SMACK MTB Upplandscup i Upplands Väsby

Idag var det dags för SMACK MTB Upplandscup i Upplands Väsby. Viste inte riktigt hur det skulle gå då jag hade jordens träningsvärk ifrån tabataintervallerna igår. Jag har nog aldrig haft sån här grym träningsvärk förut. Det är så jag knappt kan gå och ta sig ner för trappor har jag inte velat göra i onödan.

Även ryggen har fått sig en ordentlig törn. Kände redan på uppvärmningen att det här kommer inte att gå bra. Hade min stela Specialized Epic HT World Cup. Då jag får köra lite mer aktivt med HT så blir det oftast att jag försöker halvstå för att kunna dämpa alla ojämnheter. Nu säcka bara benen ihop och jag fick inget flytt alls.

Men jag hade tagit mig ditt och det var en grymt rolig bana så det var bara att köra.

 

Jag körde på så gott jag kunde men hade inga krafter. Men det var ändå kul att sladda runt med HT:n. Ska nog försöka göra det lite oftare för att få upp tekniken lite bättre.

Blev till att cykla riktigt lugnt hem sen som nedvarvning.

 

Får se om träningsvärken kommer vara ännu värre i morgon. Det brukar ju vara värst 2 dagar efter. Finns en chans att jag inte kommer upp ur sängen i så fall.

Oskar cyklar i skogen

Idag fick Oskar testa att köra i skogen för första gången med den nya cykeln.

Vi körde runt en skogsplätt här utanför och han fick testa att köra upp för en småteknisk backe och lite steniga partier.

 

Oskar lärde sig snabbt vilka spår han skulle ta för att komma upp och jag gav han tips när han skulle växla. 

Det gick riktigt bra så han kan få testa lite svårare banor nästa gång.

 

Han körde på riktig fint och vi testade alla spåren runt den lilla skogsplätten. Oskar ville bara köra fortare och fortare så det blev ju nästan svårt att hänga med. Kul att han vägar testa att köra på.

 

Det lär nog bli fler turer i skogen och testa på lite klurigare spår att köra.

Grym MTB bana och julmarknad

Var ute en sväng med Ville idag och cyklade lite. Han hade hittat några riktigt grymma mountainbike spår som låg bara ett stenkast ifrån där han bor.
Det var riktiga mountainbike banor med en hel del sten och rötter. Den första var knappt en kilometer lång men gick upp och ner och hade en riktig stenkista och en massa tighta kurvor och riktigt tekniska partier.

Kände att jag måste ut i skogen lite mer och cykla för det var grymt kul att köra.
Den andra banan var lite längre och lite lättare men det var fortfarande bara stig. Det var en sån där skön bana som var ganska teknisk men som det fortfarande gick att köra fort på.
Ett litet cykelmeka som jag inte set förrut som ligger runt husknuten, kan inte bli bättre.

När jag kom hem så var Oskar i full färd att träna också. Han är för skön den lilla grabban.

Vi drog till Stinsen för att titta lite på julmarknaden sen. Blev lite inköp av glögg och lussebullar för mig. Eva köpte lite ljus och bordsdukar i julfärger.
Tog en god fika innan vi drog hem igen.

Resten av dagen blev till att julstäda. Inte det roligaste men nu är det ganska rent och fint i lägenheten igen.

Hammarby Hill XC och Svealandsmästerskapen

Nu i helgen är det Hammarby hill XC och veckan efter det är det Svealandsmästerskapen sen är MTB sesången slut för detta år.
Fan vad det har gott snabbt, det känns som jag precis har kommit hem ifrån Gran Canaria och nu är det redan slut. Var tog all tiden vägen?
Har ju hunnit med nästan hela XC-cupen och Långloppscupen med blandat resultat.
Ovanligt lite landsväg har det blivit. Körde bara Stockholms 3-dagars sen har det inte blivit något mer.
Har i alla fall lyckats med några pallplatser både i XC-cupen och Långloppscupen så jag får vara ganska nöjd.
Men det finns alltid saker att förbättra.

Nu blir det lite fokus på de närmsta CX tävlingarna. Får se hur formen är där, gick skapligt bra i söndags så kan jag slipa lite på den så ska jag väll inte göra bort mig helt där.

