Finnmarksturen blev en varm historia

Då var det dags för SM igen. Den här gången var det långlopp och Finnmarksturen som gällde.

Det var grymt varmt idag med 30 grader och sol så det skulle bli grymt svettigt.

Damerna startade kl 10 idag så de skulle få sitt eget race och inte behöva trängas med oss eller få fördelar med att ligga bakom.

Vi startade kl 11 och jag stod i 2:a led.

Masterstarten gick ganska snabbt idag och sen släppte den vid backen.

Kände att det här kommer bli en tung dag för jag fick släppa direkt. Mitt blodsocker var ju högt av någon anledning. 

Det har ju gott bra de senaste racen här men nu ville den inte. Tyckte jag hade gjort precis som förut men värmen kan ju göra sitt också.

Jag hade bestämt mig i sista stund att jag byter ut min sportdrycksflaska i starten och ersatte den med sockerfri vätskeersättning. Vågade inte ta för mycket insulin så det skulle bli en rekyleffekt neråt som igår när jag hade 2,9 och 2 pilar neråt i blodsocker.

Körde på så gott det gick och efter ca en timme så började mitt blodsocker gå ner. Då hade jag bara drukigt vätskeersättning.

Började sakta men säkert avancera lite men det gick inte snabbt. Utförslöporna var oftast fina grusvägar i början så där var det svårt att avancera. I backarna tappa jag som vanligt och i skogen kom jag oftast in långt bak och hade svårt att köra om. 

Det lönar sig inte så mycket och vara teknisk på ett långlopp då de tekniska partierna inte är så svåra men det är svårt att köra om ifall man inte ska vara för fräck.

Sista 2 milen var det dock en del roliga utför och där lyckades jag få lite lucka och fritt spår.

Några hade hade kört ifrån mig vid Leos backe på slutet men jag lyckades köra ifatt och om på de sista utförslöporna. 

Kom ikapp en liten grupp till på asfaltsrakan 2 km innan mål. Lyckades hålla de bakom mig hela vägen till mål. 

Blev en blygsam plats i H40. Gjorde sä gott jag kunde med de förutsättningar jag hade och kunde inte köra bättre idag.

Fullständiga resultat ifrån Finnmarksturen finns här.

Ladd inför Finnmarksturen XCM SM

Idag åkte hela familjen upp till Ludvika då jag ska köra Finnmarksturen tillika XCM SM här i morgon.

Vi kom upp redan vid 14:00 så jag han testa lite av banan. De har gjort om banan lite och förlängt den och lagt in lite mer skogspartier, det gillar jag. 

Tyvärr kom det till lite mer backar också som inte är min specialité men det är bara att gilla lägget.

Ska bli kul att köra i morgon. Jag körde de sista milen men genade på några ställen.

Mycket roliga snabba singletracks på slutet.

Sen en del grusväg. Kommer bli varmt i morgon och med alla backar och öppna kalhyggen där solen ligger rakt på kommer göra att det blir riktigt svettigt och tungt.

Hoppas jag drukigt tillräkligt nu så jag inte torkar ut i morgon.

Vi bor på ett litet hotell vid Gränersberg 15 km utanför Ludvika på Värdshuset Stopet. 

De hade god mat där också 

Tyvärr inte så mycket kolhydrater som jag trodde. Vi gick på en promenad sen och jag hade glömt att ta med mig något att äta. Var lite småhög så jag tänkte att det fixar sig ändå. 

Sen när vi var i mitten av ingenstans så tokdök blodsockret. Fick gena hem genom en stor motortrafikled för att komma tillbaka.

Fick i sista sekund tag på en mack som var öppen så jag köpte på mig godis och Cola sen blev det bra igen som tur var.

Nu är vi på hotellet igen och allt är fixat och klart inför morgondagens Finnmarksturen.

Finnmarksturen avklarad

Ja det blev start i Finnmarksturen i alla fall. Jag bestämde mig igårkväll runt 21 att jag skulle göra ett försök då det har känts ganska bra i foten. Så det blev ett panikköra till Pär Dalhielm i Västerås på kvällen där.

Gick ganska snabbt att komma upp till Ludvika på morgonen ifrån Västerås så det behövdes inte stressa så mycket.

Vi fick upp tält och flaggor ganska snabbt sen var det bara att gå ut och värma upp.

Sen var det dags för start vid 11. Vädret blev mycket bättre än vad vädersiterna hade utlovat. Där stod det ösregn men det blev som tur var knappt något regn alls, det var lite i början men inte så farligt.

Hade inga större förhoppningar idag utan ville bara ta mig runt och inte skada foten igen.

