Finnmarksturen

Ja då var det dags för Finnmarksturen igen då. Jag och Eva drog upp till Ludvika på fredagsförmiddagen för att slippa stressa.
Innan vi skulle svänga av mot E18 så fick vi syn på batmobilen. Fan har Bruce'an slarvat bort sitt gamla åk här i Sverige.

Vi stanna och tanka vid Västerås och mötte upp bossen Jimmy Lindgren, Thomas och Fredrik Edin. Sen skulle Eva prova sina vingar som förare.
Hon börjar få stil på körningen nu, hon lyckades med ett par omkörningar också. Hon brås tyvärr på mig och börjar få betongsula.

Vi tog sen en ordentlig middag när vi kom fram. Det blev Mongolisk BBQ buffe, den satt riktigt fint. Vi kvarta in på Rex Hotel som var belägget mitt i stan ca 500m från start. Det var riktigt billigt 500spänn för Eva och mig med frukost och man slapp städa, kan det bli bättre???

På morgonen var det då dagen D. Tävlingen som jag brukar köra bra på och som tillhör mina favoriter.
Jag kom in längst fram i ledet i starten och sen bar det iväg. Jag visste att det skulle gå undan uppför Kraborgarbacken som kom efter ca 1mil så jag ville vara långt framme så jag inte tappa för mycket. Jag tappa redan i den första backen men lyckades komma tillbaks till toppen. Men när den riktiga backen väl börja så tappa jag alldeles för mycket. När man kom upp till toppen så var det bara att lägga i en växel till och börja jaga.
Jag kom om några nerför men jag lyckades inte ansluta till den stora gruppen.
Det blev till att jaga själv. Vid första lagningen vid 15km så tog jag ingen flaska då jag inte hade druckit något. Strax därefter så tappar jag såklart flaskan i en utförslöppa.

Då farten var hög och jag ville jaga ikapp en grupp som låg ca 500m framför så fortsatte jag.
Börja känna mig lite törstig så vid lagningen vid 30km tog jag 2 flaskor och det var nog tur det för ena flaskan drack jag nästan upp på en gång.
Låg fortfarande själv men efter ca 35km kom jag ikapp några. Blev inte långvarig där utan ryckte ifrån i skogen och fick fortsätta själv igen.

Kom ikapp teamkompisen Jimmy Hammarlund och vi drog ett par mil tillsammans men han tappa för mycket i skogen så jag blev själv igen.
Vid 80km kom jag äntligen ikapp en större grupp och jag la mig bakom och vila lite gran. Kände av krampkänningar i högra låret och ibland hög det till något djävulskt. För att inte behöva stanna så drog jag inget och på grusvägarna körde jag bara med ett ben för att det inte skulle låsa sig helt.

När jag fick langning igen och kunde dricka ordentligt så släppte krampen lite och det var dags att börja jaga igen. Ja Powerbar i flaskorna verkar hjälpa
Jag och 3 till drog iväg och hängde av resten av klungan. Innan sista backen hade vi kommit ikapp Erik Vrang och en till.
I backen blev det tungt som vanligt för mig och jag tappa lite. Tänkte att nu är det fan inte långt kvar så nu måste jag ge järnet. Jag drog på som en skållad råtta utför och lyckades hänga av 2 och kom ikapp Erik. Tyvärr var det ett litet motlut till innan man kom ut på asfalten och där orka jag inte hänga på. Erik och Anders Haritz drog iväg.
Trond Aarstad kom sedan ikapp mig och vi hjälptes åt dom sista km mot mål men vi kom tyvär inte ikapp. Jag la i en liten långspurt och hängde av Trond Aarstad.

Det resulterade i att jag slutade som 3:a i H30 klassen och 22 totalt. Får vara skapligt nöjd med tanke på hur mycket jag dragit själv men jag hade nog viljat slå min totala 14plats från förra året.
Men det blev i alla fall pallplats och det är alltid kul. Fick en Camelback som tack för besväret så nu tyckte Eva och Louise som hjälpte till med langningen att jag inte behövde någon framöver.....

