söndag 22 mars 2020

Hypertrofisk kardiomyopati, HCM

Ja då har jag äntligen kommit hem ifrån Danderyds Sjukhus. Så skönt att få komma hem till familjen.
Först och främst vill jag ge ett stort tack till all personal på Danderyds sjukhus och i ambulansen. Vilket grymt jobb ni gör. 
Sjuksköterskor och Läkare tog sig tid och lyssnade på alla mina frågor och gjorde flera tester för att utesluta eventuella tvivelaktiga resultat flera gånger.
Trots rådande situation med Corona och allt så blev vi grymt bra behandlade som var där. Riktig proffsigt bemötande så det kändes tryggt att vara där.
Återigen ett stort tack för allt ni gör.

Så till resultatet som var mindre roligt för mig. Jag har haft ett stort hjärta sen förut pga all träning, ett så kallat idrottshjärta  Jag har gjort ett ultraljud förut också för en herrans massa år sen där de också påpekade att hjärtat var väldigt stort och hade lite blåsljud.
De var ingen fara så det gjordes inget åt det då.

Nu när jag hade svimmat och kom in med ambulansen så tog de ett EKG på mig och såg att jag hade en hel del dubbelslag. Då jag förlorat en hel del blod så ville de såklart göra fler tester.

Under dagarna på Danderyd har jag haft kontinuerlig EKG mätning på mig. Det har körts ultraljud, MR scan, Arbets EKG och en massa blodprov och blodtryck. Resultatet var tyvärr Hypertrofisk kardiomyopati (HCM) som de trodde ifrån början. 



Dock kan det vara på gränsen ganska likt ett idrottshjärta i visa avseenden och det var därför jag ifrågasatte det så mycket och ville kanske inte ta emot det svaret heller då det inte är så kul.

Hypertrofisk kardiomyopati (HCM) är när väggtjockleken är grövre och inte lika elastisk i den vänstra kammaren av hjärtat.

Det medför att hjärtat får svårare att pumpa ut syrerikt blod och ger då en del dubbelslag där bara en halv kammare har fyllts.

Symtomen är
  • Du blir andfådd
  • Du får ont i bröstet
  • Du får hjärtklappning
  • Du svimmar
  • I värsta fall plötsligt hjärtstillestånd med död som följd
Finns en enkel beskrivning på 1177.se om det.
Det värsta är att det inte märks alla gånger. Det enda jag har märkt är andfåddhet under större belastning. Alla som tävlat med mig har hört hur andfådd jag låter hela tiden men jag har inte tänkt på det för jag har alltid trott att jag är sån för att jag tar i mycket.

Men det förklarar ju en del varför jag inte orkat hänga med alla gånger och varför jag hyperventilerar så mycket efter hårda intervaller.

Jag vet inte hur många år jag har haft det här men så länge jag kan minnas så har jag alltid hyperventilerat efter extremt hårda intervaller. De flesta andra har andats tungt ett tag sen har det gott över efter några sekunder när intervallen varit klar.

Jag har absolut inte märkt av några andra symtom vilket gjort det i stort sett omöjligt att märka utan att ta ett EKG.
Det var tur i oturen att jag höll på att förblöda och svimma i tisdags annars hade det här aldrig märkts.

Tyvärr så är HCM orsak till många plötsliga dödsfall inom idrott. Så är ni lite mer andfådda än andra vid hård belastning eller har några av de andra symtomen gå till läkaren direkt och be att få ta ett EKG så inte ni också råkar ut för någon olycka.

Nu kommer jag få knapra betablockerare för att få ner pulsen och blodtrycket. Inte roligt för jag kommer inte kunna prestera lika bra. 
Men jag får i alla fall fortsätta träna. Utan att kunna cykla skulle göra livet så mycket tråkigare för mig. Jag har alltid rört på mig i hela mitt liv och älskar att tävla.
De är den person jag är och det vill jag inte ändra på.
Så jag får se hur mycket jag kan köra nu men jag kommer alltid fortsätta att träna. Sen får jag bara acceptera att resultaten blir vad de blir och att jag kanske inte kan tävla lika mycket.

Nu är jag i alla fall hemma med min älskade familj. Skönt och få se barnen igen och min älskling efter allt tumult här.






Inga kommentarer: