Sista cykelpasset i Spanien för den här gången

Idag var det dags för sista cykelpasset här i Calpe.

Dagens rutt blev först en vända till Cumbre Del Sol där vi körde jaktstart uppför backen. Jag startade 20 sek efter Mats Pilström. Jag gick ut alldeles för hårt och var ikapp redan efter halva backen. Det var så brant så det var svårt att köra långsammare. Tänkte att det här kommer straffa sig och det gjorde det.

När vägen planade ut lite så ökade Mats och fick tillbaka försprånget igen. Jag gnetade på och började komma tillbaka igen och vid rondellen fick hag bra fart ur kurvan och var nästan ikapp igen. Då brantare det till sista knäppen och jag tappa igen.

Var riktigt fin utsikt där uppe. Skönt och få njuta lite av den också när man har slitit sig upp.

Vi åkte ner och tog en glass sen vid El Arenal Beach, riktigt gott efter en sån urladdning.

Rutten fortsatte sen mot nästa stigning som var Coll del Rates.

Började lite segt men kom igång på slutet den här gången. Hade fått vittring på Erik som jag körde med igår men den här gången lyckades jag inte köra ikapp.

När vi kom till toppen så fanns det tydligen en annan top som var ytterligare 2-300 höjdmeter på en riktigt brant liten väg så den testade vi på också. 

Riktigt fin utsikt när man väll kom upp.

Nu var det dags för lunch och vi körde ner till en fin restaurang och lyksade till det med en 3 rätters sista dagen såhär.

Mätta och belåtna så var det dags att rulla hem igen. Var som tur var en fin nerför i början så man kunde ta det lite lugnt.

När vi kom hem så hade vi fått ytterligare 115 km på kontot och 2167 höjdmeter och 4:40 timmar körda.

Blev ett grymt läger det här. Har aldrig kört så här långt, hårt och länge på så kort tid som här.

På 9 dagar har jag fått ihop 46:17 timmar och 1195km och 20106 höjdmeter.

Det känns i benen att jag har gjort något kan jag lugnt säga. 

Och jag har nog aldrig ätit så mycket som jag har gjort hör heller.

Årets längsta pass igen

Idag blev det ett riktigt långt pass, klart det längsta för mig i år. Det var inte så mycket backar då vi körde ganska mycket i dalarna runt dammen och Beniarres. Men först var det en lång stigning upp till Guadalest.

Fick sällskap av Erik Lindered och vi hjälptes pt hela vägen upp.

Kändes bra i benen för att vara mig uppför. På toppen drog vi sen ner mot fiket nere vid Beniloba.

Kände mig fortfarande ganska fräch i benen och tyckte jag hängde på bra i backarna. Vi körde bort mot dammen vid Alcosser.

Sen kom vi till en riktigt brant backe borta vid dammen innan vi skulle käka lunch vid Planes.

Där drogs det på som vanligt men jag lyckades hänga på ovanligt bra.

Nu hade vi kört runt 10 mil och det var dags för lunch. Blev en tonfisksmårgås och en stor cola.

Tog bara 2ie insulin för den och när vi skulle dra iväg sen så hade mitt blodsocker dragit iväg upp till 16,4 tänkte jag skulle ta lite mer insulin för att få ner det då jag bara hade sportdryck i flaskorna. Som tur var så gjorde jag inte det för 40 minuter senare med lite hårdkörning så stod den på 3,4 och en pil rakt ner.

Fick stanna och käka och drog i mig 2 bars och en sportdrycksflaska och 2 apelsiner och en gel. 

Fortsatte köra men blodsockret steg inte nämnvärt efter allt det käket.

Vakna till liv igen i alla fall och det blev lagtempo nerför apelsinodlingarna neråt Olivia.

Vi fortsatte längs kusten ett tag och sen hade de hittat en asbrant backe upp till Carrer Dels Anouers. Lyckades hänga på bra där också och tappade inte allt för mycket.

Nu var det bara runt 3 mil hem och det kördes på i ett skapligt högt tempo. Men när vi hade kört förbi Benissa så la Ricky av en långspurt. 

Vi andra hängde på och jaga ikapp frenetiskt och det var en ganska lång slakmotta. Vi kom dock om innan krönet så stackars Ricky lyckades inte riktigt täppa innan det började köras utför.

Sen var det bara att rulla hem den sista bitten. Blev mitt klart längsta pass för i år då jag hade fått 180 km på 6:34. Blev dock inte så många höjdmeter, bara 2783 på den långa distansen.

Formen och blodsockret åkte berg och dalbana idag

Idag var det en riktig berg och dalbana. Vaknade upp med hammaren och 3,1 i blodsocker och en pil neråt. 

Tog en kaka för att få upp det lite och gick sen ner och käka frukost. 

