Katastroff, jag måste komma in i positiva banor igen

Idag var det Keps Cup och det var Cykloteket RT som hade anlagt tävlingen på den beryktade banan på Fiskartorpet. Den är utslagsgivande med mycket upp och ner och många snabba kurvor och en hel del tekniska partier. Med andra ord så finns det inte många ställen där det går att hämta andan.

Det ända som gick bra för mig idag var starten där jag låg långt framme. Efter det var det bara ett rent helvete. Vet inte om något sprack i dämparen men det blev bara halva fjädringsvägen som var väldigt mjuk. Den slog igenom hela tiden och det med ett distinkt klonk som lätt mindre bra. Sen kom returen som nästan katapultade en bort från banan.
Framväxeln ville fortfarande inte fungera bra heller utan skicka ner kedjan till lillklingan då jag la ner cykeln i kurvorna.

Jag som i vanliga fall brukar köra bra i skogen och utför blev nu omkörd av alla där. Jag fick hålla i styret helt krampaktigt för att inte cykeln skulle skicka iväg mig i skogen. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att krascha på ställen jag tar med en klackspark i vanliga fall.
Det gick inte att köra mjukt och fint utan det kändes som jag bara studsa runt helt stelt och krampaktigt och kunde inte få ner kraften i backen alls. Det gick så långt att jag till och med fick ont i ryggen.

Jag försökte köra på ett varv men sen blev jag så mentallt nere att jag bara gav upp och rulla runt i distansfart. När det inte ens går att köra fort i skogen som har varit min styrka så blev jag helt nere. Det var länge sen det var så djävla tråkigt att cykla. Jag kände verkligen inte för att ta i och jag var mest bara deprimerad, allt kändes skit för tillfället
Resultat från Keps Cupen kommer upp här för dom som är intresserade.

Det känns som jag har varit omringad av negativ energi den sista tiden som har sugit musten ur en. Massa jobb och sena kvällar och sen att jag har tagit på mig att lära mig C# och vara med och utveckla i ett .NET projekt när jag haft så mycket på det vanliga jobbet så jag knappt har orkat plugga när jag kommit hem sent på kvällarna. Jag vill verkligen klara det och jag tycker det är grymt kul och utvecklande. Det känns som rätt steg i min karriärsplan på jobbet.

Men det har varit väldigt svårt då jag bara har kunnat plugga själv och inte haft någon att fråga och som kan sitta och hjälpa en. Jag har inte häller haft ork att lägga ner så mycket tid som jag vill och skulle behöva på det för att komma igång ordentligt. Har varit helt slut när jag kommer hem från jobbet och sätta sig ner och plugga några timmar har inte känts så effektivt alla gånger.

Sen kom den stora deklarationssmällen som tog musten ur en. Betala 5 siffriga belopp var inget som jag riktigt hade planerat. Sen har Evas mor mått dåligt och fått hjärthinneinflamation så Eva har såklart varit lite nere under den tiden och det är inte kul när ens närra och kära har det svårt.
Jag har nog lite svårt för att säga nej också så jag tar väl på mig lite för mycket saker att göra som också kan suga musten ur en ganska ordentligt.

Jag vet att intresseklubben noterar som vanligt men det sägs ju att om man skriver ner det och kan lätta sitt hjärta så blir det lättare att gå vidare sen.
Jag hoppas jag kan komma in i lite mer positiva banor igen för jag är alltid glad och optimistisk i vanliga fall.
Mjölbybiken är redan nästa vecka också och då vill jag gärna vara fit for fight och slippa ha en massa negativa energi runt omkring mig.
Så nu har jag slängt iväg tegelstenen nu kan det bara gå bättre.