2,5 varv på XCO VM banan och teknikträning med dameliten

Idag blev det lite träning på XCO VM banan här i Mont Sainte-Anne igen.

Först körde jag ett varv lite lugnt och tittade på alla tekniska partier.

Här har vi den första A-linjen (stockarna bortom framhjulet) som var den klart lättaste på hela banan.

Första halvan gick faktiskt på mastersbanan så den var lätt och snabb.

Sen på andra halvan då var det allt bröt lös och alla branta backar och steniga nerförs kom.

Här har vi den första riktigt branta uppförsbacken.

Som sen sluta i den här branta nerför. Tjeckiska landslagsteamet gick runt hela banan för att reka spåret samtidigt som jag körde.

Jag körde linjen i ettaper och har kommit ner till sista raka nedförslöpan nu.

Den borde inte vara så svår men det var något ställe som såg fint ut men var väldigt smalt som jag var lite orolig för så jag fegade ur idag.

Tror det annars bara ska vara att rulla ut i låg fart och sen bara rulla med försiktigt.

B linjen man annars kunde ta var den här. Nästan som A linjen i Falun, den var fan inte lätt att ta sig ner för.

Sen var det några velodromkurvor och en del halvhöga hopp innan det bar uppför igen.

Riktigt brant den här gången också. Den gick brant upp med riktigt branta switchbacks.

Sen kom nästa härliga nedförslöpa. Nu hade de byggt om och gjort gårdagens A linje till B linje och den nya A linjen gick vid downhillbanan och ut för det stora hoppet.

Jag såg ju lite på Master VM downhillen och det var många där som inte hoppade ut med downhillcyklarna.

Jag tog den inte idag men den såg inte värre ut än SM hoppet vid Frösön i år.

Det var som vanligt skallen som satte stop igen.

Man fick bra med fart ut genom att bara rulla. Hoppet ut var fint och landningen var riktigt fin också så det var bara att rulla ut egentligen.

B spåret var egentligen mycket svårare men hälften av de jag såg tog det spåret.

Banan fortsatte med ett hopp till och sen det höär stenpartiet. Den klarade jag igår men idag hade de tagit bort den fina ingången till spåret så nu blev den mycket svårare så jag klarade inte hela idag.

Banan fortsatte med några härliga velodromkurvor ner mot mål sen tog man en lättare vända där nere innan man vände upp igen och hade kört ett varv.

Jag tog sen ett varv utan några stop lite halvhårt och tog det på film. Så här såg ett varv ut på XCO VM banan i Mont Sainte-Anne.

Tänkte jag skulle ta sista svåra halvan och försöka köra A linjerna. Kom nästan nerför första men fastnade på sista delen igen.

Sen stod jag och titta det stora trähoppet och tiden drog iväg och dameliten träning började så jag han aldrig sätta den idag.

Tittade när dameliten körde och det car många som tvekade där också.

Jolanda körde efter något försök.

Rissveds satte den såklart också efter lite snack med Kangas.

Det såg riktigt lätt ut när de rulla över. Inget ryck eller hopp behövdes utan det gällde bara att våga rulla ut.

Efter dagens lilla pass så hade jag årets 7:e snabbaste tid runt banan. Det var kul så länge det varade. Sen började herreliten köra och då höll det inte länge till.

Får se om jag ska våga sätta alla A linjer innan vi åker hem här sen. Skulle vara kul om jag klarade det.

Test av elitens XCO VM bana

Idag blev det test av elitens XCO VM bana här i Mont Sainte-Anne.

Den var grymt mycket svårare än den vi körde master VM på.

Nu var det asbranta uppförsbackar där jag gick på lättaste växeln (32-50) som var riktigt steniga och trixiga uppför.

Sen var det utförslöporna. Ingen var direkt lätta. Kom till första utförslöpan som faktiskt var den lättaste A linjen av dem alla men den var riktigt brant ändå.

Den tog jag på andra försöket efter att ha tittat lite på hur de andra körde.

Sen fortsatte den lite på master VM banan tills man kom till första lagningen och det var där som det riktigt svåra börja.

Först skulle man uppför en riktigt brant och ganska teknisk uppförsbacke. På toppen så vek den ner på downhillelitens världscupbana. Den här A linjen fegade jag ur på. Den var riktigt lång och brant och väldigt stenig.

Misslyckades man där kunde det bli väldigt jobbigt.

Det fanns A och B linjer på A spåret också. De snabba med bra teknik svängde in tight vid trädet och de andra tog ut kurvan istället men tappade fart efter kurvan då.

Sen direkt efter kurvan så kom det här stenröset.

Det var några hopp till innan man kom ner till botten. Sen var det dags att ta sig upp igen och det var återigen ganska brant och knixigt.

Sen kom det ett litet hopp som jag tog på andra försöker igen då man inte såg landningen när man kom ditt och sen fortsatte den in på nästa A och B val.

Den var också riktigt klurig och jag stod länge där för att se hur de andra körde.

