Dödshammaren på första Keps Cupen

Idag var det dags för den första keps cupen tänkte jag skulle få en ordentlig uppvärmning så jag cykla till tävlingen med Ville.
Vi körde ganska lugnt men jag kände redan då att jag började bli lite hungrig trots en ganska stor frukost.
Vi körde 2-3 test varv på banan och den hade blivit ganska mycket halare än i torsdags när jag var där.
Nu hade jag hunnit bli riktigt hungrig. Jag hade inte tagit med mig så mycket att äta då jag trodde min frukost skulle räcka.
Hade en liten godispåse som jag börja äta på innan start. Tyvärr var de hårda och sega så jag fick knappt i mig något.
Stod och tugga som bara den men det hände knappt någonting, det blev bara en tjock klump i munnen.

Starten gick och jag hamna ganska långt bak. Försökte köra upp mig lite. Det gick sådär.
Hamna med Stefan Larsson som också hade hamnat lite långt bak i början.
Lyckades bita mig kvar bakom Stefan i ca 2,5 varv sen tog soppan slut helt.
Fyfan det tog helt stop, jag fick knappt runt benen. Det var riktiga storsläggan jag åkt på, det var riktigt länge sen.
Snurrade runt resten av varven i slowmotion kändes det som.
(Erik Vrang har tagit fotot)

Lyckades ta mig i mål med dimma i blicken och undrade hur jag skulle orka cykla hem.
Hade kvar lite godis och Johanvar snäll och gav mig en stor gel så jag skulle orka hem.
Körde hem med Johan och Ville och Ville gjorde ett litet ryck där jag hade ställt av honom senast vi var i Sigtuna och han fått hammaren.
Nu ställde han av mig rejält och han tog inte ens i. Jag orka knappt upp.

När jag kom hem hade jag 2,4 i blodsocker så inte undra.på att det gick långsamt.
Ni som körde Mickes köra på fett test för något år sen vet vad jag snackar om. Under 2,5 i blodsocker där presterar ingen bra.