Nu är ett stycke cykelhistoria sålt till Kalle Bern på Kadens

När jag hitta alla gamla härliga mountainbiketidningar i källaren så kändes det lite tungt att behöva slänga allt. Det är ju trots allt gamla minnen ifrån när jag började cykla på tidigt 90 tal.
Hade dock inte plats för dem inför flytten så jag la ut en annons på dem då jag tänkte att någon annan kanske vill ha lite rolig cykelhistoria ifrån 90-talet.

Kalle Bern på Kadens var intresserad så han har nu fått ett stycke mountainbikehistoria i massor.
Men innan jag gav han allt tog jag några foton på lite gamla godingar.
Ja i begynelsens tider när man körde downhill på sin XC hoj så hade man samma skydd också. Det var bara vanlig hjlm och handskar som gällde.
Men när cyklarna blev heldämpade och farterna blev högre så ville b.la Andreas Danielsson ändra på det och få till lite mer skydd och även besiktning av banan och förarprov.



CyclePro var ett stort märke på 90-talet. Som alla andra ville de testa lite nya lösningar på ramarna och kom fram med Hexagon ramen.
Den kom som både en framdämpad och en heldämpad version. Senare kom den även som landsvägshoj.
Var aldrig själv riktigt imponerad av den ramen men det var lite nyskapande.

Innan Henrik Öijer och Oskar Ekstam satte Cyclo Cross på Sverigekartan så kördes det faktiskt friskt i granlandet Danmark.

Var sugen redan då på att ha en cross men då det inte fanns några tävlingar i Sverige på den tiden så fick det vara.

De som var tidiga med MTB var b.la Gary Fisher. Han var även en av de som var först med en riktig kolfiberram. Hans så kallade OCLV Carbon.

Den var grym och lätt på den tiden. Var riktigt sugen på en sån men den var för dyr för mig.

Miyata hade nog haft kolfiberramar lite tidigare. Har för mig att deras hette Skyrunner men det var en muffad variant som var ganska tung.

Trek kom också med sina OCLV kolfiberramar och gjorde även deras Y33 ram i OCLV carbon.

Fruktansvärd ful tyckte jag både då och nu.



I mitten på 90-talet så kom heldämpade cyklar på bred frånt och GT var en av dem som var ledande då.

GT hade sin LTS som var lite mer downhillbetonad och sen sin RST som var en ren XC maskin.

Den skulle ta bort alla stöttar ovanifrån så att man slapp allt gung när man stod och trampade.

Det var nog en av de första riktiga XC hojar jag set som verkligen försökt att göra en renodlad heldämpad XC cykel och fått till den skapligt gungfri.

Andra märken som var långt framme på heldämpade var Cannondale. Just den här Super V var en cykel jag dräglade över ganska mycket på den tiden.

Håkan "Stålfarfar" Westerlund som körde just den här var en riktig snabbing på den tiden trots sin ålder.

Det var även han som tog in de då så populära Corratec däcken som bara hade små dobbar på sidorna och ett litet rutigt mönster på mitten.

De blev sen standard på långloppen då de var lätta och hade lågt rullmåtstånd.

Kändes som halva startfälten körde på de däcken ett tag.

Någon som inte lyckades lika bra med sin heldämpade konstruktion var Klein.

Deras stela Klein Attitude var bland det finaste som gick att få i ramväg.

Lätt som fan och för den tiden riktigt grova aluminiumrör och sen den grymma lacken som de hade.

Lägg till deras lätta och styva styrstams och styrekombo kunde få vilken cykelnörd som helst rysa till av välbehag.

Sen fick de för sig att göra en heldämpad och kom fram med den här mjukosten. Total katastrof på ett sånt fint märke.

Inget bra ställe att ha flaskan på, riktigt dålig fjädring och mjuk som fan. Hur tänkte de där.

Tror det var dödsstötten för det märket för jag har inte set dem sen dess.

När vi kommer till de som kan cykla snabbt så har vi 3 faldiga världsmästaren i mountainbike Henrik Djernis. Han har även ett VM guld i Cyclo Cross. Riktigt snabb kille. 

Han körde inte så jättebra på världscuperna om jag inte minns fel men när det kom till VM så var han en djävel på att formtoppa sig.

Här har vi en liten intervju på honom.

