Nu är Treken och jag så finjusterade det går inför start på master VM i morgon

Nu är den sista träningen gjord och de sista justeringarna på min Trek TopFuel 9.9 som jag ska köra med på master VM här i Mont Sainte-Anne i morgon.

Jag hade lite problem med att fjädringen var för mjuk i onsdags när jag körde snabbt i alla tighta switchbacks och velodromkurvor här. 

Jag körde in nästan samma inställningar som på Treks rekommendationer men jag fyllde på 125 PSI där fram och 215 PSI där bak för mina 83 kg som jag hade när jag reste iväg. 

Kändes som det blev en riktigt bra kompromis på flowigt mjukt men ändå så att det gick och trycka på i kurvorna.

Jag hade även höjt trycket i däcken till 1,9 bak och 1,7 fram.

Det fungerade bra i kurvorna och de snabba hårdpackade sträckorna. Dock så fick jag problem i den tekniska uppförsbacken som var riktigt hal efter allt regn.

Jag sänkte trycket till ca 1,7 bak och 1,6 fram och då kom jag upp.

När jag var där och tränade med Tommy Olsson och Gjertrud Bø så fick jag sällskap av inte mindre än Tinker Juarez när jag skulle testa att ta mig upp.

Lite kul. Han var en av mina ungdoms idoler tillsammans med John Tomac, Ned Overend och Julia Furtardo när jag började cykla på tidigt 90 tal.

Gjertrud har varit med bra länge också. Tror jag möte henne för första gången på Finnmarksturen 94 eller 95.

Hon fortsätter och kör precis som jag och Gjertrud är riktigt stark.

Det är som en stor skön familj här på VM. Alla är trevliga och hälsar på varandra och det är lätt att man fastnar och snackar med någon och tiden bara flyger iväg.

Här har vi Nestor. Han har kört 10 VM och är hur skön som helst. En riktigt trevlig prick som sprider glädje.

Efter ett uppvärmningsvarv och test av inställningar på

de olika tekniska partierna så var det dags att köra ett lite hårdare varv för att se så allt kändes bra med lite fart också.

Ville inte maxa men jag försökte köra gämt och kontrollerat i hög fart och det blev faktiskt PR med 15 sekunder så inställningarna verkade fungera.

Jag och familjen åkte sen upp till toppen för att se lite på utsikten och varva ner.

Riktigt fint däruppe. Man kunde se åt alla hållen där uppe på toppen.

Resten av familjen tog liften ner och jag rullade ner och hejade lite på downhill åkarna som hade börjat köra.

Det var ingen lätt väg ner precis. Lite mer fjädring och en dropperpost hade jag inte tackat nej till här.

Downhillbanan såg ut att vara ganska teknisk på sina ställen och det fanns en del A och B spår där jag såg många ta B spåret. 

Elitens downhillbanan lär vara ännu värre så det ska bli spännande att se på.

Blev en stortvätt av cykeln innan vi drog hem för middag sen. 

Nu är det dags för en gott natts sömn sen i morgon smäller det. Min start är sen så jag kan ta lite sovmorgon som tur är. Startar inte förrän 15:33.

Träning på XCO VM banan Mont Sainte-Anne

Idag tog jag följe med några spanska åkare tror jag det var.

Jag hade kört det mesta rätt igår men missat lite på slutet och kört en del av elitåkarnas bana också.

Men idag blev det rätt. Körde ganska lugnt då det var trevligt att hänga på det andra gänget och snacka lite.

Vi korsade ett av de partierna som eliten skall köra sen nästa vecka. Den delen såg ganska brutal ut.

Som vanligt så ser det flackt och lättåkt på bild men det är ganska brant där.

Det var inga direkta svårigheter på våran bana. Det var den branta uppför där det var tekniskt. Jag hade kört elitbanan där igår och då kom man ifrån ett tekniskt parti uppför så det var svårare att samla kraft för att klara den sista knixen. 

Men vi skulle bara köra rätt in och då blev det mycket lättare.

Sen var det den långa branta nerför. Den är lätt när man kör långsamt men när man släpper på så är den väldigt hal speciellt nu när det regnat. 

Det är brant på sidorna också så det är inget ställe man vill halka ner på.

Sen var det lilla hoppet där det gick att köra höger lite fint när jag körde. Sen sa Tommy att de byggt om där och satt en stor sten där så jag får se hur det ser ut i morgon.

Jag tog ett varv själv och filmade också. Kom lite extra regn då också så det blev ännu lite halare.

Gick som tur var att cykla överallt ändå men jag tig det ganska lugnt utför.

På eftermiddagen var det Evas och Oskars tur att träna.

De skulle försöka gå upp för liftgatan till toppen av berget som är nästan 800 meter högt.

Emilia och jag gick bara en liten del upp där elitåkarnas downhillbanan ska gå nästa vecka.

Riktigt brant och stenigt.

Den var riktigt brutal här med en brant sväng och sen direkt ner i ett brant stenröse. Tror inte jag skulle våga köra här, inte med XC hojen i alla fall.

Skapligt fin utsikt därifrån också trots att vi bara gott upp några hundra meter.

Cykelparadiset i Don Valley

Idag fick jag till lite hårdträning. Gjorde ett nytt försök och cyklade till Don Valley strax utanför Toronto City.

Hade tittat till ett spår som jag avslutade på igår som verkade ganska bra som jag ville fortsätta på.

Kom ditt och började köra och det var riktigt flowigt och fint.

Det var en ganska kort bit och sen kom man ner till en asfaltssträcka igen.