Tappade redan i första backen där jag brukar orka hänga på men det var bara att köra sitt eget tempo. 

Jag drog inte många meter idag, inte på grusvägarna i alla fall. Hamna i en ganska bra grupp där tempot var skapligt högt. Som vanligt var det några som drog på ganska mycket uppför där jag tappade en hel del men jag lyckades alltid köra ikapp utför.

Sista 15 km var det ganska ryckigt då det gick fort uppför och ganska långsamt nerför och på platten.

Vi började komma ikapp en liten större grupp med åkare men i sista backen så drog de på och jag orkade inte gå med.

Som tur var kom det en rolig utför på slutet och återigen så lyckades jag komma. Nu hade vi även kommit ikapp den större klungan framför så nu var det bara att ligga på hjul igen och invänta spurten. 

Ville inte göra något dumt så jag drog inte på allt vad jag hade men lyckades komma om alla H40 åkare som jag kunde se i alla fall. 

Kändes riktigt skönt att foten höll och att det gick att köra på under så lång tid så det får jag vara riktigt nöjd med. 

Vet inte vad det blev för resultat men det kommer nog upp

här sen.

XCO SM och Finnmarksturen

Blev inget XCO SM för mig idag efter min klantiga vurpa i onsdags. Dock kändes det bra i foten och jag kan gå ganska bra på den nu. 

Testade även att cykla i morse på den ganska tekniska banan runt Väsjöbacken.

Tog i en del uppför Väsjöbacken också utan att det gjorde ont i foten så det kändes bra.

Blev en trip till Skansen med familjen sen och titta på lite djur och leka runt med barnen.

De gillar att springa runt så det gäller att vara med där.

Påväg hem så kom vi in i Cruise Stockholm. Jag gillar ju bilar så jag tog ett varv på Sveavägen för att ta en snabb titt på alla Amrikanare.

Då det har känts bra i foten hela dagen så bestämde jag mig på kvällen att jag skulle försöka köra Finnmarksturen.

Så jag packa ihop mina saker och drog till Pär Dalhielm i Västerås som kör i Teamet så nu är han jag och Jonathan här och värmer upp inför i morgon.

Blir nog inget XCM SM eller Finnmarksturen för mig

Idag var vi ute på Lek och Bus Adventure Zone i Rotebro med brorsans familj och mina småttingar och hoppade runt.

Jag hade hoppat runt som en galning i 3 timmar med barnen och gjort volter och hoppat in i vägar och flygigt runt utan problem.

När det började bli dags att gå hem skulle jag bara glida ner på en sån här och var inte helt fokuserad i en millisekund och hamna med foten mellan studsmattan och tvärlisterna i ganska hög fart och det kändes som det knaka till då foten vred sig helt när den klämdes fast.

Så djävla typiskt. Jag har cyklat i 25 år och hoppat ifrån klippor och klättrat uppför alla möjliga konstiga saker och aldrig brutit eller stukat något. Det närmsta jag fått är en liten spricka i lillfingret.

Och när jag bara ska glida ner för en liten madrass så ska jag självklart lyckas klanta till det. 

Blev några timmar på akuten och efter lång väntan kunde jag äntligen komma till rönken för att bli fotograferad.

Jag hade verkligen tur och starka ben för det hade bara blivit en stukning. 

Men tyvärr ser det ut som jag inte kan köra XCM SM i Motala eller Finnmarksturen och det var ju lite surt.

Lite egobilder ifrån Finnmarksturen och W/KG

Hitta ett gäng finna bilder av Eva Önnemar här och ytterligare ett stort gäng bilder här av Jronbike ifrån Finnmarksturen igår.
Här var ledarna i loppet i första startbacken.


























Det ser nästan ut som jag leder här också men jag är tyvärr en bitt efter.


























Ser nästan ut som jag är pigg men redan här är jag lite trött.


























Tror det här är ifrån efter en av de långa utförslöporna där jag fått en lucka till gänget jag cyklar med och har precis lyckats jaga ikapp en grupp framför. Kändes bra att kunna dra ifrån.



























Ser ut som det är efter andra lagningen och man snart skall uppför den långa backen till bergspriset. Jag ville komma först till båtten av backen då man skall ner för en trappa där och det brukar ofta bli kö där för en del fegar och vågar inte köra ner eller brommsar vädigt hårt där.



























Här ser jag också nästan stark ut men benen är som spagetti.


























Har tappat min grupp och ligger och försöker att hålla fart själv. Tur att det kommer nedförsbackar efter uppförsbackarna. Jag har lite hatkärlek till uppförsbackarna. Det är ändå ganska skönt och ta ut sig uppför.


