MTB Sthlm Märsta....

...gick inte som jag tänkt mig. Micke som också kör för TeamGhostSweden var snäll och skjutsade mig ditt och hem. Vi testade ett varv som uppvärmning och redan då så kändes det som jag kommer köra vilse då markeringen inte var den bästa.

Det var ett starkt startfält med Emil Lindgren och Ulf Johansson i spetsen. Starten gick och jag tänkte hålla igen lite för en gångs skull för att spara på krafterna och se om det blev något bra taktik. La mig bakom Gunnar Töjren och farten kändes helt ok.
Men sen kom missarna en efter en. Missa en kurva och tappa Töjren sen kom Magnus Grape ikapp sen körde jag vilse totalt och då körde Stefan Norlin om också. När jag väl hitta tillbaks så var jag rejält akterseglad.

Försökte köra ikapp igen men lyckades köra vilse igen på 3 varvet.
På fjärde varvet så fick jag en kvist i bakhjulet. Märkte inte det förrän växlarna börja hoppa och växla av sig själv.... Fick bromsa in och såg att en halv gran hade snurrat in sig i kassetten........
Det var bara att ställa sig och börja ansa bort skiten.

Efter ca 1 min så var det dags att hoppa upp och börja trampa igen. Då kom Emil Lindgren farande så jag tänkte att det är bara att hänga på så kommer man snabbare till mål. Växla ett par ord med honom och hängde på ett tag så länge det var tekniskt och rakt fram sen kom uppförsbacken och han tacka för sig och försvann.

Tydligen skulle han till Arlanda och flyga till Norge tror jag att det var. Det var inchekning om en timme så han hade lite bråttom. Cool kille, man kan ju inte missa en MTB Sthlm tävling när man är i Stockholm så det är lika bra att klämma in den innan man flyger iväg.
Vet inte resultat från tävlingen men det är inte så mycket att bry sig om, bra träning var det i alla fall. Resultat kommer väl lite senare här.

Det var inte bara jag som hade kört vilse det verka som dom flesta hade kommit på lite omvägar eller genvägar. Men vad gör det banan var rolig och man fick lite fartträning och det är ju inte direkt VM vi pratar om nu utan en liten rolig gratistävling.

Pridefestivall

Ja då har man sett sin första Pridefestival. Trots regn så var det chokat med folk längs paradgången och det var över 80000 pers som gick i själva paradtåget.

Jag vet inte riktig vad jag ska säga om spektaklet men det var bra stämning över allt där jag var och det var kul och se alla skumma utklädnader som dom gick omkring med. Kläder och kläder en del hade inte så mycket till kläder på sig....,;o)

Men man kan ju lugnt säga att paraden spär på dom flesta fördommar som finns om dom homosexuella. En del uppträde och hade klätt ut sig lite väl vågat kan jag ju tycka, men är det fest så är det och då är det väl lika bra att löpa hela linan ut.

Men det var en kul upplevelse och det är ju bra att det finns ett stort arrangemang där likasinnade kan träffas och få ha kul. Det reser ju hit en hel del folk från dom mindre orterna där det kanske inte är lika accepterat med homosexualitet som här i storstan så dom får väl sin chans att komma ur garderoben här så vitt jag har förstått på dom jag pratat med.

På kvällen skulle vi ut och det blev Evas favoritställe Patricia.

Det blev en halvlyckad kväll. Jag slapp i alla fall bli antastad som jag blev förra gången det var pride och jag inte riktigt visste om det......

(Jag råka ut för en som envisades med att han skulle dansa med mig trots att jag försökte smita därifrån och sa att jag var upptagen.... Det slutade med att han fick mitt knä där han helst ville ha något annat.....)

Nu var det lugnt och sansat, i alla fall för min del. Men Evas jobbarpolare hade inte en riktigt lika bra kväll kan man lungt säga. Han var skapligt överförfriskad och blev utslängd. Sen stod han och häcka utanför grindarna i ca 3h tills jag var snäll och släppte in honom igen.