Stod och letade lite efter var spåret skulle fortsätta på Trailforks när en annan MTB cyklist swicha förbi.

Jag frågade om han viste var spåren fanns och Adam Romano som han hete erbjöd sig att vissa mig runt.

Shit han kunde alla gömmor och guldkorn. Han visade cykelparadiset i Don Valley som jag aldrig skulle hittat själv.

Så jäkla grymma spår. Det gick upp och ner längs bergssidorna i dalen där och det var så grymt flowiga spår.

Det fanns en massa A,B och C linjer med grymma hopp och spångar och en massa switchbacks som var riktigt tighta att ta sig runt.

Jag körde runt med ett leende på läpparna hela tiden. Det var så grymt roligt att ladda på de kurviga små stigarna.

Adam kör mycket Enduro så han visade hur man skulle ta alla hoppen, riktigt grymt att se. Där har jag en hel del att lära mig.

Blev en riktigt fin tur runt Don Vallys alla gryma stigar. Det här var riktig mountainbike så kul att köra.

Resten av dagen har varit en grymt trevlig släktträff ute vid High Park.

Vi tog en sen lunch där och umgick lite och relaxade.

Det var en riktig fin park så vi tog en liten promenad och tittade på djuren som var där.

Trevligt och få träffa alla igen. Har inte set de flesta på 8 år så det var på tiden att vi kom hit.

Vi avslutade kvällen med lite mat på stan.

Blev en riktigt grym dag det här som avslutades i en 650 hästars Chevrolet Camaro.

Hydrocut Expert trials

Idag blev det en vända till Hydrocut igen. Vilka grymma spår det finns där. Tänkte jag skulle testa de mest avancerade spåren de hade. De kallades för level Expert och hade 2 svarta rektanglar vid starten så det inte skulle gå att missa att man va på ett sånt spår.

De hade lagt upp ett hinder i början på expertspåten också så att man viste att klara man inte den så är det ingen idé att fortsätta.

Jag satte dem som tur var utan problem. Fast den här sista var lite scary då den var ganska smal och brant nerför. Skulle man halka av skulle det göra riktigt ont.

Spåret hete till och med Kamikaze och var riktigt brant både uppför och nerför med tighta switchbacks. Grymt kul att köra.

Adams run som var det 2:a svåra spåret hade en massa A och B linjer. Tyvärr så var B linjerna oftast snabbare för de gick precis bredvid och där var det bara att köra rakt på.

A linjerna var oftast en stor sten som var i vägen som gjorde att man fick hoppa eller sakta in för att ta sig över.

Jag testade att gasa på lite på Adams Run som var en av Expert spåren. Spåret är som sagt inte så tekniskt iform av rötter och stenar utan det är den är väldigt tight med snäva svängar och skymda kurvor som gör den lite småsvår.

Gjorde en liten film på det 2.9km långa spåret så håll till godo.

Blev riktigt fin teknikträning på grymt flowiga spår.

Efter träningen blev det till att cykla ut till en park och bada lite med småtingarna. Skönt och bara relaxa lite och trampa ut benen lite.

Avslutade kvällen med lite grill hos min kusin Laila med familj, riktigt trevligt avslut på dagen.

Arlanda destination Canada

Nu sitter vi på Arlanda och väntar på att flyget ska komma. Det har tydligen blivit lite förseningar så vi får se hur se hur sent det blir. Bara vi inte missar flyget ifrån New Jersey till Toronto sen.

Vi har fastnat på Olerys och sitter och spelar lite Yatsy i väntan på flyget.

Emilia fördriver tiden med att klättra på mig. Hon vill ju inte vara med på Yatsy då det är roligare att klättra.

Ska bli skönt och komma iväg snart och få träffa kusinerna borta i Toronto och få köra VM i Mont Sainte-Anne. 

Blir riktigt spännande.

Sista dagen i Toronto

Ja då var det sista dagen här i Canada. Lite tråkigt att behöva åka hem. Jag han med ett sista MTB pass här och lyckades äntligen hitta några riktigt grymma vägar i närheten av Bronte där vi bor.

Jag fick leta ganska ordentligt då jag inte hitta så mycket på nätet eller de kartor jag hade sett. Men helt plötsligt så bara uppenbara sig jordens grymmaste stig som gick på toppen ovanför ån. Den slingra sig fram och tillbaks längs med ån och var riktigt rolig att köra.

Jag hade bara tänkt köra 1,5 timmar då jag bara hade en flaska. Men jag ville ju se vart stigen tog vägen så det blev lite över 2 timmar. Jag var grymt uttorkad efter det då det var riktigt varmt ute, och jag som börjar svettas som en gris bara jag tänker på träning. Vi tog ett sista farväl av mormor och morfar i Oakville där vi fick se Opas nya tågbana innan vi drog hem till Jonas och packade det sista.
Ja nu är det bara att sitta och vänta på flyget och hoppas att resan går bra.

På väg till Canada

Nu bär det av till Canada. Ska bli riktigt skönt med lite semester efter allt tävlande.
Min Scott Spark ska i och för sig med men det är för att det finns så grymma stigar där.
Det är nog svårt att hitta några motsvarigheter till stigar här i Sverige eller i alla fall i Stockholm.

Ca 2 veckor ska vi vara i Canada varav första veckan blir i Toronto sen drar vi vidare till Collingwood. Ska bli riktigt spännande.

Jag får önska CRT lycka till på stafetten medans vi står här och väntar på bagageinlämningen.

Får tacka alla för en trevlig vecka i Rättvik och Borås och ett riktigt stort tack till all lagningspersonal som ställt upp och stöttat oss cyklister.