Tog 3ie och käkade en ganska stadig frukost som jag brukar här på träningslägret.

När vi skulle åka så tog jag inte med mig något vatten utan körde bara sportdryck då jag varit låg och då jag fått äta ganska mycket de senaste dagarna då jag tagit lika mycket insulin och ätit likadan frukost.

När vi skulle börja rulla ut låg mitt blodsocker på 10 och en pil uppåt men jag tänkte att det sjunker som vanligt när jag börjar ta i.

Det gjorde det såklart inte utan det stack iväg till över 19.

Började känna mig riktigt seg så när vi skulle ta en fika efter ca 1,5 timme så tog jag bara en vatten och 3 ie insulin.

Sen var det dags för den första riktiga stigningen på ca 1000 höjdmeter. 

Började segt med högt blodsocker men efter ca halva backen så kika insulinet in och blodsockret sjönk som en sten och jag han knappt börja äta innan det var nere på 4.2.

Fick hjälp av Pilen som vände och slog följe med mig upp till toppen.

Sen kom det roliga utför. Nu hade jag piggnat till då jag fått i mig lite käk så nu började det kännas bättre.

Drog på som vanligt på de riktigt roliga vägarna nerför.

Tog en liten film på det också.

När vi kom ner var det dags för lunch. Nu hade jag typ ätit upp allt jag hade med mig så jag fick ta Cola i en flaska för att överleva resten av vägen hem. 

Blev en till stigning och där gick det bättre när blodsockret hade stabiliserat sig så jag orkade med första gruppen upp till toppen.

Nu kom nästa långa nedförslöppa. Jag tog tätten som vanligt men den här var riktigt lång och flack och kurvorna var i stort sett raka så man behövde inte bromsa utan det gick och trampa igenom alla.

Jag hade legat och tagit vinden en längre sträcka sen kom ett litet motlut och där spurtade alla om mig och jag stod som parkerad.

Fick börja jaga och nu började mitt blodsocker sjunka igen och krafterna försvann. Som tur var hade de stannat vid ett fik och Fredrik var snäll och gav mig en bar så jag kunde komma på banan igen.

Nu var det bara den sista utför och sen skulle Atea Hills bestigas. Nu hade jag fått tillbaka lite krafter igen och kunde hänga med skapligt bra.

När vi kom hem hade jag fått in 130 km på kontot och 2382 höjdmeter och lite över 5 timmar körda.

Blev ett riktigt fint pass det här trots blodsockerfall och form som gick upp och ner.

Backintervaller blev det idag

Idag så blev det backintervaller. Vi började med att cykla ut till den beryktade Cumbre del Sol. Den är inte superlång med sina 3,6 km men den är grymt brant, runt 20% på sina ställen så det mesta av backen får man köra på lättaste växeln.

Jag tog i så gott det gick men då jag inte viste hur brant och lång den skulle vara var det svårt att disponera krafterna. 

Jag fick verkligen slita hårt för att ta mig upp. Kom tillslut upp på 20:36 med 307 watt i medel.

Sen blev det någon mindre backe där det gasades lite runt La Solana innan vi cykla vidare mot backen vid Coll de Rates där vi skulle maxa upp igen.

Jag gjorde så gott jag kunde med det blev inte bättre än  22:18, börjar bli riktigt sliten nu. Under 20 skulle jag vilja klara.

Sen var det dags för min paradgren och köra utför igen. Ville komma under 8 minuter på Coll de Rates descent och laddade på ganska ordentligt men tog inga risker eller körde över min förmåga.

Kom ner på 7:48 som jag får vara ganska nöjd med. Går att slippa på en hel del där också då jag fega lite för mycket i några kurvor som jag inte riktigt kom ihåg hur långa de var.

Efter den nedförslöpan så var det dags för en god lunch.

Sen bar det av hemåt och det blev lite hårdkörning uppför den sista backen innan vi kom hem.

Blev inte riktigt lika långt idag men 115 km fick vi ihop och 2019 höjdmeter.

15 mil idag igen

Idag blev det en riktig finrunda. Sol och skapligt varmt och inte så blåsigt.

Fick för en gångs skull till mitt blodsocker ganska bra idag också. 

Det var lite lågt i början så jag fick äta en hel del de första 2 timmarna.

Kändes mycket bättre idag när blodsockret var bra. Det skulle bli en lugn runda idag men som vanligt kördes det på uppför.

Var riktigt fina vägar och lagom branta backar och grym utsikt.

Högsta toppen var riktigt fin, det hade pangats på ganska fint upp ditt så vi tog en liten paus och tittade på utsikten innan det var dags att köra nerför en grym nedförslöpa.

Sen var det dags för lite fika när vi kom ner innan vi skulle fortsätta på böljande fina vägar som gick lite upp och ner hela tiden.

