Då har jag kört mitt 31:a XCO SM

Då har jag kört mitt 31:a XCO SM på raken. Det är alla Officiella Svenska mästerskapen sen det första 1993 i Skövde. 

Det gick dock ett inofficiellt SM i Riksgränsen 1992 när jag precis hade börjat tävla som 15-16 åring innan jag gick upp i junior 1993.

Det har hänt en del med cyklarna sen jag börja.

Min första riktiga MTB var en helstel Miyata Ridge Runner med 26” hjul och centilevelbromsar.

På den tiden en riktigt fin cykel.

Loppen var mycket längre på 90 talet också. Vinnartiden kunde vara en bra bit över 2 timmar.

Oftast var banorna lite lättare än nutidens race och det fanns inga byggda hinder med A och B linjer som nu utan allt var naturliga stigar och banorna kunde vara upp till 8-9 km långa.

Nu har banorna blivit kortare och mer tekniska. I början ville åkarna som Bernt Johansson och Kjell Nilsson med flera inte ha någon framdämpare då det var för tungt.

Min första dämpare var en Manitou 2 dämpare. Det var inte mycket till dämpare utan var bara uppbyggd med elastromer så det fanns knappt några inställningar förutom att skruva åt gummikuddarna.

Centilevel bromsarna var inte heller mycket att hurra över. Var det blött då var det svårt att få ner farten.

Sen kom Paralellogram bromsarna eller V brakes som de kort kallades för.

Det blev ganska mycket bättre bromsverkan men fortfarande inte helt 100. 

Magura var först ut med en hydraulisk variant för fälgbroms innan de riktiga skivbromsarna kom.

Oftast fick man köpa till en brakebooster för att inte böja sönder rammen när man bromsade hårt.

Mycket eloxerat var det på 90 talet också. Och för att lätta cykeln lite så var det många som borrade i vevarmar och backväxlar m.m.

Styrstammar skulle gärna vara upp emot 150 mm långa och gärna barends till det då styrena var så smala som 56 cm.

Nu har utvecklingen gått framåt med stormsteg. Nästan alla kör med heldämpat nu och fler och fler börjar köra med dropperpost nu då banorna har blivit så tekniska och det kan vara ganska mycket branta partier och snäva kurvor.

Alla kör med skivbromsar nu och 29” hjul då hjulen rullar bättre över stökig terräng och bromsarna tar mycket bättre.

Ramarna har också ändrats en hel del. Då banorna blivit mer tekniska så har det blivit flackare vinklar för varje år här nästan.

Förut kunde styrvinkeln vara över 70° och nu är de nere på 64°

Även reash har ändrats mycket då rammarna blivit längre men man har satt på kortare styrstammar istället. Nu är styrstamnarna nere på 3-4 cm.

Fjädringen har blivit längre och kraftigare också.

De första hade bara en slaglängd på 63 mm och en diameter på 30.

Nu kör de flesta på 120 mm gafflar med 34 mm diameter för att klara av de stötigare banorna och styva upp styrningen.

Kom ihåg en gammal 80mm Rock Shox SID gaffel jag hade förut. Den var snorlätt strax över kg. 

Men den var som kokt spagetti och nästan vek sig när man la ner cykeln i kurvorna.

Det har helt klart gott åt det bättre hållet med styvare och robustare cyklar, dock har de blivit tyngre. Nu ligger många Top of the line hojar på 11 kg förut var de på runt 10.
Men de är mer förlåtande och klarar av mycket mer.

Så till dagens race. Jag kör ju för att det är kul. Jag vet att jag inte har någon chans mot de i toppen längre då jag äter betablockerare och diabetesen sätter sina spår.

Men jag tycker det fortfarande är kul att köra och vill köra så bra som mina förutsättningar kan ge.

Den här banan är en riktig mountainbike bana med mycket sten och rötter och tekniska uppförs och nedförsbackar.

Tyvärr var backarna lite för branta för att mitt hjärta skulle orka med och jag fick gå på rött för att över huvud taget komma upp.

Det var många A och B linjer och det var ett gäng löjligt roliga utförslöpor så jag ville verkligen köra så långt jag kunde för det var riktigt kul att köra trots att det var så jobbigt.

Blev tyvärr avplockas då det var 80% regel igen så det var synd att jag inte kunde köra vidare.

Började dock få problem med fingrarna igen. Det var ett tag sen jag fick det sist, men den här banan är ju lite brutalare än de flesta andra. Blev problem att bromsa, växla och använda droppern och de behövdes på den här banan.

Men kul att få avverka ytterligare ett XCO SM. 

Får se hur många till det kommer bli.

Johan Lindbom körde grymt fort idag och vann med över 2 minuter.

Fullständiga resultat ifrån XCO SM i Borås finns här.

XCC SM i Borås avklarat

Idag var det dags för XCC SM i Borås. Det var en 1,2 km bana som skulle köras 5 varm + en liten startloop.

Banan var småkuperad med en hel del branta brytbackar och tekniska nedförsbackar.

