Träning med Diabetes

Nu har det gott några månader sedan jag började med CGM (Kontiunerlig Glukos Mätning) och insulinpump.

Jag har länge stått i vallet och kvalet om jag behöver det eller inte då de förut inte verkar ha varit så små och smidiga.

När jag väll skulle göra slag i saken för ett par år sen när även min son som tyvärr fick diabetes fick pump och CGM mätare så var det grymt lång väntetid då jag ville ha de lite mer avancerade prylarna.

Vallet föll tillslut på en Guardian Connect CGM

Den största anledningen till att jag valde just den var att jag kunde ställa in larm på när mitt blodsocker började bli för högt eller för lågt och även när den börja stiga eller sjunka snabbt.

Att det sen gick att para ihop den med min Garmin Fenix 5 så att jag kunde få upp informationen där var väldigt viktigt för mig då jag vill kunna få informationen under tävling.

När det gällde insulinpumpen så föll vallet på en Omnipod 

Anledningen till det var för att det var den enda insulinpumpen som inte hade själva kontrollen fast via nålen.

Jag kände att med min livsstil skulle det aldrig fungera med en insulinpump med slang som kan fastna överallt och med en stor kontroller som ska sitta fast vid midjan, speciellt inte när jag har små barn som klättrar på mig konstant.

Nu har jag som sagt använt det några månader och har finjusterat inställningarna för basal och bolus doserna.

Jag ställde in det lite för högt i början. Hade haft viloperiod då och tränade inte så mycket. Blodsockerkurvan blev superbra dock på gränsen till låg hela tiden. Låg och pendla mellan 4-5 mmol/l.

Sen började crosstävlingarna och jag var inte van vid den stora förändringen.

Jag hade lågt blodsocker (4,3) innan starten på Stockholm Cyclocross. 

Tänkte jag tar en Coca Cola så borde det räcka och bli över för det brukar få blodsockret att skjuta i höjden. Dock hände inte mycket utan jag fick ta en liten godispåse precis innan start också.

Tänkte att den lär sätta in och så får jag högt blodsocker under racet. Dock varna aldrig min Garmin under racet om lågt blodsocker och när jag kom i mål så var det 5,1 bara.

I vanliga fall när jag tog sprutor så hade jag nog legat på över 20 med allt det jag åt.

Det var dags att åka hem och sänka basal dosen. Vågade dock inte sänka för mycket i början utan jag tog bara 0,05-0,1 E/hr över nästan hela dygnet.

Fortsatte att tränna på men märkte att jag fortfarande behövde käka mer och att framförallt blodsockret sjönk under träning även fast jag inte körde på ordentligt.

I vanliga fall kan jag köra 3-4 timmar lätt utan att äta nu blev jag hungrig efter bara 1,5 timme.

Dags att sänka lite till. Fortsatte med 0,05-0,1 E/hr sänkning över nästan hela dagen, natten gjorde jag inte så mycket åt då blodsockret där var ganska rakt.

Det tog ett par veckor att finjustera allt då allt var nytt och det är en del skillnad på kontinuerlig insulinbehandling med bara humalog insulin än när jag körde lantus för basalinsulinet och humalog för bolus.

Nu tror jag att jag har fått till det ganska bra. Det som jag inte har tänkt på så mycket förut är att det tar tid för humalogen och verka ordentligt. Vad jag hade fått höra förut så skulle det börja verka redan efter 5 minuter och ligga i runt 3-4 timmar.

Det jag missat är att det börjar verka efter ca 5 minuter men går sedan gradvis väldigt långsamt upp till kanske 2,5 timme.

Förut så hade jag tagit insulinet ca 5 minuter innan jag skulle äta i tron att det skulle sänka blodsockret ganska snabbt medan jag åt.

Nu såg jag på CGM:en att så var inte fallet. Det svåra är dock att veta när jag ska käka. På jobbet kan det vara lite oregelbundna tider och ibland käkar jag ute och då är det inte så lätt att ta insulin i förväg, speciellt när jag inte vet vad jag ska äta för något.

Något som jag också måste ta med i beräkningen är att CGM:en oftast är runt 20 minuter efter vad själva blodsockret är så det den visar har redan hänt. Som tur är så har Guardian Connect även visning om blodsockret är på väg upp eller ner och hur fort så det går så det går att få en trendkurva.

Detta gäller såklart även när jag skall ändra på mina basalinställningar. Om blodsockret är högt på ett ställe så kan jag inte ändra precis där utan få ta det en eller 2 timmar förre för att först kompensera för att CGM:en är efter och sen för att det tar ett tag för insulinet att verka.

Det jag också har märkt när jag labbat att det verkar vara lite skillnad på var pumpen sitter. När jag tog sprutor förut så tog jag mest i magen och ibland i benen och rumpan.

Nu har jag haft pumpen på både magen, armen och ryggen. Har dock märkt att det verkar som jag behöver ta mer insulin och att det verkar lite långsammare när jag har den på armen. Oftast har det tagit längre tid för blodsockret att gå ner när jag tagit insulin när jag har det på armen.

Har inte gjort någon superstor analys av det men det är mer regel än undantag så jag tror inte det varit några enstaka tillfälligheter.

Favorit stället har nu fallit på ryggen.

Där känner jag att det inte sitter i vägen så mycket när jag tränar och det verkar som det ger bäst resultat där. 

När jag har haft den på armen så har det som sagt varit problem med att insulinet inte verkar lika bra plus att det är lätt när jag tar på och av tröjan att de fastnar och slits av.

På magen har jag haft en del problem när ungarna är och klättrar på en att det är risk för att de råkar rycka loss den.

Har även haft problem med att tejpen på både CGM:en och insulinpumpen inte verkar tåla svett så mycket och det är mycket mer på magen än på ryggen för mig.

Det har hänt ett antal gånger att de bara lossnat när jag tränat, speciellt när jag var i Thailand och körde trainer där det var så varmt. Det hjälpte inte att jag hade extra tejp på.

Tror jag tappade 3-4 pumpar där och 2-3 CGM:er lossnade.

Annars har det gott riktigt bra och det känns som ett riktigt lyft för träningen. Speciellt nu när jag kan få varning på om blodsockret är lågt eller högt eller på väg att bli under tävling. 

Förut kunde jag inte stanna under ett race och börja ta blodprov för det hade tagit för lång tid.

Det var även svårt att veta om jag bara var trött eller hungrig vilket gjorde att jag i förebyggande syfte åt för att inte hamna i komma och bli lämnad kvar i något dike. Var jag då bara trött och åt en massa så åkte spåklart blodsockret skyhögt upp och jag blir seg och långsam i alla fall.

Nu är det mycket lättare att kontrollera det då jag får upp informationen på min Garmin Fenix 5.

En sak som dock var ett ganska stor bug med Guardian Connect var att den krävde internet kontakt för att fungera.

Det kom som en överraskning i Thailand då jag har jobbmobilen och satt den i flightmode. 

Helt plötsligt kunde jag inte få upp blodsockervärdena. Telefonen hade kontakt med CGM:en via bluethoot men telefonen behövde data påslaget för att CGM:en skulle kunna synka över till nätet. 

Väldigt stor bug av Guardian Connect enligt mig. Den borde kunna lagra informationen på telefonen tills den får internetkontakt. 

Det är inte många KB:s som behövs för det och med tanke på att dagens smartphone aldrig har problem med så lite lagringsutrymme så borde det vara lätt fixat.