En annan som kanske inte var så snabb men grymt skicklig på cykel var Hans Rey. Han visste hur man hantera en cykel var den än var.

Kom ihåg när jag cyklade för Polisens Cykel och vi hade en av Sveriges absolut grymmaste tävlingar på Långholmen här i Stockholm.

Då hade vi fått hit Hans Rey och det kom även ett långt reportage om det på TV. Det var grymt att se han hoppa runt på pallbockar och över bilar och grejer.

Sådan teknik skulle jag vilja ha.

Sveriges snabbing var Roger Persson. Han var en av få som kunde utmana Bernt Johansson i skogen.

Kom ihåg den här tävlingen där han van. Då det bara var han och Bernt Johansson som varvade mig.

Där var jag efter en bit.

En annan som var snabb var Thinker Juarez. Tyvärr så hade han oturen att alltid vara första förloraren. Tror han nästan alltid kom 2:a. Han måste nog vara en av få som har cyklat på bara ett märke också. Jag har i alla fall inte sett han på något annat än Connondale.

Ja Volvo Cannondale var riktigt stort. Tyckte de var det coolaste teamet på den tiden.

Nu över till lite tekniska prylar igen. När V-brommsarna tågade in på marknaden så var de mycket starkare än de gamla vanliga cantileverbromsarna.

För att mjukostarna till ramar och gafflar inte skulle bändas sönder så kom det upp ett helt gäng med olika bromsbryggor på marknaden för att råda bott på det.

Själv använda jag aldrig någon sådan. Hade tillräkligt styv ram och gaffel.

Men de som körde dåtidens hydrauliska fälgbromsar behövde verkligen en sån. Magura HS 33 tror jag de hette. De fick stop på vilken cykel som helst i vilken fart som helst men bände nästan sönder en del ramar.

Till sist en liten bild på några av 90-talets härliga heldämpade hojar. ParkPre cykeln är ganska likt CyclePros Oxagon ram, undrar om de snott lite idéer därifrån då ParkPre cykeln kom något år efter.



Sista utgrävningen i Mountainbikens historia

Idag rensa jag ut det sista i källaren. Vet inte hur mycket jag har slängt men nu är det äntligen nästan tomt där nere så vi har plats för allt som måste flyttas ner vid fotograferingen och visningen av våran lägenhet till försäljningen.Här har vi lite godingar ifrån början av 90-talet.
Första officiella SM:et i Cross-Country som Bernt Johansson piskade skiten ur alla men där även Andreas Danielsson körde bra då han tog Silver i både XC och Downhill. Det var tider när vi man körde samma hoj för båda och de flesta faktiskt körde både downhil och XC då de oftast var på samma plats.

Sen var det det här med stötdämpare. På tidigt 90-tal så var det fortfarande många som föredrog att köra stelt B.la Bernt Johansson och Bosse Dartell. Kjell Nilsson var lite före sin tid och testade till och med heldämpat när han körde för CyclePro.

Själv körde jag framdämpat med en Manitou 2 som hade elastromer som dämpning. 

Ja 93 så var framdämparna inte så utvecklade så många valde att avstå då de var tunga och inte så bekväma speciellt de som inte hade olja och luft dämpning.

CyclePro satsade hårt i början av 90-talet också och hade många fina cyklar i sortimentet som jag var sugen på. Deras Boralyn aluminiumram som skulle vara så hålbara och styva var dåtidens dröm.

Sen med cyklister som Kjell Nilsson och Philip Tavell så hade de topåkarna i Sverige ett tag. 

Cykelkatalogernas katalog på 90-talet var såklart Cykel Citys katalog. På den tiden var alla värstingramar i titan. Kom ihåg hur jag dreglade över Merlin och Litespeeds titanramar, de var riktigt snygga och lätta tyckte jag då. Det var där jag började fundera på landsväg också.

En av de som var riktigt snabba på 90-talet var Erik Jungåker. Det var några år som han van alla starter i både långloppscupen och XC cupen och att han också tog en Silver medalj i junior VM visade på att han kunde cykla. 



Finnmarksturen var en stor tävling som alla ville köra också. Den började som en 80km tävling i skapligt stor skala och växte sen till 100 och sen 112km som hölls sig ett bra tag och hade över 3000 deltagare när den var som störst. Nu är den nere på 80km igen och tyvärr inte riktigt lika stor som i sina glansdagar. Men det är fortfarande en grymt rolig tävling som jag tycker alla ska testa att köra.



Sen hade vi det där med dämpade styrstamar. Innan stötdämpad framgaffel slog igenom ordentligt så kom det upp lite avstickare på marknaden. Här har vi Girvin Flex-Stem och Pro-Flex.
Jag fastnade aldrig för det där då vinkeln på styret blev så konstigt när den dämpade.
Det kom även en variant som körde med ett parallelogram så att styret skulle ha samma vinkel men jag hoppade det också. Det var ju trots allt bara dämpade med gummikuddar.

Amerikanarna var ju först med mountainbike och fick såklart fram många stjärnor. Vem kom inte ihåg John Tomac, Ned Overend, Tinker Juarez när de körde skiten ur alla i världscupen. John Tomac körde bra både på XC och downhill och var en av de första som körde downhill med tighta cykelbyxor. Minns jag inte helt fel körde han någon downhilltävling med bockstyre också, det var tider det.

Även på damsidan hade de sina stora stjärnor som Julianna Furtardo som van i stort set allt hon ställde upp i.

Manitou var stora ett tag på framdämpare förut. Min första framdämpare var föregångaren till den här nämligen en Manitou 2. Den var också uppbyggd med elastromer som dämpning och det var inte riktigt någon höjdare. Ställa retur det var ju bara att glömma.

Men de tog fram en heldämpad hoj som var riktigt grym på sin tid och såg väldigt fin ut också tyckte jag då.

Pro-Flex gjorde inte bara dämpade styrstammar. De tog även fram heldämpade cyklar. Tyvärr så var det bara gummi i de hojjarna också men de var lite nytänkande då.

Roger Persson var en av mountainbike pinjonärerna i Sverige. Han van det mesta tillsammans med Johan Malmsten, Bernt Johansson och Erik Jungåker.

Kom ihåg den här Specializedrammen som han var först med att köra i Sverige som hade någon magnesiumlegering som skulle vara grymt bra.

Ett av Sveriges första Mountainbike Team var Team Shimano, det var teamet som alla ville vara i. Sen kom Orange, Team Crecent och CyclePro och startade egna team.

Ja det fanns en del mountainbike team även på 90-talet i Sverige. 

En av cyklarna de flesta ville ha innan aluminium och carbon hade tågat in i cykelvärlden var Tom Ritcheys P21 och P22.

Grymt lätta och fina hojar på sin tid. De var så lätta så de till och med hade viktgräns för åkaren.

Vet att jag var riktigt sugen på en sån ram men de kostade en del och pengar var inget jag hade i överflöd.



En av de som inte hade så lyckade ramar var Slingshot. Hur tänkte de där när de tog bort hela underröret och ersatte det med en vajer för att få lite stötdämpande effekt.

Den blev mjuk som mjukost och inte direkt långvarig på marknaden.

Tror jag såg den på tävlingsbanorna ett år sen försvann den.



Har hunnit med lite träning ibland all mountainbikearkeologi idag också.
Fick till 5 varv på Keps Cupbana i Källbrink.
Trots lite regn och mer sugande bana och en bil som parkerat ivägen intill brandgatan så fick jag till en tid på 7:58 så det kändes bra.
Hoppas kunna vara i skaplig form till Cykelvasan nu.

Mountainbikens historia, en nostalgitripp i källaren

Eva är på intensivkurs för att ta körkort och jag är hemma med Oskar och försöker rensa ut källaren.
Snacka om nostalgitripp när jag var där nere och rota.
Hitta mitt första blåställ sen när jag jobbade som bilmek på tidigt nittiotal.

Sen hitta jag lite cykelprylar.
Vad sägs om den här gamla stela gaffeln.
Den tillhörde min Kuwahara ifrån 1995 tror jag att det var då jag körde för det teamet och de var riktigt stora.

Hitta ett par gamla Corratecpedaler också.
De där superfina titanpedalerna som inte har någon fjäder utan bara en bricka för att spänna fast skorna i. De var snuskigt lätta på sin tid, tror de väger under 200g.