Starten gick ganska bra för mig och jag kom iväg bra.

Kände dock i backarna att jag inte hade mycket att sätta emot.

Gick lite halvsegt de första 2 varven men sen började jag få in flytet lite. Började komma ikapp Daniel Dandenell och Anders Persson och det verkade inte vara så långt upp till Jon Ström och Anders Larsson.

Men då det var 80% regel så fick vi inte fortsätta köra. Lite synd när det var så kort varv. 

Men det är ju för att det inte ska bli något trubbel om det skulle bli några varvningar.

Cykla hem med familjen sen åkte jag och småttingarna tillbaka för att titta på Eliten och se om det gick att hämta nummerlappar inför morgondagens XCO tävling.

Det blev en uppgörelse mellan David Risberg, Axel Lind och Jakob Söderqvist där David drog det längsta strået och vann.

Fullständiga resultat ifrån XCC SM i Borås finns här.

Lek hos Mats och test av SM banorna i Borås

Idag blev det lek med småttingarna hos Mats. Vi gick till parken där han bodde så de skulle få springa av sig lite gran.

Emilia har blivit en riktig gymnast och hänger och klättrar överallt nu.

Får tacka Mats för grymt boende och härligt sällskap. Kul och träffas igen och få snacka lite skit.

Sen var det dags att dra vidare till Borås för att testa XCC och XCO banan.

De var grymt utslagsgivande med många riktigt branta backar och mycket stora stenar och rötter.

Det var en hel del A och B linjer. Jag tog alla A linjer förutom den här.

Där skulle man över ett litet gaphopp, själva hoppet var inte så svårt grejen var att det var i uppförsbacke och jag orkade helt enkelt inte trampa upp tillräckligt med fart för att orka komma över säkert utan att slå i hjulen i kanten.

Resten av A spåren såg som vanligt ut att vara värre än de var. Det gick och bara rulla ut för det mesta och bara hålla i sig.

Sen gäller det såklart att komma över snabbt och säkert också.

Sen var det dags för en sen middag. Den här gången hade vi hyrt ett hus via AIRBNB.

Billigare än hotell och riktigt stort och fint.

Här har vi Emilias rum.

Oskar har ett eget här. 

Eva fastna i vardagsrummet.

3 våningar har vi för oss själva och sen en stor uteterass, riktigt fint.

2:a maxtestet på Bosön avklarat

Idag så skulle det vara det sista testet på Bosön när det gällde att se vad lite extra syre kunde ge för effekt på träningen.

Det kändes skapligt bra i benen men det gick lite segare.
På slutet när jag börja få upp andningen på max så började masken att glida av så det var mindre bra.
Jag vill gärna böja ner huvudet när jag ska ta i det sista för att kunna kräma ut några sekunder till men det gick inte nu när jag var tvungen att hålla det uppe för att inte masken skulle trilla av.
Kom bara till 450 watt den här gången så det var ju ett litet nederlag.
Ventilerade bara runt 200 liter också till skillnad mot förut där jag ventilera runt 220-225 liter.
Trodde det skulle vara idag jag skulle få syre men då jag körde runt 45 sekunder långsammare än förra gången så tror jag inte det var så trots att jag hade lite mer att ge när jag sluta.

Testet jag körde för 2 veckor sen utan syre kom jag dock upp i 472,5 watt men då var det kortare uppvärmning plus att testet tog bara 7 minuter.
Nu tog det lite över 8 så det började på en lägre effekt som kanske han trötta ut en lite extra.

Får se om det blir något extra test då värdena kan bli lite missvisande om det läckt in/ut luft.
De skulle höra av sig i veckan om hur det blir.

9:a på XC SM

Det var en hård och teknisk bana idag. Vi skulle köra 6 varv på den 5km långa banan. Det blev lika många varv som eliten skulle köra så det var ganska hårt. Som vanligt vid SM så får jag alltid något problem. Nu var det lågt blodsocker innan start trots en gedigen hotelfrukost. Vid start orka jag inte hänga på alls utan alla bara försvann. I vanliga fall brukar jag kunna ta starten och hålla det ett varv men nu var benen som betongsuggor.

Efter typ 3 varv så började jag komma igång och låg och körde med Gunnar Bäckgren. Han körde ifrån mig uppför i början av varvet sen kom jag ikapp och om på slutet av varvet.
På sista varvet så såg jag Magnus framför mig och benen började svara lite bättre så jag körde ikapp och om och lyckades skaka av mig Gunnar också. Kom i mål på en trött 9:e plats men får vara ganska nöjd ändå då mitt blodsocker var nere i botten.

I herrelit så var det Emil Lindgren som tog starten och höll det ohotad ända in i mål
För CRT så var det Fredrik Edin som körde snabbast tätt följt av Lars Bleckur som tog 4:e och 5:e platsen. Stefan och Pumpen körde bra och Pumpen var nog snabbast uppför pulkabacken. Fan vad han körde, kom nästan ikapp Darvell där. Nu inväntar snart middag. Det blir nog en vända till Harrys igen.