Här krampar jag in i mål efter att ha kört en stund med bara 1 ben. Var skönt att komma i mål. Utslaggsgivande och rolig bana. Det är inte så många höjdmeter på Finnmarksturen men de backarna som finns är ganska långa och drar ut fältet ganska regällt.


























Jag har märkt att jag kan köra på ganska bra i de korta backarna men när det börjar ta mer en någon minut så orkar jag inte med riktigt. Har nog lättare för att köra på ren styrka än att ligga och mala på i de halvlånga på över 4-5 minuter.
Har tyvärr gott upp ett par KG under semestern också och det märks direkt i backarna. De få kilona gör tillräkligt för att mina W/KG inte riktigt skall räcka till för att orka hela vägen upp.

Nu har jag dock börjat jobba igen så nu skall det inte bli en massa småäta och jag kommer tillbaka till den lite inrutade vardagen där det är lättare att håla koll på allt.

Hoppas jag kan komma tillbaka snart med lite diciplin över maten och träningen.

Finnmarksturen, det gick i alla fall fort utför

Idag var det Finnmarksturen. Hade hoppats på skapliga ben då det kändes ganska bra på träningen igår. Men så var inte fallet idag. Hade en hel del problem med min diabetes också då mitt blodsocker hade åkt upp under helgen och jag fick inte ner det. Vet inte om mitt insulin kan ha hamnat i solen och blivit dåligt eller något men det är nog dags att byta det nu.

Vi hade kommit in lite sent till Ludvika då både jag och Eva var lite trötta och smälde upp tälten i sista sekund tillsamans med resten av CRT gänget.





























Sen var det dags för start vi 11. hade då haft ett blodsocker på 21 som är väldigt högt. Jag vågade inte ta för mycket insulin då jag kan hamna i koma ute i skogen, något jag hels vill slippa. Hade redan tagit ganska mycket till frukost men insulinet verkade inte riktigt fungera helt 100.

Försökte hänga med långt fram i början.























Kände redan i första backen att det här gick riktigt segt. Jag hade svårt att hänga med och föll bak väldigt fort.
Kändes som jag stod parkerad nästan när alla körde om. Kom ifatt lite utför men sen kom nästa backe och då försvann alla igen. Min CRT kompis Oscar kom ikapp och Max Ahston. De körde ifrån mig uppför idag men så fort det blev lite tekniskt så kom jag ikapp och om.
Vi växlade om ganska många gånger men efter ca 25km så kom en lång utför och jag fick en ganska bra lucka och kom ikapp en liten grupp som jag körde med.
Dock så blev vi trötta och efter ca 4 mil så kom Oscar och Ahston ikapp igen. Vid nästa backe så ryckte de ifrån igen och jag stod som parkerad. Lyckades dock köra ikapp utför igen och fram till den sista långa backen innan mål var jag ikapp igen.
Hade fått lite mer krafter nu och lyckades nästan hålla jämn fart uppför. Tror blodsockret hade stabiliserat sig lite nu.

Sen var det bara sista nerför och den långa asfaltsrakan inna man skulle in på målområdet.
Försökte gasa på så gott det gick utför och fick en gansa stor lucka och började komma ikapp en hel del andra som hade blivit lite trötta på slutet.

Körde ikapp Robert Reyier Österling innan man skulle upp på asfaltsvägen men sen fick jag världens kramp i högerbenen och var tvungen att slå av igen. Fick trampa med 1 ben ett tag för att bli av med krampen.

Lyckades komma ikapp Per-Olov Nilsson som också körde H40 och när vi kom in på gräspartiet så lyckades jag få tillbaka lite kraft i benen och kunde rycka ifrån.
Hade fått en liten lycka ner till mina kombantanter för dagen. Tur att det slutade med nerför och inte uppför.























Blev till slut en 15 plats i H40. Inte riktigt vad jag hade hoppats på. Men det var kul att det gick så bra utför. Skönt med heldämpat.
Fullständiga resultat ifrån Finnmarksturen finns här.

Blev en liten återhämtningsrunda när jag kom hem sen på 45 minuter. Skönt och få skvalpa runt benen litte.

Förberedelser inför Finnmarksturen

Nu ska vi åka iväg till Falun för att bo hos min gamla kompis Jocke inför Finnmarksturen i Ludvika på söndag.
Det blir hela familjen som åker så det skall bli kul då barnen kan leka av sig lite med Joakims småttingar.