A linjerna här i Mont Sainte-Anne är mycket längre än de vi har i Sverige. I Sverige så är det oftast bara ett litet hopp eller någon sten man ska över som kan vara lite klurig.

Här är det typ 100 meter med stenrös och svåra kurvor så har man väll valt linje A då får man se till och klara hela vägen.

Jag stod länge och tvekade på den här för man kom direkt ifrån ett hopp sen skulle man hitta en bra linje utför en brant som sluta med en kurva och sen ett hopp till.

Men jag tog den tillslut. Riktigt skönt att jag lyckades sätta de flesta A linjerna förutom den vid downhill backen. Tror dock det mest är hjärnspöken som vanligt som sätter stop.

Jag hittade en linje där som jag tycker att jag borde klara men det gäller att bara våga och koppla bort skallen ett tag.

Det tog mig 2,5 timmar att ta mig runt ett varv då jag stanna så länge på en del A linjer och försökte hitta bra spår igenom dem.

Trek hade fått upp sitt Teamtält på plats också såg jag när jag skulle hem.

De hade fortfarande skydd för bakdämparen på nya Supercalibern som kommer till nästa år.

Skulle vara kul att få testa den.

Resten av eftermiddagen har vi varit ute på sightseeing. 

Vi tog först ett varv runt ön Lie d’Orléans.

Fin natur där ute.

Och goda jordgubbar.

Och vi han med lite kultur också.

Vi fortsatte eftermiddagen med en tur upp till Vattenfallet Montmorency falls. Riktigt vackert där vid solnedgången också.

Vi tog ett helvarv runt vattenfallet också.

Riktigt fin utsikt.

Blev riktigt mörkt på slutet innan vi skulle äta middag och åka hem.

Blev en fin dag det här.

Quebec VM i fyrverkeri

Idag blev det en lugn dag med återhämtning på schemat.

Tog en lång sovmorgon till 10:30 sen blev det en liten frukost på hotellet innan vi drog ner till poolen och lata oss.

Efter en sen lunch så tig vi bilen till Quebec för att titta på omgivningen och sen få vara med på vårt andra VM här på våran resa i Kanada.

Det skulle nämligen vara Världsmästerskap i Fyverkeri.

Men vi började eftermiddagen på Plains of Abraham.

Det låg fint ovanför vattnet med bra utsikt.

Vi tog en promenad runt parken där innan det var dags för middag.

Vi fastnade vid en bra Streetshow påväg till middagsrestaurangen som både Oskar och Emilia tyckte var kul.

Efter en sen middag så var det äntligen dags för lite fyrverkerier.

Det verkade som de hade problem i början för det fjutade bara till och några små raketer flög iväg sen hände det ingenting på ett bra tag.

Men när det väll drog igång så var det riktigt fint. Tyvärr går det inte att återskapa den fina natthimmelen med en taskig mobilkamera men här är några bilder.

Vi hade verkligen fått flrstaparket på en bra höjd där man såg allting.

De fick till det riktigt bra.när de slutligen hitta stubinen.

Efter 20 minuters fyrverkerier så var det dags att tänka på refrängen och dra sig hemåt igen.

VM i Mont Saint-Anne

Idag var det då dags för start i VM här i Mont Sainte-Anne. 

Snaka om bra organisation runt allt här. Allt är så proffsigt och bra gjort. Det var flaggvakter överallt på både träning och tävling. 

Det var foodtruks och massor av teamtält och sponsortält på ett område stort som 2 fotbollsplan.

Att man sen blev upproppad med namn när man skulle längst fram till startlinjen med applåder till det kändes riktigt stort.

Jag fick stå ganska långt fram i 3:e startled så det kändes skönt också.

Vi skulle köra en startlopp på 1 km och sen 6 varv på en 4,6 km bana.

Jag kom iväg ganska bra i starten och låg hyfsat bra med i startloopen.

Sen drog vi ut på första varvet. Jag hamna med en ganska bra grupp som jag kunde hänga med uppför.

Första långa uppförsbacken är faktiskt riktigt rolig då den går i branta snabba kurvor upp hela tiden så man hinner inte tänka på hur trött man är.

Som vanligt så var jag starkare utför än de runt omkring mig så när vi kom till den långa nedförsbacken så kunde jag bara slappna av och rulla med.

Jag försökte att köra i mitt tempo för att inte spränga mig själv då det är många backar och ganska branta på sina ställen också. 

Jag är glad att jag byte till 32 klinga där fram innan vi åkte till Kanada för någon större behövdes absolut inte här. När det väll gick nerför så han man inte trampa så mycket då det gick ganska brant med en massa kurvor.

De sista varven låg jag och tampades med Pascal Harvey ifrån Kanada. Han var starkare på de långa uppförsbackarna men jag var starkare på de korta och de tekniska partierna.

Vi åkte om varandra om vart annat så det blev ett litet race i racet.

På 4.e varvet lyckades jag dock komma upp före honom i den långa uppförsbacken och kunde sen dra ifrån utför.

