Lyxfällan vilka underbara knäppskallar det finns.

Satt och halvsov mig igenom ett av alla IQ fiskmås program efter träningen idag. Det var Lyxfällan som gick på 3:an. Nu hade dom fått tag på 2 rikspuckon som hade förköpt sig igen. Det var ett yngre par som hade en gemensam nettoinkomst på runt 25000 viket inte är så grymt mycket. Thomas och Evelina som paret hette hade verkligen noll koll. Dom hade lån, krediter, hyra och andra utgifter på 58500 varje månad. Hur fan lyckas man med det. Som man brukar säga det lyser där uppe men ingen är hemma, hjulet snurrar men hamstern är död.

Evelina var ett strå vassare. Hon kunde inte förstå att dom var tvungna att byta bort sin fina bil mot en lite billigare. Blev hon tappad som barn och hade betong i sandlådan eller? Ingenting gick in i hennes lilla skalle. Dom hade ett hus som var helt genomruttet och mögligt och geniet Evelina trodde att det där var nog inte så farligt, lätt fixat på en kvart, ja just det om dom bodde i ett litet legohus kanske. Puckot hade lyckats skaffa barn också, kul för den lilla krabaten att krypa runt bland allt mögel. Men det är ju viktigare att ha en fyrhjuling i trädgården och en stor platt TV i vardagsrummet. Ibland undrar man om det inte skulle krävas licens för att skaffa barn eller att man åtminstånde har en IQ över 10.

Ja ens egna små problem blir ganska obetydliga när man ser dom här idioterna som inte ens förstår att dom har problem.

Alternativträning

Nu börjar det bli lugnt på cykelfronten då alla stortävlingar är slut. Känner att det är dags för lite villa och göra något annat ett tag.
Så igår blev det ett härligt svettigt Box pass på jobbet. Hade ingen att gå med så jag fick den 2m långa och 120kg muskler tunga ledaren att sparras mot.

Fan vad skönt det är att åka på däng...;o) Nu fick jag en ordentligt match och fick ta ut mig både som slagpåse och slagskämpe. Riktigt kul var det och grym träning för hela kroppen.
Känner dock att det finns risk att jag kommer vakna upp i fosterställning i morgon då jag inte har kört Box på ett halvår och det blev en grymt hård start igår.

Hade planer på att testa bodypump i morgon också, får se hur det går. Vet inte hur bra träning det är för cyklingen direkt men jag tror det kan vara bra med lite allmänstyrka också, speciellt med bålträning så jag slipper få ryggont. Sen tycker jag det är kul att göra något annat ibland så det är nog bra för psyket också.

Nu ska pärlan säljas till förmån för heldämpat nästa år.

Det är min Ghost HTX Lector WorldCup 2009 som jag dumpar bort till ett vrakpris.
Har endast gått som tävlingscykel under 5-6 månader och är i mycket fint skick. Det är den ultimata tävlingcykeln om man vill ha en lätt och snabb MTB. Med sina 9,3kg så flyger den upp för backarna och Shimano XTR 160mm skivbromsarna får snabbt ner farten nerför om det skulle behövas. Den fina carbonramen sväljer alla småvibrationerna så den är riktigt bekväm att köra också. Nypris är 47000 men jag säljer den för endast 25000. Vid intresse kan jag nås på 0732312817 eller mtbnumber1@hotmail.com.

Ram HTX Lector WorldCup fullcarbon
Färger Vit/carbon
Ramstorlek L (49cm)
Gaffel Rock Shox, SID World Cup
Bakväxel Shimano XTR
Framväxel Shimano XTR
Växelreglage Shimano XTR trigger
Växelwire Shimano XTR
Växelhölje Shimano XTR

Broms Shimano XTR Skivbroms 160mm
Bromsreglage Shimano XTR Skivbroms
Bromshölje Shimano XTR
Vevparti Shimano XTR
Vevlager Shimano XTR
Pedaler Shimano XTR
Kassett Shimano XTR 11-32
Kedja Shimano XTR
Hjulsystem Mavic Crossmax SLR Disc

Däck Schwalbe Rocket Ron 2.10 UST fram och Racing Ralph 2.10 UST bak
Sadelstolpe Ritchey WCS Carbon
Sadel Selle Italie SLR XC
Styrstam Ritchey WCS Carbon 100mm
Styre Ritchey WCS Carbon 600mm
Styrlager Ritchey WCS Carbon
Handtag Ritchey WCS


Och här är lite bilder på skönheten. Så passa på nu och gör ett klipp medans den finns kvar.

Anundsloppet i Västerås.

Jag, Eva och Micke Björnström drog till Västerås för att köra lite landsväg. Då Micke starta i senior kl 11:20 och jag skulle starta i Elit kl 14:30 så degradera jag mig till senior också så att vi skulle kunna komma hem lite tidigare. Hade inga purfärska ben så det hade nog inte blivit så kul att slita bak i elitklungan heller.

Var inte allt för sugen på att sitta där och häcka på en gräsmatta 3 timmar när det fanns annat roligt att göra en fin sensommardag.

Vi skulle köra 15 varv på en platt 3,8km banan. Starten gick med master till första kurvan sen var farten fri. Det var en som satte upp en djävla fart och låg och borra i nästan 60knyck men det höll i typ 500m sen var han full av mjölksyra. Dom första varven var jäkligt nervösa och det kom små spurter från alla håll och det kändes jäkligt vingligt i klungan jämfört med elitloppen. Det blev mest småryck för ingen orka ligga och borra själv när det var så platt och snälla kurvor så farten kändes riktigt lugn och behaglig så länge jag låg inbäddad i klungan.

Drog inte överdrivet mycket men om det var några som drog iväg och dom fick lite för många hjälpryttare och för stort avstånd till huvudklungan så borra jag ner mig i bocken och stötte ikapp. Gick oväntat lätt alla gångerna men tror det mest berode på att samarbetet inte var det bästa där framme.

När det var dags för sista varvet så försökte jag hålla mig ganska långt fram men som vanligt så har alla andra samma strategi såklart. Det blev några småstötar som jag hängde på men innan sista kurvan var alla samlade och det blev krig om platserna.

Hamna tyvärr för långt bak feg som jag är så när spurten drog igång 500m innan mål så jag fick jaga som en vettvilling. Det var många som hade laddat sitt krut för tidigt och vinglade med påkarna raklånga längs målrakan så jag hade svårt att avancera. När det var 100m kvar fick jag fri linje och ladda på allt jag var värd men då var det tyvärr försent.

Körde om ett helt koppel och slutade som 7:a. Får vara skapligt nöjd ändå. Måste se till att tränga mig fram lite bättre i spurterna om jag ska kunna ta några bra placeringar.

Resultat för Anundsloppet finns här.

Nu har SBR IV blivit averkad

Kan inte påstå att jag var snabb idag. Det var riktiga downhillspår som skulle avverkas. På första delsträckan kom jag in som 3:a. Det var den enda sträckan som hade några småbackar i som jag kunde hämta in lite tid på. 2:a delsträckan var ren downhill massa stora stenar och knixiga partier. Där hade jag inte mycket och säga till om utan blev helt akterseglad med min hardtail. Tror jag hamna på en 8:e plats på den etappen.

3:e delsträckan var riktigt snabb och innehöll mycket tighta singeltrack och lite smådrop och en liten uppförsbacke och en hel del stora stenar och rötter. Hade hoppast på att kunna ta in lite tid i den backen som var men jag klanta till det alldeles för mycket på dom tekniska partierna så jag blev skapligt förnedrad där också. Fick massa stoppsladdar och kom in fel på flera ställen så jag tappa fart och fick inget flyt i drivet. Tror jag blev 4:a på den etappen.

Sen kom en överraskningsetapp som ingen visste banan på. Det var en liten teknisk uppförsbacke på ca 100m. Det gick ut på att komma så långt så möjligt utan att sätta ner foten. Alla fick köra till en markering en och en. För varje varv så höjdes markeringen upp i backen tills det inte var några åkare kvar. Kom till den näst sista markeringen som jag skablade ur mig på då kedjan fick för sig att hoppa ner på kassetten så jag fick tvärstopp.

Blev 6:a totalt. Får ta och börja köra lite downhill och skaffa en heldämpad så jag hänger med grabbarna utför. Hade inte en suck att hålla deras tempo där, dom gled ner som om det var asfalterat medans jag studsa runt som en annan flipperkula.

Måste ge arrangörenra till SBR IV ett stort tack för en grymt kul tävling med riktigt roliga stigar och som fortsätter det roliga koncepptet med små korta och intensiva deltävlingar.

Och grattis Ville till vinsten grymt kört.

Happy trails

Jag har tänkt avsluta tävlingsäsongen med en liten happytävling. Det är Stockholm Bike Rally 4 som går av stapeln nu på lördag kl 12 i skogen runt Gamla Älvsjö IP.

Åkte dit efter jobbet och tjuvträna lite. Det behövdes verkligen för det är skapligt tekniskt med en hel del spårval som går att tjäna en hel drös med sekunder på om man kommer rätt.

Det var grymt mycket sten och en hel del snabba kurvor och väldigt knixiga partier på alla 3 delsträckorna som skall genomföras. Men det var ändå så att det gick att dra på skapligt om man höll rätt linje hela tiden hur kul som helst.

Har saknat lite av dom här roliga och flowiga stigarna på XC och långloppstävlingarna. Det har blivit alldeles för mycket grusväg på dom tävlingarna speciellt långloppen som nästan har blivit landsvägstävlingar nu för tiden.

Stod i valet och kvalet att köra Hammarby Hill XC men då det kostade en del och verkade vara mycket grusväg så såg SBR IV som ett roligare alternativ.

Ska bli riktigt kul att köra imorgon och få åka lite riktig MTB för en gång skull.

Skulle vara kul med lite fler tävlingar som SBR I, II, III och IV. Korta, snabba, spektakulära och publikvänliga.

Såg att jag blivit förhandstippad som vinnare också. Vilka förväntningar dom har på en...;o)

Nu ska jag äta lite middag. Eva har varit gullig och gjort pankakor med sylt och grädde, grymt gott ska det bli. Sen blir det till att ladda med en komedirulle på DVD. The Year One får det bli och inta lite Toblerone till det med Älsklingen min.

Vurpor jag minns

När jag ändå är inne på krascher med cykeln så kom jag att tänka på dom lite mer spektakulära vurpor som jag råkat ut för.
En av mina första vurpor var vintern 93 med en Miyata Path Runner. Hade fått för mig att jag skulle upp på ett parkbord och hoppa ner. Glad i hågen tog jag sats och cykla ut för kanten. På något sett misslyckades jag totalt med att få upp framhjulet och föll handlöst ner i backen med huvudet först. Som tur var var det snö så jag klara mig från att bryta nacken...

En annan lustig vurpa tidigt 90 tal var i Rättvik på en Kona Kula. Tror det var en XC cuptävling.
kommer nerför en backe i en bra bit över 40 och för jordens kast och flyger över styret sen över ett tagtrådstänsel och lyckas på ett mirakulöst sett landa fint i gräset mellan 2 stora stenar. Hinner titta upp och ser min Kona komma flygande och landar bredvid allt till kossorna i hagens förtret när jag kommer och inkräktar på deras mark.

Min värsta vurpa jag gjort där jag fått störst skada var i Hotline loppet i Örebro 97 på min Diamond Back Zetec Pro.
Starten gick i nedförsbacke och vi kom in i 55-60 blås i en stor klunga på en asfalterad väg. Där hade ett generalpucko parkerat sin bil på vägen så helt plötsligt blev det världens flaskhals där.
Alla försöker väja och en krokar fast i mitt styre varpå jag flyger i backen och landar på armbågen och hasar i 10-15m innan jag får stop för att sen se 3-400 andra cyklister komma farande. Skrapar upp armbågen ända in till benet och halva ryggen och låret och hela rumpan är helt uppskrapad, asfaltsexem delux.
Försökte köra vidare men insåg när jag kört några km att det blöde alldeles för mycket för att kunna fortsätta.

En av dom skönaste vurpona jag gjort var när jag tokladda nerför dåvarande skidbacken i Högdalstippen en vinter runt 94 på min Scott Pro Racing och fick framhjulssläpp i 60-65km/h och bara flyger som självaste stålmanen över styret och sen bara glider/rullar ner för halva backen, men jag landa så mjukt och fint i snön så jag nästan ville göra om det.

På senare dar har det inte blivit så många spektakulära vurpor. Vet inte om det är jag som blivit fegare eller fått upp tekniken bättre. Tror det är en kombination av båda.
Minns att jag körde ner för stenhällen på gröna milspåret i Hellas med stel cykel utan att blinka, nu vågar jag knappt åka ner med heldämpat så lite fegare har jag nog blivit.

Dom ända vurporna jag gjort på landsväg där jag själv har gått i backen var på en ESDUU Cup i Fiskartorpet där några kör ihop framför och jag hinner inte bromsa då dom inte tog så bra på min Focus Mares Cross utan för att inte köra på Patrik Dhal får hoppa över hans cykel ner i diket i stället snäll som jag är...;o)

Sen har vi spurten mot Micke S på Farstakrossen förra året i regnväder på min Canyon ULTIMATE CF 9.0 Elite. Hade vunnit den spurten varje gång det året och ville inte förlora igen. Drog på för kung och fosterland och får toksläpp på bakhjulet och flyger in i trottarkanten. Blir lite asfaltsexem där också men jag klarar mig bra ändå.
Det var några av alla vurpor jag varit med om. Orkar inte skriva mer och jag anntar att ingen orkar läsa heller.

Nu är man på cykeln igen efter en vilodag

Första turen efter vurpan var lite stel. Testade att köra lite skog för att känna hur det kändes i kroppen. Gick ganska bra faktiskt, det kändes lite i underarmen när jag stog på i dom tekniska partierna men det var ingen större fara. Var lite stel i häcken också men inget som gjorde ont som tur var.

Ja det var verkligen tur i oturen med vurpan i söndags. Hade det varit stenigt eller om jag krashat in i ett träd i den farten jag hade skulle inte varit så kul. Nu landa jag skapligt mjukt i gruset och fick bara skrapsår och lite blåmärken och cykeln klarade sig bra också förutom sadeln som fick sig en smäll.

Jag har haft riktig tur genom hela min cykelkarriär när det gäller vurpor. Jag har aldrig brutit, vrikat eller ens stukat något under alla mina år på cykeln.
Vet inte om det är jag som kör fegt och sakta eller om jag bara har haft tur....;o) Jag har vurpat hur många gånger som helst men har alltid lyckats landa skapligt mjukt och bara fått små blesyrer som jag knappt behövt bry mig om. För att inte tala om alla landsvägskrascher man har varit med om.

På landsväg måste jag nog haft riktigt flyt när det gäller krasher. Jag har alltid lyckats väja undan eller bara fått sladd och lyckats kunna fortsätta. Vågar inte tänka på hur det skulle sluta att totalsmälla i 50-60 blås med 100 cyklister runt omkring en. Ibland har det varit som en riktig strike i bowling där cyklisterna bara flyger omkring huller om buller och på något sett har jag lyckats ta mig igenom dom smällarna på båda hjulen.
Jag håller tummarna och hoppas att jag kan fortsätta komma undan lindrigt i vurporna, peppar peppar.

Vurp SM i Falun på XC-Cup finalen

Idag blev det mördarbana delux för mig som inte är så stark i backarna. Det var samma bana som XC-SM i sommras med 3 brutala stigningar per varv. Vi gubbar skulle avverka 4-varv på den 5,5km långa banan. Ganska kort men höjdskillnaden tog ut sin rätt.

Startskottet small för oss kl 13:00 och jag försökte ta det lite lugnt i början så jag skulle orka med backarna.

Körde upp mig till 4:e plats på 1:a varvet och låg bakom Johan Axelsson. Han var stark i backarna så där fick jag slita ganska mycket men på platten och utför gick det ganska lugnt. Vi började komma ikapp Ola Hällström på andra varvet och jag kör förbi Johan och försöker ladda utför men det gick inte så bra då jag fick bakhjuls släpp och sladda in i ett träd. Johan och Ola drar iväg och får ett ganska bra försprång innan jag kommer igång igen.