Det kanske inte var så bra för vakterna hitta honom lite senare och dom var inte glada.

Dom fängsla fast honom i ett förråd sen åkte han på däng.....

Slakt

Idag hade jag hoppats på att få slakta eller bli slaktad i Farstakrossen men tydligen ville ingen annan det.
Det blev en riktig runda med CK Valhall i stället. Dom hade planerat lagtempo på rakan mellan Skarpnäck och Älta. Vi var väll lite över 20 pers så nu skulle det bli riktig slakt.
Det blev indelning med 4 i varje lag men alla starta samtidigt så det gällde att få en i sitt lag först över mållinjen. Det var 2 som drog iväg i början och jag satte igång jakten och kom ikapp.
Resten av klungan hängde inte med men på slutet kom dom ikapp.
Då jag hade legat på rulle ett tag så tänkte jag att nu slår jag på stort och stöter ifrån.
Tyvärr var det någon längre bak som tänkte samma sak och gick ut.
Sen hörde jag bara en smäll och jag vet inte om han kroka i någon eller vad som hände.
En stackare fick syna asfalten ordentligt och jag tror det var någon som fick en spräckt ram på köpet....

Vi såg till att det stod bra till med honom sen blev det lite avslaget och en del drog hem.
Vi var ett gäng som fortsatte ut mot Tyresö och där höjdes farten ordentligt. Sen tog vi en runda runt Brevik. Jag ånga på ordentligt och tog en lång förning och försökte maxa på i en backe men gjorde den stora missen att bromsa in för att vänta in klungan nerför och då satte bla Luca Mara och 3 till in värsta stöten och maxa på uppför nästa backe.

Då jag redan hade syra upp till öronen orka jag inte riktigt svara på den stöten utan fick sätta mig och jaga. Kom tyvärr inte ikapp helt innan varvet var slut men jag fick smaka på syra som hette duga...
Sen blev det lagtempo hem. Vi skulle avsluta vid backen efter Hellas. Det var jag och 4 till som drog hela tiden. När vi kom till backen så satte bergsgeten Luca in en stöt igen. Han väger ju ingenting så han flyger ju upp för backarna. Men nu var jag inte lika trött så jag häkta på och tvåla dit honom.

Sen var det bara att rulla hem lite lungt och få i sig lite middag.

Laxå 3-dagars

Ja då var det dags att testa lite racer igen då. På schemat stod Laxå 3-dagars. Det ingick en prolog på 1,5km, ett linje på 188km och sen ett tempo på 40km. Det var linjet jag hade målet att köra bra på då jag inte har någon tempohoj. Tempot tog jag bara som träning då jag ändå inte hade en chans med min vindfångare till linjehoj, hade varken aerohjul eller tempobåge på den.

Jag åkte ner med Eva och Thomas.

Tävlingen startade med en prolog på fredagskvällen. Hade inga störe förväntningar där utan körde bara mitt race. Hamnade på en 69 plats 11s bakom segraren Tomas Löfgren.

På lördagen var det linjet som jag ville satsa på och jag var riktigt tagad. Det var inte så långa backar och den backen som var lite halvlång var en riktig slakmotor så den kunde man ligga på rulle på så man orka upp.

Då jag inte har något lag att köra för så hade jag raggat upp CK Valhall så dom kunde bistå med lagning till mig. Då även dom var lite kort om lagningspersonal så ställde Eva upp som mekaniker och langare i servicebien, vilket teamwork. Jag säger bara Eva for president in tha servicecar hon klara jobbet galant och fick beröm från CK Valhall.

Starten gick och det gick ganska lugnt i början det var lite små stötar här och där men dom blev inhämtade ganska snabbt.

Jag låg ganska långt fram och pendla mellan top 5-20 och det kändes riktigt bra i benen.

På andra varvet av 3 så drog ett gäng iväg, men jag brydde mig inte riktigt för jag trodde dom skulle bli uppkörda då det var ganska långt kvar. Så fel jag kunde ha. Farten i klungan sjönk och det blev ett riktigt glassartempo. Ingen ville dra utan alla bara gled omkring i nästan ett varv.

