Downhill VM Mont Sainte-Anne

Idag var det sista dagen för VM här i Mont Sainte-Anne Kanada.

På programmet stod det downhill. En riktigt teknisk och lång bana som tog över 4 minuter för de snabbaste upp till lite över 5 minuter.

Först ut var juniorerna.

Vi stod nästan längst ner några hundra meter ovanför målet där de hade 2 stora hopp efter varandra.

Riktigt grymt och se när de flög ut där.

Vi gick upp en liten bitt i backen för att titta in vad det fanns för tekniska spår där.

Var en del steniga hopp där också. Lätt som en del landade väldigt tungt där ibland för det var ganska tight med stora stenar där.

Precis innan hade de fått ett avstamp på sniskan och jag kan tänka mig att det är svårt att se landningen där så det blir svårt att få till rätt linje i stenbrötet som kommer efter sen.

Sen var det dags för dam och herreliten att köra. Vi tänkte att vi skulle åka upp till toppen med liften men det var vi inte ensama om att tänka.

Vi stod i 40 minuter och kom nästan fram men det gick alldeles för sakta så vi fick hoppa ur kön för att inte missa flyget hem sen. Lite synd för det hade varit riktigt grymt att se de tekniska partierna där uppe.

Vi han i alla fall se dameliten köra innan vi skulle bege oss till flygplatsen.

Grymt mycket folk som var med och hejade. 

Det sista hoppet var väldigt långt så hade man inte tillräkligt hög fart i det första hoppet så fick man paniktrampa för att komma över det sista.

Många landade precis på kanten.

Hoppet var nog minst 10 meter långt. Där har jag lite att öva på.

Här hav vi det småsteniga partiet innan de sista hoppen.

Fullständiga resultat ifrån damernas downhilltävling finns här.

Herrarna han vi tyvärr inte se. Det blev nämligen grymt tight att hinna med flyget sen. Som tur var hade vi checkat ut ur hotellet och packat klart allt innan så det var bara att rejsa direkt till flygplatsen. Som vanligt tog det längre tid än tänkt så vi anlände 2 timmar innan takeoff och skulle då hinna med att lämna bilen också.

Vi var inte ensamma där med cyklar heller utan hela Italienska landslaget var där också. Nu skulle de gå igenom alla cyklar också så vi kom inte ifrån speciallbagaget förän det var 30 minuter kvar till att lyfta. 

Det var precis så att vi han med planet. De borde få lite bättre fart på speciallbagaget här för det gick grymt långsamt.

Elit VM XCO Mont Sainte-Anne

Idag var det dags för eliten att köra XCO. Först ut var U23 damerna som vi kom in i mitten av racet på.

Det var lite tightare där än i herrarnas U23 VM igår så det blev lite mer fight här. Det var Schweizaren Sina Frie som hade ledningen med några sekunder ner till Laura Stigger ifrån Australien och Loana Lecomte ifrån Frankrike.

På 4:e plats låg Evia Richards ifrån England.

De höll sedan den ställningen ända in till mål.

Sen var det dags för dameliten att köra med Sveriges supertalang Jenny Rissveds på startlinjen i 2:a led.

De gick ut i startloopen och längst fram var Haley Smith ifrån Kanada som hade tagit kommandot med Jolanda Neff på rulle.

Jenny låg bra med på en 8:e plats.

Vi drog till utförslöpan efter den första branta backen och på 1:a varvet så var top 3 samma men Jenny hade kört upp sig till en 5:e plats.

I backen på 2:a varvet hade Jolanda gott upp i ledning före Rebecca McConnell ifrån Australien.

Jenny var nu på en fin 7:e plats.

Banan är grymt hård och det blir snabbt ganska stora luckor. Varje litet misstag kostar på väldigt mycket då det är så brant och tekniskt.

Det var många som fick gå både uppför och nerför då det fortfarande var väldigt halt efter nattens regn.

