U23 VM

Idag var det dags för U23 att köra XCO VM här i Mont Sainte-Anne.

Det var 70 starka cyklister som kommit till start för att köra 6 varv på den 4 km långa och kuperade banan.

Redan från start tog den Rumänske Vlad Dascalu ledningen.

Han visade ingen nåd mot sina konkurrenter och redan på första varvet hade han splitrat sönder det jagande fältet. Här har han fått en liten lucka ner till jagande Jofre Cullell Estape ifrån Spanien som tyvärr fick bryta senare.

Närmast efter var Amrikanen Christopher Blevins som också startade hårt.

Närmsta nordbo var Dansken Simon Andreassen som låg riktigt bra till på en 5:e plats.

Det hade regnat hela dagen innan starten men som tur var tittade solen fram lagom innan start. Dock han det inte torka upp.

Det är galet vilken bra teknik de bästa åkarna har. 

Jag vågar knappt cykla ner för de här branterna när det är heltort.

Det var dock ganska många som gick ner för den här branten. Det är många stora stenar och man måste verkligen komma in helt rätt för att inte få sladd eller kast åt något håll.

Är det då extra halt men en massa lera på stenarna så gäller det verkligen att ha tungan rätt i mun om man ska ta sig ner.

Den här är så brant så det till och med är svårt att gå nerför.

Vlad fortsatte att köra ifrån konkurenterna och på 4 varvet hade han nog 1,5 minuts ledning ner till 2:an.

Christopher var fortfarande med och krigande om medaljplatsen och körde hårt.

Vi förflytta oss sen till nästa branta backe och ner mot den sista tekniska delen innan mål de sista 3 varven.

Vlad fortsatte att utöka avståndet till de jagande.

Här har vi den 3:e lilla gruppen som jagade med Gioele de Cosmo ifrån Italien och Antoine Philipp ifrån Frankrike.

Här har vi det näst svåraste partiet på hela banan. De flesta som tog A spåret tog samma linje som jag körde så det kändes ju bra. Det fanns en som var mer rakt på men den var nog i halaste laget nu med alla leriga stenar.

Man såg ganska stor skillnad på de som hade grymt bra teknik och de som var lite mer försiktiga.

De som kunde köra ordentligt märkte man knappt på att det var halt eller stenigt. De flött liksom bara ganska tyst men väldigt snabbt igenom allt utan att bromsa så mycket. Det var liksom flowigt på något sett trots alla stenar.

De flesta sladdade igenom och fick småstop och det såg inte så kontrollerat ut och gick inte superfort men det var ändå snabbt.

Någon som var grymt snabb igenom där var Franske Antoine Philipp. Shit han verkade inte bromsa alls. Han hade nästan dubbelt så hög hastighet som de flesta andra där.

Vi stod där och betraktade olika tekniker nerför fram till sista varvet. Sen var det dags att bege sig till målområdet. 

Fullständiga resultat ifrån U23 VM i Mont Sainte-Anne finns här.

Vi avslutade med att se BOXXER Worlds där de skulle serva en BOXXER gaffel på snabbast tid.

I morgon så är det dam och herrelit som skall köra och vi hoppas det går riktigt bra för Jenny Rissveds. Fullständigt program finns här på Velirium

En heldag på Cap Tourmente

Idag blev det en heldag på Cap Tourmente som är en nationalpark här i Quebec med mycket fågelliv av olika och ganska sällsynta slag.

På bilderna vi sett såg det ganska platt ut men vi hitta en massa backar att vandra i som var riktigt branta och långa.

Det är så otroligt vacker natur här i Kanada. Vi lufsa bara runt här och njöt.

Det var lite molnigt i början men molnen försvann när vi började knatta upp i bergen sen.

Vi hittade en led som gick rakt upp bland bergen för att sen dela sig efter ca 2 km.

Vi tog den närmsta utsiktsplatsen först som kom efter ytterligare 500 meter.

Oskar tog ledningen och sprang upp sista biten.

Riktigt fint där uppe. Klart värt mödan att ta sig upp.

Sen fick vi gå ner igen då vi skulle testa nästa utsiktsplats som var ytterligare 1km upp åt andra hållet ifrån delningen vid 2 km.

Den var också riktigt brant i början. Men sen kom vi till paradiset.

Det var en stor och lång trätrappa som tog oss i ettaper längs med det fina lilla vattenfallet.

Vi var helt ensama där så vi tog oss friheten att rulla ut filten och slappa lite där efter allt klättrande.

Det var riktigt skönt och bara ligga där och höra hur vattnet porlade.

Efter en liten lunch så var det dags att börja gå tillbaka.  Kiosken låg tydligen ditåt fick vi höra:-)

Det var ett gäng trappor att ta sig uppför sen.