Hade gått torrt då jag låg långt fram hela tiden för jag trodde jakten skulle uppta.

Passade på att gå ner och få lite flaskor. Tog 3 styckna med powerbar sportdrink i då det var riktigt varmt och soligt och jag började bli hungrig.

På sista varvet så höjdes tempot rejält och det blev utbrytning efter utbrytning. Så fort man kom ikapp en utbrytning så kom nästa. Jag hängde trots allt bra med och det kändes fortfarande bra i benen.

När vi kom till den sista fasta lagningen så började jag känna dimman komma och all min sportdryck var slut. När det var ca 15 km kvar så åkte jag ner i karavanen ihop om att få lite sportdryck innan klungan drog iväg igen.

Det visade sig att man inte fick langa från bilen längre och då gick ridån ner.......

Det fanns inte en sportslig att jag skulle orka köra ikapp klungan utan något att äta.

Jag gjorde ett litet försök men både benen och motivationen hade försvunnit. Det gick inte snabbt där framme men jag kom fan inte ikapp.

Sen kom backen och då tog det tvärstop. Jag åkte på storsläggan och hade knappt styrfart uppför.

Där jag förut kört på stora klingan och typ mitten där bak fick jag nu gå ner till kärringklingan och största bak.

På sista 10-15km så tappade jag nästan 10min. Det var fan länge sedan jag väga så hårt.

När jag kom i mål var det bara att hinka i sig PowerBar Recovery för att förhoppningsviss ha en chans till att återhämta sig till söndagens tempo. Åkte till vandrarhemet och tog middag och sen en lugn simtur. Det var riktigt skönt faktiskt och det kändes avkopplande för benen.

Ja nu var det dags för tempot. Hade ännu mindre förhoppningar nu än i början då jag både väggat igår och körde med linjehoj.

Försökte gå ut ganska hårt ändå men det kändes segt och pulsen var inte med alls. Hade riktigt svårt att komma över 160.

När jag kom till vändpunkten så hade jag kört om en och tiden var på ca 29min så det kändes ganska bra ändå. Men på tillbakavägen var jag inte lika pigg. Fick slita ordentligt för att hålla fart och hammaren började göra sig påmind igen och mycket riktigt så åkte jag på en liten minislägga idag också. Hade ett blodsocker på 3,7 när jag kom i mål och det ska ligga runt 6-7.

2 väggningar på 2 dagar det måste fan vara rekord för mig.

Resultat för dom intresserade finns här.

Torsk på Tallin...

Ja den här veckan har varit riktigt lugn än så länge. Har inte cyklat en meter än, inte rört mig så speciellt mycket heller för den delen.
Det har verkligen varit en återhämtningsvecka.

Jag tog mina sista surt förvärvade pengar och bjöd Eva på en Talinn kryssning. Tänkte man skulle få lite pluspoäng på kärlekskontot...;o) Det har ju mest handlat om cykel så innan semestern tog slut tänkte jag man kunde göra något annat roligt också.

Jag beställde resa med Tallink med middagsbuffe och frukostuffe på både dit och hemresan.

Var riktigt skönt att slippa tänka på att laga mat och städa och ha sig.

Buffe är ju inte så bra då det finns så jäkla mycket och välja på och man måste ju testa allt...

Har säkert gått upp en del efter den här resan, och jag som skulle gå ner.....

Men fan vad gott det var och jag hade ju vilovecka så då får man svulla lite.

Tallin var en fin lite stad, i alla fall om man höll sig runt gamla stan.

Där fanns massa gamla små hus att titta på och en hel del gamla kyrkor som man kunnde gå in och titta i, det fanns en hel del små museum av olika slag om man är intresserad av sånt också.

Jag är väl inte känd för att vara den mest kultiverade personen på denna jord så det blev inget museebesök för oss.

Men jag och Eva besökte faktiskt ett helt gäng med kyrkor.

Vi hann gå igenom en hel del små fina parker också.