Gick riktigt snabbt hem efter lunchen sen då det var medvind och inte så många höjdmeter. 

Blev ett ganska hårt pass ändå då det hade dragits på ganska ordentligt uppför trots att det skulle vara en liten halvlugn dag på schemat.
Vi fick ihop 15 mil idag igen och 2000 höjdmeter. Kommer bli många mil och timmar på det här träningslägret.

Riktigt skönt att mitt blodsocker höll sig ganska bra hela passet idag också. Kändes grymt mycket bättre än igår.

Hårt långt och riktigt fint

Idag blev det ett till riktigt hårt och långt pass. Hela 15 mil fick vi ihop idag.

Kändes helt ok i början och jag hängde med skapligt bra i den första kortare branta stigningen.

Hade tagit lite mindre insulin till frukosten idag då jag blev så låg förut. Tog 5 ie istället för 7.

Var lite hög runt 10 när vi började köra och tänkte att det går säkert ner när vi börjar köra hårt i bergen.

Erik Vrang matta på i en lång slakmotta och då var jag fortfarande med. Men efter ca 5 mil så kom det en lång lite brantare uppför på runt en mil och då tog det tvärrslut i benen.

Tappade klungan men sen kom en snäll MTB cyklist på elcykel och hjälpte till att puta upp mig. Det måste varit bra kräm i den cykeln för jag låg nästan på 300 watt men fick ändå en bra skjuts.

Han var snäll och puta tillbaka mig till klungan men efter någon km så tappa jag igen.

De väntade som tur var på toppen innan det var dags att köra ner och äta lunch.

När jag kom ner så hade mitt blodsocker stigit till 19, hur fan är det möjligt när jag har kört hårt i över 3 timmar och bara druckit vatten. Inte så konstigt att jag kände mig extra seg.

Blev en god tonfiskmacka och fanta till det. Tog bara 6 ie då det kommer bli hårdkörning igen sen. Det är mindre än vad jag brukar ta bara för att få ner blodsockret ifrån 19 i vanliga fall och nu pt jag en hel del på det också.

Vi drog vidare till nästa stora stigning men mina ben ville fortfarande inte vara med. Andreas var snäll och åkte med mig då jag tappa resten av klungan.

Nu sjönk mitt blodsocker helt plötsligt också. Verkade som både frukost och lunch insulinet började verka nu helt plötsligt 4,5 timma senare. Nu fick jag dra i mig hela sportdrycksflaskan och 5 bars och en banan för att över huvud taget hålla mig över ytan. 

Fatar inte varför jag var så hög innan lunch och sen blev så låg trots lite insulin efter lunch.

Vi kom tillslut upp till toppen igen där alla stod snällt och väntade.

Blev en liten fika där innan det var dags att rulla hemåt igen.

Nu var det roligaste kvar att få bränna på nerför och nu med nya och fräscha bromsar både fram och bak. 

Så grymt roligt, riktigt värt allt slitt uppför.

Blev en kort film på en bit av sträckan.

150 km och 5:38 i rulltid senare så var vi äntligen hemma. 

Nu är man lagom mör i benen

Skulle bli en lugnare tur idag

Idag skulle det bli ett lite lugnare pass. Det höll väll ungefär till första backen sen börjades det dra på lite.

Det är ju svårt att hålla igen när man är på grönbete.

Jag var dock riktigt sur i benen efter gårdagens mastodontpass så jag hängde inte riktigt med. Tyvärr så var mitt blodsocker inte med heller. Jag har typ ätit konstant men ändå varit hungrig. När vi kom till den första riktigt stora stigningen så klappa jag ihop ordentligt. Jag fick äta upp allt jag hade med mig för att över huvud taget ta mig upp.

Efter en riktigt brant klättring så bar det äntligen iväg utför. Det var en grymt fin nedförslöppa på fin asfalt med böljande kurvor. Hur kul som helst att köra. Tyvärr så hade mina bromsar tagit slut efter gårdagens missärväder och jag hade inte lyckats få tag i några nya så det blev lite spännande att ta sig ner utan varken fram eller bakbroms som fungerade ordentligt, men kul var det. Fick en liten film på det hela också.

När vi kom ner så var det dags för lunch. Vi hitta en fin restaurang vid en gågatan där vi kunde sitta i solen och relaxa.

Blev en Clubsandwitch som tyvärr gjorde tacos av mitt blodsocker. Jag är inte van och stanna och äta på mina pass när jag kör själv utan jag käkar under färd vartefter jag blir hungrig. Således så tar jag aldrig något insulin när jag tränar i vanliga fall.

Nu blir det så mycket käk så jag måste ta insulin plus att blodsockret skenar iväg när jag sitter still.

Sen är det dessutom svårt att veta hur mycket kolhydrater det är i maten då jag inte är van att käka sådant under träning.

