Basket och lätt rull på Monarken

Ikväll blev det basket med Oskar på kvällen. Han har börjat köra ganska mycket nu.

Har varit lite lat sen jag kom hem ifrån Calpe så jag har inte ens hunnit packa upp.

Cykeln tog jag upp ikväll. Tur att den är lättmekad.

Körde ett kort återhämtningspass på Monarken sen. Blev 50 minuter och 20 km. Lagom att komma igång lite lätt.

Vintern kom tillbaka

Vad hände nu kom vintern tillbaka. Kan inte den bara försvinna så det får bli vår.

Har varit lugnt på träningsfronten idag också. Har haft ganska mycket på jobbet och var fortfarande lite trött och seg så jag var hemma på kvällen och slappa med familjen.

Lugn förstadag hemma

Första dagen tillbaka var seg. Kom säng lite efter 3 sen var det upp och jobba som vanligt på morgonen.

Som tur var kunde jag jobba hemma så jag slapp stressa till Södertälje.

Blev lugnt på kvällen med familjen och slötittandes på TV lite.

Vädret här var ju inget vidare så jag längtar tillbaka till det här med sol och fina vägar.

Sista passet i Calpe

Idag blev det sista passet här i Calpe. Skulle bli en lugn fikarunda men det blev lite sprätt i backarna i alla fall. Blev som tur var mest plattkörning så det gjorde inte så mycket.

Vi stannade och tog lite fika på glassbarer vid Arenal. Riktigt gott och skönt att slappa lite och få havsutsikt.

Vi fick ihop 73 km och 1003 höjdmeter på 2:31h så det blev ett ganska kort och lugnt pass i sammanhanget mot vi har kört här resten av tiden.

Nu har vi packat klart och ätit lunch och väntar på transfern till flyget som kommer vid 17:30. 

Blir en lång dag det här.

Skönt och komma hem till familjen men jag har ingen större lust att åka tillbaka till ruskvädret igen.

Maxning uppför Cumbre del Sol

Idag skulle det bli ett benknäckarpass igen. Det var dags för en maxning uppför Cumbre del Sol.

Jag var väldigt glad över att jag körde ett lugnt pass igår och inte hängde på de snabba grabbarna och tömde ut mig totalt.

Det var ca 15 km uppvärmning till Cumbre del Sol sen samlades vi nere vid rondellen innan det var dags att köra upp.

Den stigningen är riktigt brant och jag hade 36/28 som lättaste växel så att bara ta sig upp skulle bli en utmaning för mig.

Redan i början fick jag ställa mig upp och bryta för att ta mig upp.

Det flackade ut lite på några ställen så jag kunde få lite återhämtning. Blev lite ojämn körning då jag fick ta i så grymt mycket på de riktigt branta partierna för att bara ta mig upp. 

Målet blev nästan att bara orka cykla upp och inte behöva gå.

Christer Öhman kom om på slutet och räddade mig då jag kunde lägga mig på hjul och bita i.

Lyckades slå mitt gamla rekord och fick en ny bästa 20 minuters effekt på hela 312 watt med betablockerare, så djävla nöjd. Det trodde jag inte efter all hårdkörning här. Men det var en ren all out uppför det berget. Mina ben stod rakt ut på toppen och jag låg helt död i flera minuter innan jag kom upp.

Skönt och få ett litet formbesked. Fin utsikt var det där uppe också.

Sen blev det lite roliga vägar mot Coll de Rates. Vi kom in på en liten väg som hade blivit översvämmad lite gran.

Det var en del grus där så när vi kom ut så hade jag och 2 till fått punktering så det var bara att ställa sig och pumpa.

Sen började det gasas uppför Llosa de Camancho så jag fick ligga på för att över huvud taget hänga med. Jag orkade som tur var hänga på hela vägen till toppen så det var riktigt skönt.

Sen var det lite utförskörning innan det var dags för Col de Rates klättringen.

Det skulle maxas även där så jag drog iväg lite tidigare och blev ikappkörd sista km och då var det inte så brant så jag tappade inte så mycket.

Sen blev det utförskörning och på slutet lyckades jag och Fredrik komma iväg och bomba på. Så grymt kul och få köra lite utför också.

Grymt tröt efter dagens pass men riktigt skönt att jag orkat hänga på.

Lättare runda på 113 km

Idag blev det en liten lättare runda. Hälften av gänget ville ta det lite lugnare så vi tog en egen tur än snabbingarna i ett litet behagligare tempo.

Fick riktigt fint väder också och det var torrt och fint nästan överallt, riktigt skönt. Blev en del stigning ändå men det var som tur var inte superbrant så jag kunde spara på benen lite.

Blev en fika uppe på Coll de Rates. Riktigt fin utsikt där.

Sen bar det iväg utför lite gran och vi körde lite böljande vägar fram till dagens lunchställe vid Alcalali

Sen fortsatte vi upp mot Bernia. Där var det riktigt fina väggar.

Fin asfalt och grymt fin utsikt. Kan inte bli bättre. Ifrån toppen var det bara fina väggar tillbaka till Calpe med fina vyer.

Vi fick ihop 113 km och nästan 2000 höjdmeter. Kan inte klaga på den här rundan.

17 mil i bergen

Idag blev det en lång och hård runda igen. Vi började klättringen redan efter ca 2 mil och den klättringen skulle pågå i 2 mil upp till Port de Confrides på 970 m höjd.