Gamla stan hade sin charm med alla smågator och sitt stora utbud med reasturanger. Men det blev nästan för mycket med alla djävla souvenirshoppar och alkoaffärer i vartenda hörn.

En bordsbön innan maten är ett måste

På vägen hem från Tallin så lyxa vi till oss med lite massage. Jag tog en helkroppsmassage, jag värmde upp i jacuzzin följt av att ligga och lappa mig i bastun en timme först sen fick massören gå lös på mig. Nu är man riktigt uppmjukad och fin.

Då var SM avklarat för den här gången.

I fredags skulle jag ta min revanch. Då var det XC som skulle köras, pallplats var det som gällde och inget annat.

Starten gick och den tog jag, alltid något, men som vanligt i första långa backen så tappa jag. Hängde med skapligt första varvet och jag hade kontakt med täten där framme. Men på andra varvet så tappa jag för mycket och då hamna jag i den där äckliga komfortzonen (ta inte i för mycket det är ju bara jobbigt, utan cykla i ett lugnt och skönt tempo så du slipper så mycket syra......) Täten segla iväg medans jag lalla runt där bak.

På sista varvet så börja jag komma ikapp ett litet gäng och då börja jag vakna till liv. Tänkte att det kanske är dags att börja ta i nu. Lyckades köra om 3 styckna och fick även min näst snabbaste tid på varvet.

Slutade till slut på en 6:e plats ca 1½min från pallplats.

Riktigt surt då jag kan köra bättre.

Är det någon som har något bra tips på att bli snabbare uppför och kunna ta i från början???? Ja förutom att gå ner i vikt då da.....;o)

Det var Gunnar Töjrén som utklassa allt motstånd idag och vann med hela 2:25min följt av
Michael Johansson som körde ifrån 3:an Gunnar Bäckgren med 3min. Starkt kört gubbar.
Resultat finns här.

Efter tävlingen var det grilldags. Det var riktigt trevligt. Det var Fredrik Edin som stod för käket idag då jag och Eva hade fixat grillad kyckling igår. Oskar Malmberg joina oss också, alltid kul med lite sällskap. Det blev grillad lax med färskpotatis och hemmasnickrad sås, satt som ett smäck.

Idag så var det Eliten som skulle köra och jag fick vara åskådare för första gången. Kändes lite konstigt faktiskt då man kört här dom senaste 13 åren.

Det var Emil Lindgren som satte fart på tävlingen och gick ut i ledning direkt.

Strax efter kom Alexander Wetterhall.

I början var det lite blandat om 3 platsen men sen kom Fredrik Kessiakoff upp och visa varför det är han som skall till OS. Det såg ut som han hade fått punktering på 1 varvet men sen fick han fart. Medans alla andra såg ut och slita för kung och fosterland så såg det ut som Fredrik var ute på en lugn café-runda när han trampa om alla.

Det var sedan dom 3 som åkte i en klass för sig medans alla andra fick kämpa utanför pallplatsen distansierade med flera minuter.

Fredrik visade var skåpet skulle stå och seglade iväg på sista varvet och kunde ta segern utan större problem. Han såg knappt andfådd ut när han kom i mål.

Resultat finns att se här.

Spårvägens hopp idag var Fredrik Edin

och Mikael Häggqvist

Tyvärr så hade inte någon av dom en bra dag idag. Micke fick strypben och kom inte runt medans Fredrik fick punka på första varvet och fick inte sin patron att fungera. Han fick till att springa till den tekniska zonen och låna ett hjul och lyckades sedan inte komma tillbaks.

SM tempo avklarat fiaskoplacering för mig.....

Ja då var det dags för SM igen. Jag har haft svårt att få in någon riktig formtopp till SM, så även denna gång. Mitt mål var att komma på pallplats och det borde jag klara då jag har har kört ifrån dom flesta förut.

Det var tempo som stod först på programmet. Banan såg ut att passa mig skapligt då det var en del roliga nedförslöpor och tekniska stigar. Men för att komma till dom där nerförsbackarnaså måste man så klart upp först och den backen var i början.