Där framme så hade Rebecca McConnell tagit ledningen före Jolanda Neff.

Kort därefter jagade Pauline Ferrand Prevot ifrån Frankrike.

Vi stod och hejade så gott det gick på alla men framförallt på Jenny.

Vi tog en vända till den sista tekniska utför på de sista varven.

På de sista varven hade Pauline Ferrand Prevot ifrån Frankrike gott upp i ledning och fått en lucka till de jagande.

Det var Jolanda och Rebecca som jagade närmast.

De var också de 3 som tog pallplaceringarna i samma ordning.

Jenny hade tappat lite på slutet men rullade ändå in på en fin 16:e plats.

Fullständiga resultat ifrån damernas XCO VM finns här.

Sen car det dags för herrarnas start och allas namn att slå var den 7 faldige världsmästaren Nino Schurter.

Nino var såklart med bland de främsta efter startloopen

Det gick grymt fort i utförslöporna och det var en strid ström av åkare som hoppade ut för de ganska höga stenblocken som kom efter varandra här.

Det var kul och se hur galet snabbt många körde ner för den här branta backen.

Det var faktiskt väldigt många som körde dropperpost också. Jag skulle nog gissa på att det var runt 35% som använde det.

De flesta tog hoppet på slutet men det var faktiskt några som körde B spåret där.

Nino fanns det ingenting att göra något åt. Men  Mathias Flueckiger var faktiskt inte så långt ifrån och på 3:e plats kom Stephane Tempier ifrån Frankrike inte heller många sekunder ifrån.

Fullständiga resultat ifrån herrarnas XCO VM finns här.

Sen var det dags för mig att träna lite. Körde det fina endurospåret jag körde i torsdags. Tänkte maxa och se om jag kunde ta KOM:et där då jag kom 2:a i torsdags. Gick ganska bra upp men jag fick bromsa in på en del ställen då jag fick möte. 

Sen på vändningen när det var dags att köra ner igen så började jag känna mig väldigt seg.

Hade bara en gel kvar men trode inte det skulle behövas då blodsockret var lite högt när jag stack upp.

Dock så rusade blodsockret ner och visade 2,9 med en pil nedåt så det var bara att börja käka och ta det lugnt.

Förbättra tiden med 5 minuter ändå men hade alldeles för mycket upp till första platsen. 

Det var kul så länge det varade i alla fall.

U23 VM

Idag var det dags för U23 att köra XCO VM här i Mont Sainte-Anne.

Det var 70 starka cyklister som kommit till start för att köra 6 varv på den 4 km långa och kuperade banan.

Redan från start tog den Rumänske Vlad Dascalu ledningen.

Han visade ingen nåd mot sina konkurrenter och redan på första varvet hade han splitrat sönder det jagande fältet. Här har han fått en liten lucka ner till jagande Jofre Cullell Estape ifrån Spanien som tyvärr fick bryta senare.

Närmast efter var Amrikanen Christopher Blevins som också startade hårt.

Närmsta nordbo var Dansken Simon Andreassen som låg riktigt bra till på en 5:e plats.

Det hade regnat hela dagen innan starten men som tur var tittade solen fram lagom innan start. Dock han det inte torka upp.

Det är galet vilken bra teknik de bästa åkarna har. 

Jag vågar knappt cykla ner för de här branterna när det är heltort.

Det var dock ganska många som gick ner för den här branten. Det är många stora stenar och man måste verkligen komma in helt rätt för att inte få sladd eller kast åt något håll.

Är det då extra halt men en massa lera på stenarna så gäller det verkligen att ha tungan rätt i mun om man ska ta sig ner.

Den här är så brant så det till och med är svårt att gå nerför.

Vlad fortsatte att köra ifrån konkurenterna och på 4 varvet hade han nog 1,5 minuts ledning ner till 2:an.

Christopher var fortfarande med och krigande om medaljplatsen och körde hårt.

Vi förflytta oss sen till nästa branta backe och ner mot den sista tekniska delen innan mål de sista 3 varven.

Vlad fortsatte att utöka avståndet till de jagande.

Här har vi den 3:e lilla gruppen som jagade med Gioele de Cosmo ifrån Italien och Antoine Philipp ifrån Frankrike.

Här har vi det näst svåraste partiet på hela banan. De flesta som tog A spåret tog samma linje som jag körde så det kändes ju bra. Det fanns en som var mer rakt på men den var nog i halaste laget nu med alla leriga stenar.

Man såg ganska stor skillnad på de som hade grymt bra teknik och de som var lite mer försiktiga.

De som kunde köra ordentligt märkte man knappt på att det var halt eller stenigt. De flött liksom bara ganska tyst men väldigt snabbt igenom allt utan att bromsa så mycket. Det var liksom flowigt på något sett trots alla stenar.

De flesta sladdade igenom och fick småstop och det såg inte så kontrollerat ut och gick inte superfort men det var ändå snabbt.

Någon som var grymt snabb igenom där var Franske Antoine Philipp. Shit han verkade inte bromsa alls. Han hade nästan dubbelt så hög hastighet som de flesta andra där.

Vi stod där och betraktade olika tekniker nerför fram till sista varvet. Sen var det dags att bege sig till målområdet. 

Fullständiga resultat ifrån U23 VM i Mont Sainte-Anne finns här.

Vi avslutade med att se BOXXER Worlds där de skulle serva en BOXXER gaffel på snabbast tid.

I morgon så är det dam och herrelit som skall köra och vi hoppas det går riktigt bra för Jenny Rissveds. Fullständigt program finns här på Velirium

Team Relay och E-MTB Världsmästerskap

Idag var det dags för Team Relay. Storfavoriterna var såklart Schweiz med Nino Schurter i spetsen.

Tjeckien och Danmark var dock långt framme i början.

Det var full fart i den branta backen upp till den svåraste nedfarten som gick på den gamla WC downhillbanan.

Alla tog A linjen ner men det var nog bara hälften som tog den svåraste men snabbaste A spåret ner som var längst in vid trädet här.

Det var bra att det bara var några meter mellan den branta uppförsbacken och downhillspåret här så kunde man se både när de kom upp och sen skulle ner.

Jolanda Neff hade fått ta av maskeringen på sin nya Trek Supercaliber.

Det gick fort utför för de snabba som tog den svåra A linjen. Här har vi en stilstudie på det.

Sista varvet så var det USA med Keegan Swenson som låg först med Nino Schurter ifrån Schweiz precis bakom uppför backen.

Dock ryckte Schurter vid nästa uppförsbacke och tog ledningen in till mål och gav Schweiz första platsen med 16 sekunder.

Strax efter kom Frankrike på en tredjeplats med Jordan Sarrou på sista sträckan som hade 3:e bästa tid.

Här är resultatlistan ifrån Team Relay.

Sen var det dags för det första Världsmästerskapet i E-MTB.

Det var inga dåliga namn på startlinjen där heller med åkare som Julien Absalon, Jaroslav Kulhavy, Marco Aurelio Fontana, Miguel Martinez och Christoph Sauser.

Ganska tidigt så tog Alan Hatherly ifrån Syd Afrika ledningen.

En bit efter så var det Jerome Gilloux 

och sen kom Julien Absolon och Charlie Mullins.

De tryckte på bra utför med sina elektriska MTB:s också. Känns som det borde vara lite mer ostabilt med en sån tung hoj men det märktes inte här.

Fullständiga resultat ifrån det första Världsmästerskapet i E-MTB finns här på UCI:s sida.

Var lite ovant att se tävling i E-MTB men det kommer säkert mer och mer nu när de har blivit så vanliga.

Får se hur det blir med lagar och så när det gäller att köra E-MTB i skogen sen också nu när det börjar bli så populärt.

Själv håller jag mig nog till vanlig MTB ett tag till.