Ut på 5:e varvet började krafterna tryta lite och efter halva varvet blev jag tyvärr varvad. Målet var att komma Top 30 och inte bli varvad så det var lite surt att jag skulle bli det på slutet. 

Men shit vad snabb Jens Gorm Hansen ifrån Danmark var. Han hade överlägset snabbast tid av alla klasser som körde på Veteran VM så jag ska inte gråtta blod över det.

Jag kom in som 34 tillslut och får vara nöjd ändå. Jag gjorde inga stora missar och körde på så gott jag kunde så jag kunde inte göra mer än vad jag gjorde idag.

Fullständiga resultat finns här.

Det känns i alla fall som formen sakta men säkert blir lite bättre hela tiden och min diabetes har stabiliserat sig i blodsocker ganska bra nu efter att jag har kört med sprutor ett tag nu.

Hade dock lite högt blodsocker innan start. Det drog iväg ifrån stabila 6,9 40 minuter innan start till 12,3 så det var mindre bra men inte superhögt ändå.

Vi han titta lite på när Gunnar Töjren körde också.

Han körde starkt och stabilt och slutade tillslut på en fin 7:e plats.

Tommy Olsson körde riktigt bra också. Han ledde med 24 sekunder före min gamla idol Tinker och får sen dubbelpunktering men lyckas köra upp sig och slutar tillslut på en grymt bra 2:a plats efter att ha bytt hjul. Snaka om att vara stark när man kommer på pallplats efter så mycket strul.

Det var grymt kul att köra idag och banan har varit riktigt bra med bra omkörningsmöjligheter och roliga tekniska partier.

Nu förstår man varför alla hyllat den här banan och den grymma organisationen runt omkring.

Inte konstigt att den varit med varje år i wärldscupscirkusen ända sen tidigt 90 tal.

Ett stort tack till mitt kära langarteam här också.

Nu blir det slappa lite mer kommande vecka som vi är här och återhämta sig.

Vi ska hinna med att heja på eliten som kör här sen också.

Nu är Treken och jag så finjusterade det går inför start på master VM i morgon

Nu är den sista träningen gjord och de sista justeringarna på min Trek TopFuel 9.9 som jag ska köra med på master VM här i Mont Sainte-Anne i morgon.

Jag hade lite problem med att fjädringen var för mjuk i onsdags när jag körde snabbt i alla tighta switchbacks och velodromkurvor här. 

Jag körde in nästan samma inställningar som på Treks rekommendationer men jag fyllde på 125 PSI där fram och 215 PSI där bak för mina 83 kg som jag hade när jag reste iväg. 

Kändes som det blev en riktigt bra kompromis på flowigt mjukt men ändå så att det gick och trycka på i kurvorna.

Jag hade även höjt trycket i däcken till 1,9 bak och 1,7 fram.

Det fungerade bra i kurvorna och de snabba hårdpackade sträckorna. Dock så fick jag problem i den tekniska uppförsbacken som var riktigt hal efter allt regn.

Jag sänkte trycket till ca 1,7 bak och 1,6 fram och då kom jag upp.

När jag var där och tränade med Tommy Olsson och Gjertrud Bø så fick jag sällskap av inte mindre än Tinker Juarez när jag skulle testa att ta mig upp.

Lite kul. Han var en av mina ungdoms idoler tillsammans med John Tomac, Ned Overend och Julia Furtardo när jag började cykla på tidigt 90 tal.

Gjertrud har varit med bra länge också. Tror jag möte henne för första gången på Finnmarksturen 94 eller 95.

Hon fortsätter och kör precis som jag och Gjertrud är riktigt stark.

Det är som en stor skön familj här på VM. Alla är trevliga och hälsar på varandra och det är lätt att man fastnar och snackar med någon och tiden bara flyger iväg.

Här har vi Nestor. Han har kört 10 VM och är hur skön som helst. En riktigt trevlig prick som sprider glädje.

Efter ett uppvärmningsvarv och test av inställningar på

de olika tekniska partierna så var det dags att köra ett lite hårdare varv för att se så allt kändes bra med lite fart också.

Ville inte maxa men jag försökte köra gämt och kontrollerat i hög fart och det blev faktiskt PR med 15 sekunder så inställningarna verkade fungera.

Jag och familjen åkte sen upp till toppen för att se lite på utsikten och varva ner.

Riktigt fint däruppe. Man kunde se åt alla hållen där uppe på toppen.

Resten av familjen tog liften ner och jag rullade ner och hejade lite på downhill åkarna som hade börjat köra.

Det var ingen lätt väg ner precis. Lite mer fjädring och en dropperpost hade jag inte tackat nej till här.

Downhillbanan såg ut att vara ganska teknisk på sina ställen och det fanns en del A och B spår där jag såg många ta B spåret. 

Elitens downhillbanan lär vara ännu värre så det ska bli spännande att se på.

Blev en stortvätt av cykeln innan vi drog hem för middag sen. 

Nu är det dags för en gott natts sömn sen i morgon smäller det. Min start är sen så jag kan ta lite sovmorgon som tur är. Startar inte förrän 15:33.