Redan efter någon km i den backen så var jag avhängd och det kändes som mitt hjärta gott in i något limp home mode. Hade svårt att hålla över 200 watt och det gjorde det inte lättare att det var grym motvind.

Höll knappt på att ta mig upp och till och med på de få ställena där det gick lite utför fick jag trampa.

Sen blev det äntligen lite utför men det var ganska flackt och inte så mycket kurvor så det var bara att trampa där också.

Efter 75 km skulle jag över en liten väg men den var helt översvämmad så det blev till att köra tillbaka och försöka hitta någon annan väg hem.

Efter ca 8 mil hitta jag mina team kamrater och jag fick i mig en snabb lunch.

Den verkar gjort underverk för helt plötsligt fick jag tillbaka krafterna och orkade hänga på grabbarna.

Så skönt och inte bli helt ifrånkörd och orka hänga på när de trycker på lite.

Blev lagtempo nere på platten sen och vi höll runt 45 km/h så det gick undan ganska bra.

Jag orkade till och med att ta en riktigt kort förning.

Sen bar det upp i bergen igen och även där lyckades jag hänga på. 

Helt otroligt att från i början av passet bli totalt avhängd till att orka hänga med snabbingarna uppför.

Blev ett riktigt grymt pass tillslut. I början ville jag bara lägga mig i diket i fosterställning men sen ordna det upp sig.

Blev 170 km på 6:28 så det blev rekordlångt pass för mig i år.

Av någon konstig anledning så var mitt blodsocker högt hela tiden. Jag hade inte ätit något innan lunchen efter 4 timmar. Påväg hem efter det när vi drog på ganska ordentligt så drack jag bara lite sportdryck och blodsockret såg ändå ut såhär.

Det är konstigt hur det kan gå upp och ner sådär. Antagligen för att jag hade vilodag igår.

Spadag

Idag var det några av oss som tog en riktig vilodag med spa och massage.

Det var några som gick ut och tog en lätt 10 mils runda. 

Gårdagens ben för mig var inte helt återställda så jag bestämde mig för att ta det lugnt i stället med några till i gänget som tyckte det gott lite hårt i dagarna.

De hade ett fint SPA på hotellet så vi badade lite och satt i bastun och mjuka upp oss.

När vi inte cykla själva så såg vi på andra som cykla vid den lokala cykelbutiken där det samlats en massa folk för att heja på.

Efter det så lyxa jag till det med en timmes massage. Satt riktigt fint så jag hoppas mina ben vaknat till liv tills i morgon igen.

Vet inte om massösen skämtade men hon tyckte jag skulle ha på mig de här kalsongerna för att inte få olja på mina.

Jag tyckte inte riktigt likadant så jag behöll mina på.

I morgon vankas det monsterpass igen på nästan 18 mil. Får hoppas jag hunnit vila upp mig ordentligt.

Slakt av benen

Idag var det tänkt att köra 145 km med Rocket Racing Sweden men benen ville annat.

Det kändes som jag tagit dubbla betablockerare för jag fick knappt upp pulsen över 120 idag.

Redan i första backen flög jag av och orkade inte hänga på.

Det var några till som började bli trötta efter flera dagars hårt körande så vi blev som tur var en liten grupp som tog det lugnare.

Pilen var snäll och drog upp mig för backen här.

Jag har ju fått köra stressad tröskel i backarna och sen strax under tröskeln på platten. Så jag har fått slita rejält de här dagarna så det är inte helt konstigt att jag börjar bli trött.

Inte det lättaste att köra backträning med betablockerare när man kör med starka veteraner.

Vi fick en fin tur i alla fall med skapligt bra väder idag.

Vi i gruppetto kortade ner rundan lite och fick en fin resa hem trots ben som höll på att gå sönder helt på mig. 

Fick ihop 103 km i alla fall och det lutar nog åt lite vilodag i morgon så jag hinner återhämta mig lite.

Tror inte det är så bra för mig och köra i nästan tävlingsfart 15 mil om dagen i 9 dagar på raken.

Blir nog mer nerbrytande än uppbyggande för mig i alla fall som inte är riktigt lika stark som de andra i laget.

Blev lite afterbike vid stranden när vi kom hem sen.

Skönt och få vila lite.

15 mil igen

Idag skulle det bli 15 mil igen och ytterligare lite mer höjdmeter, 2500 skulle bestigas och det började med en riktigt brant och halvlång backe som höll på att knäcka mina ben. Det var knappt att jag kom upp på lättaste växeln.

Vi tog en kort ficka efter ca 3 mil sen var det lite böljande fina vägar. 

Vi kom sen till andra klättringen där vi skulle ta en lunch efter ca 70 km men det var såklart stängt överallt.

Vi tog oss an den andra klättringen till toppen som var 11 km lång till 970 meters höjd och nu började benen bli riktigt krispiga.

Hade knappt någonting kvar att äta och sportdrycken var slut så jag hoppades verkligen att vi skulle hitta något på nervägen annars skulle det vara kört för mig.

Blev en grymt rolig nerförskörning sen hitta vi ett litet café som var öppet där vi kunde fylla på lite mat.

Resten av vägen var mest nerför sen så det var riktigt skönt. Då fick man lite återbetalning efter allt slit uppför. 

Det är ju löjligt kul att bränna på lite när det är småkurvigt och och fina väggar nerför.

Var ute i 6,5 timme idag så man var lite hungrig och trött när man kom tillbaka till hotellet.