Nostalgitrippen delux var alla gamla cykeltidningar ifrån tidigt 90-tal.
Det var Mountainbike Magasinet, Velo, Mountainbike Action och lite andra gamla godingar ifrån tiden då det var hippt med neonfärgade bultar och klingor och det var mer regel än undantag och köra med 150mm styrstam och 4bar i däcken och downhillåkarna fortfarande körde med cross-country hojjarna.

Här har vi Tommy Johansson som jag lyckades spurta ifrån på Engelbrektsturen förra veckan. Här har han tagit sitt VM silver i downhill 1994.
Grym kille och här har vi ett gäng till med grymma gamla godingar.
Jussi, Bosse och Kjell.

Kom ihåg tisdagsrijderna med Jussi, Bosse, Westerlund och Stefan i Hellas långt innan Happymtb fanns.
Det var tider det. Då cykla vi till Hellas och fullkomligt körde skiten ur oss i 1-1,5 timmar sen var det knappt styrfart hem.
Riktigt kul, det utvecklades till team Stockholm med Fredrik Kessiakoff och Calle Friberg i spetsen och såklart Staffan John och Ronnie Jansson. Det var då jag fortfarande nästan var lika snabb som Kessiakoff.
Han har haft en lite bättre utvecklingskurva än jag sen dess kan man lugnt säga.:-)
Sist men inte minst våran OS hjälte Bernt Johansson.

Killen som trappa ner 1995 och bara körde 18 timmar i veckan då.
En av de som sist gick över till dämpad framgaffel men körde ändå skiten ur resten av alla Svenskar.
Riktigt grym kille. Kom ihåg hans gamla Bridgestone MB1:a som jag tyckte var ascool då. Det var tider det.
Det har hänt en del med cyklarna sen 90 talet kan jag lugnt säga. Då var aluminiumrammen dåtidens carbon och nu kör många heldämpat och 29 tummare, det fanns knappt då.

Blev 3 timmar i saddeln igen

Blev 3 timmar lite hårdare än igår. Tog en runda via Vinterviken, Hammarbyhöjden, Hellas och Erstaviken och sen hem via Flaten och Älvsjö.

Körde på lite mellan Hellas och Erstaviken sen blev det till att gasa ett varv runt Flaten för att chocka kroppen lite.

Kände mig lite seg i benen, det var ett tag sen jag cykla längre än 1,5h förrutom igår då.

Imorgon blir det nog till att chocka benen ännu mer då Hans Mård bjuder upp till dans på Happymtb

Ikväll blev det en vända till Jocke och Jessica och deras nyfödde Alvin.
Vilken söt liten rackare det var. Bara en tredjedel av Oskar i storlek.

Blev en helkväll med en massa trevligt snack om de små liven vi har.
Oskar ville vara framme och krama lilla Alvin men då han inte är helt 100 på vad han gör och kan vara lite hårdhänt så fick han inte komma för nära.

Kundcykling med Fredrik Kessiakoff från Specialized Concept Store

Hängde på rundan som utannonserats på Happymtb.org. Det var min gamla klubbkompis från för Fredrik Kessiakoff som höll i en liten träningsrunda i samarbete med Specialized och Silva.

Det var grymt mycket folk som hade kommit till Concept Store för att hänga med på en härlig tur ute i Hellasskogarna.
Tror vi var runt 60-70 pers som skulle ut och trampa med Fredrik.

Blev en del gamla godingar runt gröna spåret med en del ganska tekniska inslag.
Då vi var så många så blev det en del stop för att vänta in alla men det gör ju inget då det var en lugn testrunda för att bara komma ut lite och socialisera sig i det fina vädret.

Det var nästan som att köra på dagen med alla pannlampor. Många körde som jag med både pannlampa och lampa på styret så det var inga problem att se om man säger så.

Måste sett kul ut för de som såg oss när det kommer runt 60-70 pers i ett lemmeltåg med lampor tillräckligt starka för att lysa upp en mindre stad.

Undrar hur lätt det var för Silva att sälja lampor när 90% körde med Magic Shine. Måste vara som att slå från underläge, ganska svårt.
Men kul att de gör ett litet event där man fick testa och klämma på grejerna.
Blev en ganska lång tur tidsmässigt men det var kul att träffa en massa likasinnade och snacka lite skit.

Vi avsluta rundan på Specialized Concept Store där vi bjöds på lite AXA gröt och eftersnack.

Grymt trevligt med en lugn tur och massa folk att snacka med.