Jag hade värmt upp ganska bra i 45min så jag hoppades på att kunna klara av den baken någorlunda bra.Tyvärr tyckte mina ben något helt annat så det gick grymt segt uppför. Min puls var heller inte med på noterna utan var nere runt 165-170 och segla i början trots att det gick uppför.

Jag lyckades köra ikapp någon stackare vid backens slut och när man kom ut på den långa grusvägen så la han sig som ett plåster bakom mig.Jag hade fortfarande problem att få fart på mina slöa ben så jag kunde inte stöta ifrån honom. När vi äntligen kom till skogen så börja benen vakna och jag kunde börja köra på ordentligt, även min puls fick fart och började närma sig 180.

Jag hängde av honom och lyckades även köra ikapp 2 till den sista biten så det kändes bra. Tyvärr så hade jag tappat alldeles för mycket den första halvanså jag blev inte bättre än 10 vilket var ett riktigt nederlag. Som lite plåster på såren så kom Spårvägen på 3:e plats i lagtempot så jag fick en medalj i alla fall.... Får tacka Magnus Grape och Stefan Norlin för det.
Resultat finns att se här.

Idag så har jag och Eva tittat på Elitåkarnas tempolopp. Som väntat var det Fredrik Kessiakoff som vann med bara med 2 sekunder ner till Alexander Wetterhall och 10 till Emil Lindren. Han är grym den killen, när Fredrik var ny i sporten så körde man ifrån honom, och vi körde i samma klubb så körde jag ifrån honom, vaför gör man inte det nu för?????...;o)

Jag håller tummarna för Fredrik och hoppas han tar en medalj i OS, det skulle vara så jävla kul. Förhoppningsvis vaknar kanske media till då så MTB får lite publicitet.
Nu ska jag gå och slappa och se på film och hoppas på att formen är bättre på XC:t i morgon....

Mörksuggejakten

Då var det dags för 4:e deltävlingen i Långloppscupen nämligen Mörksuggejakten i Rättvik.
Jag Eva och Fredrik Edin ralla upp dit på lördagsmorgonen och tog en liten avstickare till Norberg för att testa SM banorna.
Där träffa vi Tommy Olsson och Daniel Eriksson så vi tog ett varv på XC och tempobanan med dom.
Det var trevliga banor där uppe, det var en del backar men inte så långa som tur var och lite småtekniskt på sina ställen så det ska nog passa mig ganska bra.

När vi körde tempobanan fick någon för sig att öppna kranen på vid gavel där uppe.....
Det bara öste ner regn så man nästan spolades bort. Banan verkade hålla sig ganska bra trots den jätteskuren så det inte blev för lerigt och halt.

Sen bar det av till Rättvik efter av vi besökt den lokala reasturangen i Norberg och fått i oss lite käk och beskådat ett gäng riktiga orginal som var där och hade en del lustiga konversationer.

Vi kvartera in oss i en av Rättviks campingstugor som var riktigt spartansk. Det var bara 4 sängar och en kokhäll. Men sen kosta det bara 450 spänn så man får ju vad man betalar för...
Men det gick bra att sova där och det är ju huvudsaken.

På söndagen var det då dags för race. Mörksuggejakten är tyvärr inte en av mina favoritbanor då den startar med en sjuhelvetes djävla backe på ca 2km som är skapligt brant. Efter det så är det bara grusväg och lättare stig så man har aldrig någon chans att ta sig tillbaka om man tappat för mycket i backen.

Det var masterstart fram till backen sen släpptes farten fri. Första halvan av backen hängde jag med skapligt men sen la dom i en till växel där framme och dundrade iväg medans jag stod som parkerad. När jag äntligen lyckats hasa mig upp till toppen så var det bara att sätta igång att jaga. Körde om en del men sen kom man till det första lite mer tekniksa partiet och då stod alla som jäktat uppför backen som parkerade och självklart var det så smalt så man inte kom om. Det var bara att ta nummerlapp och ställa sig i kö....:-(

När man väl kom ut på gruset igen så höjdes farten lite grand. Lyckades komma ikapp en skapligt snabb grupp som jag hängde med sen. Det var jag och 2 till som drog mest för att det överhuvud taget skulle vara någon fart i gruppen.