Efter lunchen så drogs det på ordentligt igen och jag hade fortfarande högt blodsocker. Jag lyckades som tur var hänga med men sen bar det uppför och då blev jag lite trött igen. 

Med ca 15 km kvar så hade mitt insulin börjat verka ordentligt och mitt blodsocker sjönk som en sten till botten igen. Jag fick återigen käka upp alla mina reserver och fick släppa klungan.

Kom hem lagom trött. Som tur var hade grabbarna bokat SPA så det blev till att återhämta sig i bubbelpoolen och bastun, riktigt skönt.

Brutalt pass i bergen

Idag blev det ett både hårt och långt pass. Vi började med att köra ut mot Denia där vi tog vår första fika och El Verger längs vattnet. Där var det ganska lättåkt och fint.

Sen vek vi av inåt landet mot Pego där vi tog en lunch. Nu skulle backarna börja på riktigt och tempot höjdes regällt.

Erik Vrang drog iväg som vanligt. Jag har som vanligt ingen ork uppför, är fortfarande för tung och dåligt tränad men jag försökte hänga på i mitt tempo så gott det gick.

Fick i alla fall 302 watt på en 27:44 minuters klättring. Inga superhöga siffror direkt men med 3,5 timme i benen får jag vara skapligt nöjd ändå.

När det väll började gå utför så kunde jag köra ifrån om det var mycket kurvor så där har jag inte tappat tekniken som tur var.

När vi kört ner till botten av La Vall d’Ebo tror jag det var så började det ösregna.

Jag smet in i någon kulvert medan jag vänta på de andra.

Vi fortsatte sen att köra upp mot Tollos och nu började mina ben bli riktigt krispiga. Jag fick släppa ganska regält uppför när de andra drog på men kunde återhämta mig lite utför som vanligt. 

När vi sen kom tillbaka till kusten vid Atea så skulle starkingarna uppför Atea Hills och där blev jag helt ifrånåkt. Jag hade laddat ner Strava Route så jag hade rutten på min Garmin men av någon anledning så visa den mig helt fel och jag kom nästan ner till vattnet igen.

Tänkte att nu skiter jag i det här och tryckte in närmaste vägen hem men då ville den upp igen. Trodde att det bara var en återvändsgränd där nere så jag följde förslaget. Men sen när jag nästan kommit upp på toppen igen så kändes det som det var lite väll lång väg att åka. Tog närmsta rutt igen på min Garmin och när jag läste längden på den förslagna rutten så var det långt åt helvete.

Den tyckte jag skulle köra runt 81 km när fågelvägen bara var 6 km.

Inget jag hade lust med när jag redan hade kört runt 16 mil.

Letade mig ner själv till vattnet och körde längs kusten hem och kom hem med lite över 170 km och 6:52 timmar körda och 3100 höjdmeter någonting körda så det blev många rekord för mig.

Nu är jag skapligt mossig i benen och morgondagens träning är som tur var lite lugnare.

Första dagen i Calpe

Nu har vi kommit ner till Calpe med gänget. Det är riktigt fint här och hotellet ligger nära vattnet och är bra utrustat.

Vi monterade ihop cyklarna och drog ut på en ”uppvärmningsrunda”  det började gå halvfort redan i första backen. Som tur var den inte så brant och lång så där hängde jag på i spets hela vägen upp.

Blev lite lugnare sen och vi körde ner mot Percent och där kom nästa backe där det skulle köras i upp till Coll de Rates. 

Där gick det riktigt fort och Erik Vrang stack iväg med Mathias. Jag orkade inte hänga på alls utan fick ta mitt eget tempo. Den var som tur var inte så brant så det gick att köra på storklingan hela vägen upp. Men det var ganska blåsigt och det tog på krafterna.

Kom upp som 4:e man tillslut. 

Sen kom belöningen. Det var en riktigt grym utförslöpa på bra asfalt och böljande fina serpentinkurvor. Så roligt att köra nerför. 

När vi kom tillbaka hade vi fått nästan 75 km och på lite över 2,5 timme.

Riktigt fin runda. Nu väntar en härlig middag och lite återhämtning.

Semestern närmar sig med cykling vid Calpe

Nu är det inte många timmar kvar tills vi lyfter mot Spanien och Calpe.

Ser ut och vara riktigt fint där.

Verkar finnas grymt mycket fina cykelvägar där också så det ser lovande ut.

Ska bli riktigt kul och testa ett helt nytt ställe för mig. Det var ett tag sen jag var på något helt outforska för min del och lite nytt förnöjer alltid.

6:45 går planet i morgon så det blir en riktigt tidig uppgång. Kan i och för sig vara skönt för då hinner jag ta en liten tur och utforska vägarna redan i morgon.