Idag var det dags att köra in min nya
Trek Slash 9.8 XT. Jag var helt exalterad och som en liten unge som skulle få godis.
Har ju väntat en del för att få tag på den här drömcykeln.
Det första som slog mig var hur stor den såg ut och kändes.
Den har ju en hjulbas på 126,3 mot min Top Fuel:s 118,5 och sen med ett styre på 820 mot Top Fulens 750 så den gick ju knappt in i bilen.
Den en gaffelvinkel på 64,6 mot Top Fulens 68,5.
Det var nästan så det kändes som jag satt i cykeln och inte på cykeln när jag först klev på den.
När jag väll kom fram till Flottsbro så möte jag upp Micke , Stefan och Anton och nu skulle jag äntligen få köra in Slash:en.
Alla älskar att hoppa runt och leka så det kunde inte bli bättre.
Vi började med Freride banan och tog både Kanonen och Trap hoppet efter det. (Foto Stefan Isaksson)
På hoppet vid tunnan som man kom in på innan Trapp hoppet som är en tunna man kör över på så överladda jag något rejält.
Jag har för mig att jag trampa ganska mycket när jag körde med Top Fulen. Nu när det är så mycket mer fjädring och jag är så extremt dålig på att poppa till för att få höjd i hoppet och tänkte att nu får jag ta mer fart då det är mer fjädring som kommer äta upp hoppet.
Det verkade som det trots längre slaglängd var lättare att poppa med den här hojen för jag flög alldeles för långt men det var inga problem. Slashen svalde allt och det gick mjukt och fint ändå.
Det behövdes inte mycket fart utför den här heller.
Det var bara att rulla ut och hålla i sig.
Vi körde runt på de flesta hoppen och Stefan och Anton som inte tagit Kanonen och Trapp hoppet förut satte dem nu.
Grymt kul när man kan peppa varandra till att testa sina gränser.
Jag hade aldrig satt de här hoppen om jag varit själv och tränat så det gör verkligen underverk att köra med andra.
Jag testade att köra Enduro spåret och Guldkanan och Bali. Cykeln känns verkligen så mycket stabilare och mer förlåtande när det börjar bli brant och stenigt.
Jag tyckte inte jag körde på så mycket idag utan jag testade mest hur det var att cykla med Slash:en och höll på och ändrade tryck och inställningar på dämparna och höjde och sänkte styret för att hitta en optimal position för mig.
Det känns ju lite ovanligt för mig som bara kört XC hoj förut att sitta så högt uppe och med så brett styre.
Jag fick försöka frångå de gamla XC idealen med att banka ner styrstammen till botten.
Tror jag fick till riktigt bra inställningar till slut där det inte kändes som jag körde en shopper men ändå hade bra kontroll när det blev brant utför.
Något som också slog mig att cykeln kändes väldigt lätt att hoppa över stora saker med. Jag trodde nästan det skulle vara tvärtom när den har så lång hjulbas.
Men det gick förvånansvärt lätt att hoppa över stockar och sten.
På slutet skulle jag testa DeHåTvå tror jag det var och jag tror inte jag tagit den sista bitten förut.
Nu gick det förvånansvärt lätt ända tills det var några meter kvar och då klanta jag till mig och flög över styret.
Det var ganska halt då det var sådär dammhalt då det var snustorrt och med ett tunt lager fin sand överallt.
Slog över styret men lyckades rädda både cykeln och mig själv i fallet.
Trots att jag inte gjorde någon riktig maxning så fick jag personligt rekord på Endurobanan också med tiden 1:23.
Det var en förbättring med 17 sekunder.
Det är grymt vad rätt utrustning för jobbet kan göra.
Trots all slaglängd så tyckte jag fortfarande att den kändes ganska rapp på de partierna där jag behövde trampa.
Det blir ju lite annan åkstil nu när jag sitter mer upprätt och den har mer fjärdingsväg och flackare geometri som gör den mer förlåtande.
Det var grymt kul att hoppa runt med grabbarna och få köra in den nya hojen.