Vi kom ifatt en hel del cyklister som hade blivit avhängda där framme så det var ju lite positivt men det gick fortfarande ganska långsamt. När det var ca 2mil kvar så höjde jag och 2 till farten lite och då var det ett helt gäng snyltåkare som ramla av.

Efter sista langningen så gjorde jag och en till ett litet halvhjärtat ryck och fick en liten lucka och och vi började komma ifatt fler och fler.
När vi väl börja närma oss mål så hade vi blivit en liten grupp så det var upplagt för spurt.
Tyvärr så körde han framför mig ur i sista kurvan så jag fick bromsa in och var alldeles för trött för att jaga ikapp igen och det tappa jag så klart en placering i H30 på.
Slutade 5:a i H30 så jag körde upp mig ganska rejält ändå får vara skapligt nöjd.
Resultat finns här.

Sen var det bara att köra hem. Eva fick faktiskt köra och hon körde hela vägen från Rättvik till Enköping. Hon har blivit riktigt bra på att köra. Eva fick testa lite 110väg och hon lyckades även göra ett helt gäng med omkörningar, det har hon aldrig vågat förut. Man såg hur hornen växte ut när hon skulle köra om, jag tror hon börjar gilla att gasa nu och det är ju inte bra när man har 315hk under huven....;o) Det finns ju risk att det går för fort så att säga....

Farstakrossen igen och nu belv det seger...

Idag blev det tempo på Farstakrossen igen. Nu var det ett litet större gäng som skulle göra upp om segern. Det var jag, Micke S, Stefan Nilsson, Magnus Grape och Hjalle hade hittat dit också.
Micke och jag drog på ganska tidigt och efter några varv så hade resten av gänget släppt.
Det blev ganska långa förningar då vi bara var 2 kvar. Vi körde ca ½ varv var varje förning.
Då Micke är stark uppför så ville jag helst inte dra för mycket innan backen så att han får chansen att sprätta ifrån precis när jag har dragit. Jag vet ju hur stum man kan bli om man tagit en jätteförning och så kommer någon och rycker som tack för draghjälpen så det ville jag helst slippa....;o)

Kändes riktigt bra i benen och jag lyckades skrämma upp pulsen över 180 flera gånger, det brukar vara ovanligt för mig.
Förra veckan fick jag slita för att ligga på rulle bakom Micke men idag kändes det riktigt komfortabelt.

När det var 3 varv kvar så trodde jag Micke skulle rycka i uppförsbacken men det rycket uteblev. Jag gjorde ett halvhjärtat ryck nerför och tog en ganska lång förning och då kom Micke som en raket när jag börja tappa fart.
Jag spätta på som en stycken gris och lyckades komma ikapp. Uppför gick det ganska lugnt som tur var och ut på sista varvet drog jag på igen utför för jag viste att Micke brukar tappa i kurvan så han får jaga sig trött lite grand.
Drog ganska långt och lät Micke komma förbi på den långa rakan. När vi sen svängde upp mot målbacken så ville inte Micke dra något mer. Då det är ca 500m kvar så var inte jag heller så sugen på att dra men hamna längst fram ändå och trode det skulle vara helt kört då Micke är lätt och snabb uppför.
Men jag sicksacka fram och tillbaks på vägen och sen drog jag igång en riktig monsterspurt från spets och fick till min förvåning en lucka så det var bara att hänga i. Fick väl ett par cykellängder till slut så det kändes bra.

Det verkar som jag fått till spurten bra, nu ska man bara vara med i första klungan på tävlingarna så man kan få användning av den också..... Det är ju tyvärr ett ganska svårt kapitel men skam den som ger sig.
Hoppas man kan få ha bra ben till Mörksuggan och SM nu också. Vill ju inte ha formtop till en träningstävling...;o)
Det blir vila i morgon så håller jag tummarna för att formen blir ännu bättre tills helgen.