Hade från början tänkt åka till Ludvika för att testa lite av banan. Det såg dock ut som det skulle kunna bli regn och jag hade ingen lust att ta med mig extrakläder och hålla på att tvätta cyklar i onödan.
Nu blev det ett väckpass här hemma i solskenet istället. Blev först en sväng uppför Väsjöbacken.
Fick en bra tid där på 3:12, det får jag vara riktigt nöjd med då jag inte gick för fullt då jag ville ha lite krafter kvar tills i morgon också.

Var fint där uppe på toppen. Det var ett tag sen jag körde backintervlaller här. Det kanske är dags att ta upp det igen.

Passade på att ta 2 varv på blåa spåret också för att få några minuter till på tröskeln också. Körde först ett lungt varv för att se hur banan såg ut sen blev det ett varv lite hårdare.

Körde inte på max här heller utan det var runt tröskeln och strax under men fick ändå en ganska bra tid på 7:08.
Det är nog en av de bättre tider jag haft för när vi har tävlat har jag fått 6:40 som bäst på Strava men då har vi kört en hel del kortare bana.
Av någon anledning kommer den fortfarande upp på samma Strava segment.

Nu är vi packade och klara och ska åka upp till Falun och relaxa lite.

Delad start för dam och herrelit är det bra eller dåligt på långloppen?

I helgen som kommer är det återigen dags för en deltävling i Långloopscupen i form av Finnmarksturen som är den 7:e i ordningen.
I ett par år så har vissa av deltävlingarna haft separat start av dam och herreliten. Mycket av det har nog mynnat ut ifrån alla diskussioner om trängseln som har varit vid mål när dameliten kommer.
Frammförallt på Cykelvasan där det har blivit lite tight i spurten.

Mycket har då klagats på att dameliten har kommit samtidigt som herrelit/motion och då blivit utmanövreade av vissa herrar i närheten som också krigar om sina positioner dock lite längre bak än damerna.

Så nu har damerna fått separat start på visa tävlingar. Jag undrar bara om det verkligen löste problemet eller faktiskt bara blev värre och tråkigare?

Om jag skulle sätta mig in i samma situation så skulle jag tycka det var väldigt tråkigt som det är nu. Oftast får damerna starta bara 10-20 minuter innan vi herrar startar.
Tyvärr är det kanske bara 10-20 stycken som kör vilket är väldigt synd. Det är väldigt få som kör och det är väldigt stor spridning på de som kör vilket gör att man hamnar ensam ganska fort.
Det skulle jag personligen tycka vara ganska tråkigt att cykla runt själv i typ 7 mil då skulle jag lika gärna kunna cykla hemma.

Efter ca en timmes körning så kommer 500 testoteronstina herrcyklister i 150 och skall köra om vilket jag heller inte skulle tycka vara så kul om jag var kvinna.
Jag menar det kan bli minst lika trångt där som i spurten vid mål bara att nu kanske det är på en smal stig och inte på en bredd spurtraka.

Det leder mig till det andra problemet som det har klagats på. Att damerna tar hjälp av oss herrar för att hålla farten när det är gemensam start. Dameliten längst fram kan ofta komma med i en bra grupp där som kanske inte de långsammare har lika stor chans till att göra. En del har kompisar som också kan hjälpa till med dragjobbet lite.

Nu när det är delad start så har jag känslan av att det kan bli samma problematik i alla fall då vi herrar, i alla fall de snabbaste nästan alltid har kommit ikapp alla damer.
Då får de som blir ikappåkta först kanske större skans att hänga på och få större fördel en de bakom.
Sen kan det ändå bli problem i spurten om än inte i lika stor utsträckning.

Många damer jag har pratat med tycker det var roligare med gemensam start. Själv skulle jag personligen tycka det blev ganska ensamt med separat start och antagligen inte så kul att bli omkörd av en hord män efter en timme heller.

Jag som också är skapligt teknisk och har en relativt bra spurt men inte är så stark överlag kan tycka att det hör till sporten att kunna placera sig och välja rätt spår inför en spurt oberoende om det är damer eller herrar framför.

Vet inte hur ni andra damer tänker men det skulle vara kul och veta om det har blivit någon förbättring eller försämring med separat start enligt erat tävlande?

Nu ska jag själv ladda inför Finnmarksturen och hoppas på att jag har skapliga ben till helgen.

Finnmarksturen

Idag var det då dags för Finnmarksturen. Det är en ganska tuff bana med en hel del backar och ganska mycket stig.
Visste inte riktigt hur formen skulle vara efter nästan 3 veckors vila men det skulle bli grymt kul att cykla igen.
Vi hade stora delar av teamet med oss och hade en bra plats vid tävlingsområdet och slappa på.

































