Idag blev jag själv att köra 10 st enminutare i Källbrink.
Körde samma sträcka som förra veckan uppför backen på andra loopen av keps cupbanan.
Startade ganska bra på 1:20 sen låg det runt 1:23 till 1:30.
Var snabbare än förra veckan men också lite torrare så det går nog jämt upp.
Under vilan passade jag på att finjustera framdämparen.
Började med att köra in Compressionläget på min DT Swiss XMM 100 twinshot.
Körde 2 varv på max och sen 2 varv på min läget. Det kändes som det gick bättre så långt åt minläget jag körde så det slutade med att jag körde ganska nära minläget det gick.
Gick sen över till reboundläget. Där visste jag att Max läget var alldeles för långsamt så jag började i minläget och arbetade mig uppåt med 2 varv på banan för att hinna köra in det.
Blev ganska nära endläget för min där också lika med snabb retur.
Finjustera reglagen också. Flytta in de några mm så fingrarna hamnar längst ut på bromshandaget. Växelreglagen vred jag ner lite och justera in den stora tumreglaget inåt lite för att jag lättare skall komma åt dem vid snabb växling.
Det blir ju alltid lite av en kompromiss. Jag vill kunna växla upp och ner riktigt snabbt men samtidigt inte slå i reglagen oavsiktligt när jag håller i styret och ner och uppväxlingen får inte störa ut varan.
Jag vill absolut inte behöva flytta handen under inbromsning eller växling heller så allt måste vara nära till hands.
Tror jag fick till det riktigt bra nu i alla fall.
Testade även att sänka styrstammen till botten.
Vet inte riktigt vad jag tyckte om det. Det kändes som jag förlora mer på de tekniska partierna än vad jag van på uppförsbacken. Samtidigt så kändes det på gränsen till för högt när den var uppe.
Behöver nog hitta en kompromiss där också och skaffa 2 distanser istället för en.
Sparken är verkligen grym nu. Den går riktigt bra både uppför, nerför och på de tekniska partierna.
Det måste vara den ultimata hojjen om man bara vill ha en mountainbike. Grymt lätt och i helt låst läge riktigt styv. Med sitt breda styre och 100mm fjädring både fram och bak så går den riktigt bra på de riktigt bröttiga partierna också.
Det blir såklart svårt att köra riktig downhill men inte långt ifrån.
Hade tyvärr otur när jag skulle till att rulla nedför backen och starta min sista intervall.
Vet inte vad jag körde på men det måste vara något riktigt vasst för det bara smal till och helt plötsligt hade jag ingen luft i bakdäcket och bakdäcket hade ett sånt här hål.
Kändes som det var för stort för att våga sätta i en slang så det blev till att springa hem.
Väll hemma så åkte ett Schwalbe Furious Fred på. Det var lite smallare än Rocket Ron däcket som satt på original så det såg lite lustigt ut.
På kvällen blev det middag hos Mattias och Eriqa. Deras lille Arvid kom bra överens med lille Oskar. Kul att se.
Körde samma sträcka som förra veckan uppför backen på andra loopen av keps cupbanan.
Startade ganska bra på 1:20 sen låg det runt 1:23 till 1:30.
Var snabbare än förra veckan men också lite torrare så det går nog jämt upp.
Under vilan passade jag på att finjustera framdämparen.
Började med att köra in Compressionläget på min DT Swiss XMM 100 twinshot.
Körde 2 varv på max och sen 2 varv på min läget. Det kändes som det gick bättre så långt åt minläget jag körde så det slutade med att jag körde ganska nära minläget det gick.
Gick sen över till reboundläget. Där visste jag att Max läget var alldeles för långsamt så jag började i minläget och arbetade mig uppåt med 2 varv på banan för att hinna köra in det.
Blev ganska nära endläget för min där också lika med snabb retur.
Finjustera reglagen också. Flytta in de några mm så fingrarna hamnar längst ut på bromshandaget. Växelreglagen vred jag ner lite och justera in den stora tumreglaget inåt lite för att jag lättare skall komma åt dem vid snabb växling.
Det blir ju alltid lite av en kompromiss. Jag vill kunna växla upp och ner riktigt snabbt men samtidigt inte slå i reglagen oavsiktligt när jag håller i styret och ner och uppväxlingen får inte störa ut varan.
Jag vill absolut inte behöva flytta handen under inbromsning eller växling heller så allt måste vara nära till hands.
Tror jag fick till det riktigt bra nu i alla fall.
Testade även att sänka styrstammen till botten.
Vet inte riktigt vad jag tyckte om det. Det kändes som jag förlora mer på de tekniska partierna än vad jag van på uppförsbacken. Samtidigt så kändes det på gränsen till för högt när den var uppe.
Behöver nog hitta en kompromiss där också och skaffa 2 distanser istället för en.
Sparken är verkligen grym nu. Den går riktigt bra både uppför, nerför och på de tekniska partierna.
Det måste vara den ultimata hojjen om man bara vill ha en mountainbike. Grymt lätt och i helt låst läge riktigt styv. Med sitt breda styre och 100mm fjädring både fram och bak så går den riktigt bra på de riktigt bröttiga partierna också.
Det blir såklart svårt att köra riktig downhill men inte långt ifrån.
Hade tyvärr otur när jag skulle till att rulla nedför backen och starta min sista intervall.
Vet inte vad jag körde på men det måste vara något riktigt vasst för det bara smal till och helt plötsligt hade jag ingen luft i bakdäcket och bakdäcket hade ett sånt här hål.
Kändes som det var för stort för att våga sätta i en slang så det blev till att springa hem.
Väll hemma så åkte ett Schwalbe Furious Fred på. Det var lite smallare än Rocket Ron däcket som satt på original så det såg lite lustigt ut.
På kvällen blev det middag hos Mattias och Eriqa. Deras lille Arvid kom bra överens med lille Oskar. Kul att se.