Jag jagar och jagar och känner att jag kör jämt uppför och tar in lite i skogen. På slutet av tredje varvet är det inte långt kvar så jag tokladdar i sista nedförslöppan och det går käpprätt åt helvete. Kommer in med alldeles för hög fart på det sista stora platåhoppet i botten av backen och hinner inte dämpa hoppet utan får styret i magen varpå bakhjulet flyger upp och framför mig och jag gör en saltomotar och landar på platten 10 meter nedanför med rygg och armbåge. Inte allt för skönt kan jag bara meddela och där rök min pallplacering all världens väg. Klara mig oförskämt bra ändå med tanke på flygturen så jag sätter mig på cykeln och trampar iväg igen ordentligt akterseglad.

Kör ikapp några styckna och figthas lite med Teamkompisen Johan Östblom på sista varvet. Kör ifrån utför igen och lyckas ta mig i mål på en 4:plats. Ganska nöjd trots allt. Gunnar Töjrén gick och vann ganska överlägset men 2:an Ola och 3:an Johan var inte allt för långt ifrån ändå.

Resultat för Kalas Cup Finalen i Falun kommer upp här sen.

Så här fin är man efter en flugtur i Falun, armen skapligt uppskrapad,

Halva arslet uppskrapat,

Och sen halva ryggtavlan hade fått sig ett par ordentliga repor men det var bara ytligt som tur var

Sen var det dags att dra hem. Micke S skulle hämta upp en del grejer hemma hos Darvell. Ja vi fick packa in oss som sillar i bilen. 3 cyklar 2 par extrahjul och 2 stora väskor och 3 små + Mickes Hylla. Mycket mer fick nog inte plats i bilen om vi inte skulle börja ha saker släpandes på taket och på sidorna men vi fick in allt som tur var.

Mtb-marathon SM gick inte riktigt som jag hoppats på.

Starten gick ganska sent vid 12 så det var skönt med sovmorgon. Starten gick och det var bara asfalt och grusväg dom första milen. Jag kom iväg bra och hängde med liten grupp med H30 åkaren Michael Johansson så det kändes bra. Hängde på runt 2mil till första riktiga backen. Där tappa jag på toppen och lyckades inte ansluta då jag gått på rött ett tag. Det var ju bara en massa djävla grusväg så det var omöjligt att ansluta igen då dom samarbeta där framför och jag var helt ensam.

Låg själv nästan 1 mil sen kom en stor grupp ikapp med ett helt gäng H30 åkare i. Tyvärr kom en till lång backe efter det och jag var skapligt krispig efter att ha legat själv så jag orka inte hänga på där heller. Tappa dom precis innan toppen och det kom en skapligt rolig och lite teknisk utför så jag hoppades på att ansluta. Tyvärr så fick jag någon landsvägscyklist framför mig som bromsa sig ner hela backen och jag lyckades inte ta mig om. Såg hur min pallplacering som jag hoppats på bara försvann i fjärran långt bort.

Efter det var det bara grusväg grusväg och åter grusväg. Fick lite sällskap av Dick från Kolmården men han släppte efter ett tag när Benny kom ikapp med en till. Tyvärr så drog dom iväg uppför så då blev jag ensam igen. Blev så grymt uttråkad och bara ligga där själv på dom oändligt långa och oinspirerande grusvägarna.

Dom få tekniska partierna som fanns var mest tungtrampade och uppför så det var inget som jag kunde tjäna in någon tid på. Kändes som dom bara var några hundra meter långa sen fortsatte grusvägarna i sin oändlighet. Sista milen körde jag med Anders Brüning en annan H30 åkare som också blivit avhängd.

Vi hjälptes åt men det kändes som det knappt var någon fart alls i benen. Tog den lilla trötta spurten mot honom i uppförsbacken in till mål. Hammna på en 5:e plats. Surt som fan.
Resultat finns här.