Jag är ju van med bilar som har lite pulver under huven och har skaplig väghålning så det skulle bli kul och se vad en sån här sladrig snigel går för.
Vi började med att åka till Puerto Rico för att testa den omtalade stranden vid Playa de los Amadores.
Det var lite sand så mycket mer var det inte. Vi har ju blivit bortskämda med Egyptens fina stränder med alla koraler och färgglada fiskar så det här var ganska lamt i jämförelse.
Men det var skönt att få ta sig ett dopp i Atlanten och sola lite gran.
Vi styrde sen kosan mot Puerto De Mogan där vi tog en finlunch med förrätt huvudrätt och efterrätt. Riktigt gott och mysigt ställe att vara på.
Lille Oskar hade fått tag i en citron som han ville marinera i Coca Cola. Han drog handen upp och ner med citronen ett antal gånger i Evas glas till hennes förskräckelse.
Om inte det var nog så skulle han sen mörda citronen genom att banka den i bordet när marineringen var klar....
När vi var mätta och belåtna drog vi vidare till Aldea de San Nicolas för att sen köra längst kusten och titta på utsikten. Först skulle vi till El Risco som på kartan såg ut att vara störst.
Men efter den långa resan så var det nästan en besvikelse. Vi hade kört uppför och uppför och började se toppen av berget och undrade om den inte borde komma snart.
Det visade sig att vi nästan skulle ner till botten igen innan den utsikten kom.
Men den var helt ok ändå.
När vi körde tillbaks så stanna vi vid den första lilla utsiktsplatsen Mirador de Balcon som var någon mil tidigare. Det hade klart räckt att köra ditt för den var både närmare och bättre tycker jag i alla fall då den var några hundra meter högre upp.
Nu skulle vi köra hem igen och då skulle vi till mandomsprovet både för mig när jag cykla och nu för våran lilla sittochträng bil. Vi skulle nu bestiga den branta klättringen som jag kolapsa på i söndags när jag blev bjuden på lunch av några snälla locals där uppe i bergen.
Bilen fick värkligen slita för att ta sig upp. Jag stampa pellen i botten och fick slänga i 1:ans växel och den stakars slöhögen kom bara upp i 30km/h.
Väghållningen var inte heller något att hurra för, den krängde och slängde som en mjukost uppför serpentinvägarna.
Det var inte som jag är van vid Saaben som bara sätter sig fint i kurvorna och håller linjen hela vägen.
A-stolpen var fett som fan också så det var svårt att se ut när det var kurvigt. Den skymde verkligen allt när jag skulle svänga.
Jag fick sitta och gunga åt sidorna för att kunna se vad som var på vägen i när det var brant. Fransmännen hade inte riktigt tänkt på att man inte bara kör rakt fram med bilen.
Tillslut så hade vi skrämt upp bilen hela vägen till toppen. Där var det riktigt fint.
Vi körde sen ner till Ayacata där vi hoppades på att restaurangen skulle vara öppen men det var den tyvärr inte. Det höll dock på att rustas upp för IRC Rally Islas Canarias som går i helgen här.
Det var tält och husbilar överallt och det var musik igång överallt. Då det bara fanns en korvmoj öppen så körde vi upp till Roque Nublo för att se på den sista utsiktsplatsen innan solen gick ner helt.
Endhållplats idag fick bli Santa Lucia där vi tog en god middag. Kl var nu nästan 21 så vi började känna oss lite sega.
Det såg ut som Oskar hade tagit en grogg eller två för mycket för här såg han riktigt slirig ut..
Det blev en riktigt trevlig dag med många fina platser att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar