Jag har haft diabetes sen jag var 1,5 år och kommer således inte ihåg hur det var innan jag fick diabetes.
Jag har alltid tränat mer eller mindre i någon form sedan jag var liten men de senaste 25 åren har jag i stort sett bara cyklat.
Det har gott bra för det mesta och jag har lyckats hålla blodsockret ganska bra för det mesta. Dock så har jag haft problem innan tävlingar ibland då blodsockret bara skenar iväg innan start antagligen för att jag varit nervös trots att jag inte känner mig direkt närvös.
Det har ibland gjort att jag tagit för mycket insulin för att få ner det och det verkar som insulinet inte tar så bra och tar för långsamt när jag är nervös.
Det har gjort att jag åkt på värdens hammare mitt i racet och det är mindre bra.
Det andra som också varit ett litet problem för mig är på slutet av långloppen. Då är det ofta svårt för mig att känna om jag är trött eller hungrig. För att ta det på den säkra sidan så har jag då ätit och det kan då resultera i att blodsockret skenat iväg uppåt om jag bara var trött.
Högt blodsocker är heller inte bra för då blir jag seg och matt. Ungefär som att cykla direkt efter att man har käkat sig proppmät på en stor buffé.
Ett tredje litet problem är när jag kör riktigt hårt. Då kan faktiskt blodsockret åka upp. Trots att jag inte äter något så kan blodsockret vara högre efter träning än förre.
Dock så blir jag samtidigt mer insulinkänslig så tar jag den vanliga dosen så blir jag för låg.
Kan då vara skönt att kunna se blodsockertrender för att se var det borde vara påväg.
För ungefär 2 år sen så började jag fundera på att skaffa en insulinpump och CGM mätare för blodsockret.
De hade äntligen blivit skapligt små och någorlunda intelligenta för att det skulle kännas värt besvärt.
Dock så var det väldigt lång väntetid då jag var vuxen. Min son som också har diabetes fick det på än gång i stort sett.
Sen hade jag lite otur med byte av läkare hela tiden och att jag då ville ha en av de modernare och lite dyrare CGM mätarna som var svåra att få utan särskild anledning så det hamnade lite mellan stolarna.
Jag har varit lite i valet och kvalet mellan en FreeStyle Libre som min son använder. Fördelen med den är att den håller i 2 veckor och behöver inte kalibreras vilket är grymt skönt.
Den stora nackdelen är att man måste hålla avläsaren mot sensorn för att se blodsockret och den har således ingen varning om man börjar bli låg eller hög.
Den andra var Dexcom G5 som gick att läsa av via mobilen och den varnade för lågt och högt blodsocker. Dock höll den bara i en vecka och behövdes dessutom kallibreras var 12 timme. Den var också så dyr vilket gjorde att väntetiden blev längre.
Men äntligen för någon vecka sen så ringde läkaren upp mig och meddelade att Medtronic hade kommit med en liknade CGM mätare som hete Guardian Connect som hade samma funktion som jag kunde få så det var bara att åka in och testa.
Nästa steg var insulinpumpen för att lättare få kontroll på blodsockret. Med den går det att finjustera mycket mer så att jag får en jämnare kurva. Även där fanns det ett helt gäng att välja på.
Medtronic hade även där kommit ut med en ny MiniMed 640G som även skulle kunna stänga av sig själv ifall blodsockret skulle börja falla för mycket.
Det som dock är grymt jobbigt med den och nästan alla andra insulinpumpar är att själva kontrollern måste sitta fast vid kroppen.
Jag som både cyklar och klättrar runt med barnen och är aktiv i övrigt vill inte ha en hängande sladd och en adapter som kan fastna överallt och stötta i.
Vallet blev att köra med en likadan insulinpump som min son har. Dvs en My Life OmniPod. Den har inte riktigt alla smarta funktioner som de större otympliga varianterna har och en till ganska stor nackdel är att den måste bytas var 72 timme så de håller inte så länge.
Jag tyckte ändå det övervägde att ha en liten och smidig pump utan en massa sladdar.
Det andra problemet blir att inte glömma själva kontrollern någonstans när jag springer runt.
Jag fick pumpen igår och egentligen ska man gå en inlärningskurs och lära sig räkna på insulinkvoter och hur den fungerar och beräkna bolus och basalprogram.
Dock så hade inte läkaren tid förän i slutet av december och jag orkade inte vänta så jag körde lite huvudräkning och förlitade mig på egen erfarenhet och startade själv.
Det gick över förväntan och jag har nog aldrig haft en sån fin blodsockerkurva som nu. Konstant inom intervallet i stort set hela tiden.
Sen kommer det till träningen. Fördelen med Guardian Connect var att den går och synka med min Garmin Fenix 5 så nu kan jag ha klockan på styret och få varningar om blodsockret börjar stiga eller sjunka under träning eller tävling. Riktigt skönt, den kontrollen har jag aldrig haft förut. Det är ju inte direkt så att jag haft tid och stanna och ta ett blodprov under tävling.
Nu har jag klockan som pipper så jag vet om jag behöver äta eller inte under passen och jag vet om jag behöver den där fikan eller inte när jag kör med kompisarna.
Så nu blir det att testa och labba lite för att se hur kroppen reagerar på den nya utrustningen. Hittills har det ju gott bra men jag har inte hunnit tränna med den så jag får se om jag behöver justera någonting efter det också.
Ska bli spännande och se hur det kommer att gå på CX tävlingarna i helgen. Hoppas jag kan ha en fin och gämn blodsockerkurva där.
Var med där framme ett litet tag men på mitten av första varvet kom jag i närkontakt med Patrik Eklund och kavlade framdäcket i vurpan. Sen hamna jag ganska långt bak och det var bara att börja jaga.
