gärna dra på lite. Starta på storklingan och körde lätt och ledigt upp hela startbacken på stora. Tänkte hur fan gick det här till? På tävlingen i onsdags fick jag gå ner på mellan redan efter en tredjedel av backen. Fortsatte att gasa på och tyckte det kändes ganska bra. Hade bättre flyt i igångdragen och kurvorna än på tävlingen i onsdags.
Sen när jag kom till andra backen så kändes det nästan lätt att köra uppför på stora fram och bak. Drog på sista biten och klockade 13,16 det var nästan 1minut snabbare än på tävlingen i onsdags. Tror i och för sig att jag aldrig skulle klarat det tempot i 5 varv men ändå. Jag hade ändå kört 4 timmar innan nu, ska det ta så lång tid att komma upp i varv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar