Skogskörning med MTB Täby

Idag skulle jag se om jag skulle orka med MTB Täbys snabbgrupp i skogen.

De skulle köra ifrån Ensta kl 09:00 så jag passade på att köra ditt som lite uppvärmning.

Var osäker på hur det skulle gå nu när jag käkar betablockerare för mitt hjärta som diagnostiserats för HCM för en vecka sedan på Danderyds Sjukhus.

De brukar dra på ganska snabbt ibland där så målet för dagen var bara att försöka hänga med så långt det gick.

Erik Vrang var snäll och tog det lite lugnt i början 

Jag orkade hänga på så länge det var tekniskt och platt. Men så fort det började gå uppför så fick jag slita ordentligt för att orka hänga med. 

Jag brukar inte vara så bra uppför i vanliga fall men jag brukar inte ha några problem att hänga med på de här rundorna. Nu var det riktigt tungt.

Men jag var ändå förvånad att jag inte blev helt avhängd.

Och det var grymt kul att jag hängde med bra när det var tekniskt. Så roligt att kunna kötta på när det är stenigt och rottigt.

Erik fick problem med sin dropperpost så han blev tyvärr tvungen att vika av efter 1,5 timme.

Vi andra hade tyvärr inte lika bra koll på spåren som Erik har så vi drog runt lite planlöst men hittade riktigt fina stigar tillslut.

Jag märkte att jag börja tappa mer och mer uppför nu efter lite över 2 timmar. Vet inte om de ökade farten eller ifall det var jag som blev trött.

Det var som många sagt till mig angående pulsen och seg i backarna. Det stämde in ganska precis på mig att jag tappat 30 slag mot i vanliga fall så det var ändå över förväntan att jag orkat med så här långt.

Jag fick lite pyspunka på bakdäcket också så när de vände tillbaka mot Ensta efter ca 2:45 så tog jag beslutet att vända hemåt.

Fick ihop 3:21 i rulltid och trots att jag fick slita för att hänga med så var det riktigt skönt att jag inte blev helt ifrånkörd.

Blev en imponerande låg medelpuls på 105 och en maxpuls på 132. Har haft 184 som maxpuls innan jag fick HCM och brukar ligga runt 135-140 i medel i vanliga fall på de här passen.

Så länge jag kan cykla såhär och kunna leka runt i skogen så är jag nöjd. Jag orkar trots allt hålla en skaplig fart.

Kort tur och besök på Cykloteket

Idag hade Oskar friidrott. Jag passade på att cykla lite lugnt medan han sprang runt på Sollentunavallen.

Körde lite teknikträning runt Väsjöbacken. Sen tänkte jag försöka köra ett halvhårt varv på Blåa Spåret vid Törnskogen innan jag skulle hämta Oskar.

Det gick så där. Han komma till första backen sen lyckades jag av någon konstig anledning trampa av kedjan. Jag har typ lyckats cykla av en kedja 2-3 gånger under hela mitt liv så det här var ju lite märkligt att det hände nu.

Det var snabblåset som hade gott av.

Det var bara att köra enbenspark till Sollentunavallen och hämta Oskar då jag inte ville korta ner den.

Blev ett snabbt besök till Cykloteket sen. Tänkte jag gör ett försök med ny kedja och ser om resten av drivlinan tål det. Den verkade inte vara så sliten så det höll påväg hem utan att rappa i alla fall. Drivlinan har ju gott några mil trots allt så det var skönt att det verkade hålla.

Besök på Danderyds Sjukhus för ett Datortomografi

Idag blev det ett besök till Danderyds Sjukhus igen. Fick en akut tid för ett Datortomografi för mina lungor. Läkarna hade sett något när jag gjorde en MR Scan på hjärtat förut som de ville titta lite extra på så inget förbisågs över min diagnos av HCM som jag hade på hjärtat.

Känns bra att läkarna utreder det ordentligt och inte missar någonting.

Jag fick inte veta resultatet än utan det kunde ta några veckor.

Jag fick dock fortsatta träna som tur var men jag fick inte köra någon maxning utan skulle hålla mig runt tröskeln och under. Var nu tröskeln är någonstans med betablockerare. Blir till att lära om ifrån nytt.

Men det är bara att hitta ett högt och jämt tempo som jag kan hålla runt timmen så blir det lagom.

Blir mycket lek och teknikträning nu tills jag får alla fullständiga resultat ifrån alla instanser på Danderyds Sjukhus så jag vet hur hårt jag vågar köra.

Försök till lite sprätt i backarna

Idag var det min sista dag på ICA. Skulle in till kontoret och jobba lite och lämna in dator och passerkort.

Så jag tänkte att det är lika bra att cykla så får jag komma ut och röra på mig lite.

Körde ganska lugnt till jobbet.

Påväg hem så tänkte jag försöka sprätta lite i uppförsbackarna. Gick inte på max utan körde på med den känsla jag brukar ha när jag kör runt tröskeln och strax över i vanliga fall.

Det var ganska stor skillnad nu när jag kör med betablockerare för hjärtat. Det var verkligen som att köra med handbromsen på.

Fick upp pulsen i 141 som max och då drog jag ändå på skapligt. Det är vad jag brukar ha i medelpuls på mina halvsnabba distanspass i vanliga fall.

Det tar mycket längre tid att komma upp i puls nu också. I vanliga fall tar det några minuter innan den börjar stiga ordentligt. Nu fick jag i alla fall köra i en kvart innan det hände något. När jag starta var det till och med småkrävande att komma över 100.

Det märktes att benen inte fick det syre de behövde. Det kändes väldigt stumt och orkeslöst i backarna. Det var som huvudet bad benen trampa men benen var för trötta för att orka göra något.

Det roliga var att det kändes helt ok att göra korta spurter.

Antagligen för att kroppen kan köra på korta stunder utan syre. Kanske kan ha kvar min spurt då.

Skönt att få komma ut i det fina vädret i alla fall. Jag måste bara vänja mig vid att det inte kommer gå lika fort nu när jag tar i med betablockerare.

Det är bara att åka ut och njuta i solen och gilla läget. Jag får som tur var träna och det är jag glad för. Jag kan fortfarande ta i men det går inte lika snabbt som förut.

Och jag kan träna teknik och det är grymt kul nu när jag har min nya Trek TopFuel med dropperpost. Den kommer gå varm i sommar. 

Nu i efterhand är jag väldigt glad att jag köpte TopFuel:en och inte Supercaliber:n med tanke på omständigheterna. Nu kan jag ut och leka mera och köra lite mer Enduroträning.

Kort pass runt Järvafältet

Idag blev det jobb hemifrån. Eva tog barnen till skolan medan jag jobba.  

På eftermiddagen så var det jag som skulle hämta så jag passade på att ta cykeln på kvällen.

Blev ett lätt pass runt Järvafältet idag igen. Det måste ha regnar mycket under veckan som jag var borta, det var blött överallt i skogen.

Blev ett ganska kort pass då jag skulle tillbaka till skolan sen. Men jag han köra lite fina stigar innan det var dags att vända tillbaka.

Småttingarna hade med sig cyklarna idag också.

Kul och se Emilia börja köra själv också. Hon har fått bättre och bättre kontroll på hur man bromsar in nu också. 

Första turen sen sjukhusvistelsen

Jobbade hemma idag för det mesta. Kunde dock inte koppla upp mig mot ett par datorer så jag blev tvungen att åka in.

Tänkte att det var lika bra och testa och cykla för att se hur det skulle kännas.

Sagt och gjort jag tog min Procaliber och körde längs Edsviken ganska lugnt.

Det märktes att pulsen inte ville vara med, speciellt i början. Fick nästan ta i för att komma över 100. 

Maxade på 127. Tog inte i så hårt men i vanliga fall hade pulsen varit över 150 tror jag när jag körde upp vid backen vid Ulriksdals Slott.

Riktigt skönt att få komma ut i alla fall. Stannade inte så länge på jobbet då jag redan hade arbetat en hel del och skulle fortsätta hemma sen.

Blev en tur till Cykloteket vid Häggvik sen. De har kundcykling på tisdagar som alla kan hänga med på så det är kul. Tänkte jag kunde hänga med en kortis innan jag skulle hämta småttingarna på skolan sen.

Det blev en fin tur på lite småtekniska och ganska hala stigar runt Järvafältet. Så skönt att få cykla igen trots att det inte gick så snabbt idag.

Småttingarna hade också cyklat till skolan. Lilla Emilia börjar lära sig att bromsa ordentligt nu också. Vågade släppa iväg henne själv på en rak och bred gata och det gick riktigt bra.

Så skönt om hon lär sig att köra helt själv. Emilia är riktigt duktig och hon kan trampa och svänga bra nu. Det är bara starten och att kunna bromsa ordentligt när det börjar gå snabbt som behöver slippas på lite mer innan jag törs låta henne köra själv till skolan utan att jag håller i.

Första dagen med HCM sen sjukhusvistelse

Idag var första dagen på jobbet sen sjukhusvistelse på Danderyd. Det har varit många känslor att ta in och många frågor.

Det är en helt ny situation för mig som jag inte är van vid. Kommer mina barn få det här också kan de träna på och leka och leva runt, kan jag fortsätta träna hårt men med nya förutsättningar med betablockerare. Hur mycket kommer jag tappa. Hur mycket kan jag träna.

Jag är glad att jag fortfarande får träna. Blir nog lite omställningar och nya mål och mer lek på cykeln. 

Kanske testar på lite Enduro, det har jag alltid tyckt varit riktigt spännande. Jag älskar teknisk åkning både i skogen och på asfalt och det kan jag köra både snabbt och långsamt så där har jag hur mycket som helst att lära mig.

Var på Danderyds Sjukhus i morse också och lämnade ett sista blodprov.

Jag är glad att alla läkare och sjuksköterskor varit så snälla och tillmötesgående i de här svåra och omställande stunderna för mig. Det har verkligen underlättat och det ska de ha ett stort tack för.

Sen var det dags att gå till jobbet. Hade lite saker att hämta upp där då det är sista veckan som jag jobbar på ICA så jag tog bilen in till kontoret där.

Var skapligt tomt där pga Coronaviruset som härjar överallt. 

I morgon ska jag testa på ett första träningspass och se hur det känns. Sen får vi se hur jag tar mig därifrån. Blir en ny rolig resa med nya äventyr.

Hypertrofisk kardiomyopati, HCM

Ja då har jag äntligen kommit hem ifrån Danderyds Sjukhus. Så skönt att få komma hem till familjen.

Först och främst vill jag ge ett stort tack till all personal på Danderyds sjukhus och i ambulansen. Vilket grymt jobb ni gör. 

Sjuksköterskor och Läkare tog sig tid och lyssnade på alla mina frågor och gjorde flera tester för att utesluta eventuella tvivelaktiga resultat flera gånger.

Trots rådande situation med Corona och allt så blev vi grymt bra behandlade som var där. Riktig proffsigt bemötande så det kändes tryggt att vara där.

Återigen ett stort tack för allt ni gör.

Så till resultatet som var mindre roligt för mig. Jag har haft ett stort hjärta sen förut pga all träning, ett så kallat idrottshjärta  Jag har gjort ett ultraljud förut också för en herrans massa år sen där de också påpekade att hjärtat var väldigt stort och hade lite blåsljud.

De var ingen fara så det gjordes inget åt det då.

Nu när jag hade svimmat och kom in med ambulansen så tog de ett EKG på mig och såg att jag hade en hel del dubbelslag. Då jag förlorat en hel del blod så ville de såklart göra fler tester.

Under dagarna på Danderyd har jag haft kontinuerlig EKG mätning på mig. Det har körts ultraljud, MR scan, Arbets EKG och en massa blodprov och blodtryck. Resultatet var tyvärr Hypertrofisk kardiomyopati (HCM) som de trodde ifrån början. 

Dock kan det vara på gränsen ganska likt ett idrottshjärta i visa avseenden och det var därför jag ifrågasatte det så mycket och ville kanske inte ta emot det svaret heller då det inte är så kul.

Hypertrofisk kardiomyopati (HCM) är när väggtjockleken är grövre och inte lika elastisk i den vänstra kammaren av hjärtat.

Det medför att hjärtat får svårare att pumpa ut syrerikt blod och ger då en del dubbelslag där bara en halv kammare har fyllts.

Symtomen är

• Du blir andfådd
• Du får ont i bröstet
• Du får hjärtklappning
• Du svimmar
• I värsta fall plötsligt hjärtstillestånd med död som följd

Finns en enkel beskrivning på 1177.se om det.