Vi tog en annan fin väg hem sen som också bjöd på riktigt fin natur.

Jag fick stor lust att hoppa i då vattnet var så klart och fint men det var inte riktigt lägge för det.

Vi fortsatte tillbaka längs med den nya fina rutten.

Blev lite småpauser här och där i värmen. Det var riktigt stekande hett ute idag.

Vi avslutade med att gå ner till vattnet för att se hur det såg ut där.

Vi fick nog ihop nästan 7 km varav ganska mycket var klättrande. Riktigt starkt av småttingarna att orka gå så långt själva.

Blev en grymt fin dag det här i vacker natur.

Team Relay och E-MTB Världsmästerskap

Idag var det dags för Team Relay. Storfavoriterna var såklart Schweiz med Nino Schurter i spetsen.

Tjeckien och Danmark var dock långt framme i början.

Det var full fart i den branta backen upp till den svåraste nedfarten som gick på den gamla WC downhillbanan.

Alla tog A linjen ner men det var nog bara hälften som tog den svåraste men snabbaste A spåret ner som var längst in vid trädet här.

Det var bra att det bara var några meter mellan den branta uppförsbacken och downhillspåret här så kunde man se både när de kom upp och sen skulle ner.

Jolanda Neff hade fått ta av maskeringen på sin nya Trek Supercaliber.

Det gick fort utför för de snabba som tog den svåra A linjen. Här har vi en stilstudie på det.

Sista varvet så var det USA med Keegan Swenson som låg först med Nino Schurter ifrån Schweiz precis bakom uppför backen.

Dock ryckte Schurter vid nästa uppförsbacke och tog ledningen in till mål och gav Schweiz första platsen med 16 sekunder.

Strax efter kom Frankrike på en tredjeplats med Jordan Sarrou på sista sträckan som hade 3:e bästa tid.

Här är resultatlistan ifrån Team Relay.

Sen var det dags för det första Världsmästerskapet i E-MTB.

Det var inga dåliga namn på startlinjen där heller med åkare som Julien Absalon, Jaroslav Kulhavy, Marco Aurelio Fontana, Miguel Martinez och Christoph Sauser.

Ganska tidigt så tog Alan Hatherly ifrån Syd Afrika ledningen.

En bit efter så var det Jerome Gilloux 

och sen kom Julien Absolon och Charlie Mullins.

De tryckte på bra utför med sina elektriska MTB:s också. Känns som det borde vara lite mer ostabilt med en sån tung hoj men det märktes inte här.

Fullständiga resultat ifrån det första Världsmästerskapet i E-MTB finns här på UCI:s sida.

Var lite ovant att se tävling i E-MTB men det kommer säkert mer och mer nu när de har blivit så vanliga.

Får se hur det blir med lagar och så när det gäller att köra E-MTB i skogen sen också nu när det börjar bli så populärt.

Själv håller jag mig nog till vanlig MTB ett tag till.

En heldag i Jacques Cartier nationalpark

Idag tog vi en utflykt till Jacques Cartier nationalpark för en heldag bland bergen där.

Det var en 3 mil lång smal bilväg längs en liten flod i ödemarken.

Riktigt fin väg och det fanns en massa små parkeringsplatser längs vägen där man kunde gå ut på vandring.

Vi hitta en vandringsled som skulle ta oss upp i bergen som såg riktigt fin ut.

Den gick i 2 ettaper där den första var 5,5 km lång totalt som gick ut till den första utsiktspunkten.

Ville man kunde man fortsätta och få 10 km totalt till den högsta utsiktspunkten.

Då vandringsleden räknades som advanced och det var ganska mycket klättring så räckte det med den första utsiktspunkten för oss då Oskar och Emilia skall orka klättra hela vägen också.

Det var riktigt fin stig upp i skogen.

Stigen gick längs bergskanten men det var mycket träd runtomkring så det gick inte riktigt att se ut.

Var riktigt brant på sina ställen så det var imponerande att både Emilia och Oskar gick själva hela vägen upp.

Tillslut kom vi upp till utsiktsplatsen. Grymt fint och man såg ut över floden och hela dalen, riktigt vackert.

Vi tog en liten paus där uppe och återhämta oss.

Oskar hade sprungit upp sista bitten så han var helt slut. Tur att vi bara skulle ner sen.

Blev en skön väg ner sen. Tur att vi hade skugga ifrån träden för det mesta annars hade vi smält bort allihopa då det var 25-30 grader ute.

Vi han med några mer korta promenader innan det var dags att åka hem igen. Det är verkligen grymt fin natur här i Kanada.

Skulle vilja vara kvar här ett tag till. Det finns hur mycket leder som helst här att vandra runt i.

En kajaktur här skulle heller inte vara fel. De fanns både kanot och kajak till uthyrning här, dock inget vi hann med idag tyvärr.