Det värsta är att det inte märks alla gånger. Det enda jag har märkt är andfåddhet under större belastning. Alla som tävlat med mig har hört hur andfådd jag låter hela tiden men jag har inte tänkt på det för jag har alltid trott att jag är sån för att jag tar i mycket.

Men det förklarar ju en del varför jag inte orkat hänga med alla gånger och varför jag hyperventilerar så mycket efter hårda intervaller.

Jag vet inte hur många år jag har haft det här men så länge jag kan minnas så har jag alltid hyperventilerat efter extremt hårda intervaller. De flesta andra har andats tungt ett tag sen har det gott över efter några sekunder när intervallen varit klar.

Jag har absolut inte märkt av några andra symtom vilket gjort det i stort sett omöjligt att märka utan att ta ett EKG.

Det var tur i oturen att jag höll på att förblöda och svimma i tisdags annars hade det här aldrig märkts.

Tyvärr så är HCM orsak till många plötsliga dödsfall inom idrott. Så är ni lite mer andfådda än andra vid hård belastning eller har några av de andra symtomen gå till läkaren direkt och be att få ta ett EKG så inte ni också råkar ut för någon olycka.

Nu kommer jag få knapra betablockerare för att få ner pulsen och blodtrycket. Inte roligt för jag kommer inte kunna prestera lika bra. 

Men jag får i alla fall fortsätta träna. Utan att kunna cykla skulle göra livet så mycket tråkigare för mig. Jag har alltid rört på mig i hela mitt liv och älskar att tävla.

De är den person jag är och det vill jag inte ändra på.

Så jag får se hur mycket jag kan köra nu men jag kommer alltid fortsätta att träna. Sen får jag bara acceptera att resultaten blir vad de blir och att jag kanske inte kan tävla lika mycket.

Nu är jag i alla fall hemma med min älskade familj. Skönt och få se barnen igen och min älskling efter allt tumult här.

Jaha en dag till på Danderyd med Betablockerare

Det blev ytterligare en dag på Danderyds Sjukhus. Nu skulle jag få testa en dag med betablockerare. Börjar bli lite rastlös nu då vi är instängda på avdelningen och inte får gå ut då de har Coronapatienter på avdelningen bredvid nu där jag låg förut.

Så det är en korridor på ca 15-20 m som jag kan gå fram och tillbaka på. Inte mycket plats att röra sig på.

Vi har i alla fall fått öppna balkongdörren så vi har fått in lite frisk luft här.

Idag skulle de då testa betablockerare på mig så jag fick 50 mg vid lunch och så skulle läkaren fortsätta mätta mitt EKG och se om det blir någon skillnad.

Det är de här små dubbelslagen som skall bort.

Får se vad resultatet blir i morgon och om jag tvingas köra med betablockerare och hur mycket det kommer påverka träningen.

Arbets EKG check blir dock kvar en dag till

Idag var det dags för arbets EKG. Trodde det skulle vara ett hårdare cykeltest. Jag fick cykla i ca 10-15 minuter med 60 i kadens sen ökade de motståndet lite varje minut ungefär och där tog de blodtryck. Blev aldrig någon hög belastning då jag hela tiden kunde andas genom näsan.

Tyvärr så hade jag fortfarande dubbelslag under belastningen så det var mindre bra.

Kände inte av något konstigt och det var inte jobbigt att cykla och hade inga smärtor runt bröstet som brukar vara vanligt vid något allvarligt fel.

Dock så var det ganska många dubbelslag så resultaten skulle skickas till en läkare tillsammans med minna MR-scan resultat för en till omgång.

Läkaren sa att det kan behövas betablockerare för att få bukt med problemet. De ville som tur var utvärdera om det fanns någon risk om jag inte tar det.

Det är inte optimalt för träning med betablockerare då den sänker pulsen vilket gör att det inte går att ta i lika mycket. Inte så kul när jag ska tävla.

Men bra att det utreds ordentligt så att läkarna inte bara skickar iväg mig med betablockerare för att det var en lätt lösning.

Så jag blir kvar här en dag till på Danderyds Sjukhus.

Jag som vill hem till familjen.

Nu ska avdelningen jag var på förut förvandlas till ett karantänområde för Coronasmitade och vi fick flyttas till avdelningen precis bredvid. Det rustas upp för panikåtgärder inför helgen här.

Hoppas man inte ska få Covid-19 nu också. Jag vill bara hem till familjen och kunna träna som vanligt.