Starten gick vid 11 och jag kom iväg ganska bra.

Tappa ganska mycket i backarna som vanligt och hade även svårt att hänga med på platten i början.
Det kändes att jag varit borta ett tag men det var kul och sladda runt.
Mycket roliga stigar och en del snabba utför.
Kom igång lite när det var 15 km kvar och började komma ikapp en del folk.
Sista backen lyckades jag till och med köra ifrån lite så det kändes bra.

Sen var det bara att tokladda sista nerför och se om jag kunde komma ikapp några till.

Kom i mål på en 12 plats tillslut så det får jag vara nöjd med.

Isak Nordin gick och vann ganska överlägset i juniorklassen så det var grymt kul.

Lars Bleckur fortsätter att visa grym form och gick och vann elitklassen före Emil Lindgren. Fredrik Edin körde grymt också då han tog 3:e platsen i spurten med Emil.

Resultat ifrån Finnmarksturen kommer upp här sen.

Sista milen körd på Finnmarksturen

Nu har vi kommit fram till Ludvika och jag har hunnit köra sista milen av Finnmarksturen.

Var ganska tort och fint på de flesta ställena. 

Det var dock lite småblött på sina ställen men som tur var inga djupa lerhål.

Snabb och rolig utför som vanligt på slutet.

Testade att köra bergspriset i mitten av banan också. Fin vy där uppe.

Drog på lite där för att väcka kroppen tills i morgon, hoppas det räcker en liten bitt.

Blev 1:15 minuter körda totalt så det får bli ganska lagom med både ett par backintervaller och några spurter.

Nu blir det tillbaks till hotellet och packa upp lite sen ska det bli en redig middag.

Packat och klart inför Finnmarksturen

I morgon bitti drar vi till Ludvika. Det är återigen dags att köra Finnmarksturen. 

Finnmarksturen är det första långloppen som jag körde i min karriär. Det var 1994 när mountainbike fortfarande var ganska nytt och växte så det knaka.

Då om jag inte minns fel var den 100km lång.

Den blev längre ett tag på hela 115 km men har nu gått ner till 68 km.

Lite synd tycker jag då det var den i särklass största utmaningen förut med både lång distans och många backar.

Men å andra sidan har den faktiskt blivit roligare nu när mycket av grusvägarna har försvunnit men de roliga stigarna är kvar.

Ska bli kul och komma ditt och köra igen.

Idag har det blivit en vilodag. Har dragit med familjen till Väddö och käkat glass på Bondens Glasskalas.

Alla var hungriga och även Emilia ville ha en stor portion glass.

När vi kom hem var det bara att packa inför morgondagen.

Allt är nu klart och jag är laddad inför helgens utmaningar.

Tömmningspass inför Finnmarksturen

Idag blev det dags att sätta sig på cykeln efter 2 veckors slappande.

Det är Finnmarksturen nu på söndag så jag behöver väcka kroppen efter dvalan.

Blev ca 5 timmar ute i skogen.

Testade lite nya stigar runt Vallentunasjön men det var lite för tekniskt även för mig.

Det var dock väldigt fint på sina ställen.

Hamna på en massa konstiga stigar och försökte köra längs Roslagsleden men kom lite fel.

Kom upp på den här kullen men hitta ingen bra väg ner men ville inte vända tillbaka. 

Det blev till att bara köra rakt ut genom beväxtligheterna.

Körde sen vidare mot Djursholm och sedan hem på lite lättare vägar.

Var skapligt krispig när jag kom hem.

Det kändes att jag inte kört på ett tag.

Hoppas det här räckte för att komma igång lite till helgen. Ska bli ett kortare väckpass på lördagen också så får jag se hur det blir.

Vinst för CRT på Finnmarksturen genom Fredrik Edin

Idag var det dags för Finnmarksturen, Sveriges äldsta långlopp. 68 km skulle köras på torra och fina stigar.

Själv var jag lite osäker på min form då jag varken har tränat eller sovit så mycket den sista tiden. Men jag hade fått 2 dagar med bra sömn så jag hoppas det skulle hjälpa till lite.

Vi hade i stort set hela teamet på plats och alla var taggade så det var riktigt kul.

När starten gick så tyckte jag att jag hängde på riktigt bra och var med i första backen. Tappade lite i andra och hamnade med en bra grupp med Atle Hansen, Erik Vrang och Jenny Stenhag och några till.

Låg med bra och tappade inte så mycket i backarna och utför så kunde jag köra ikapp och vila upp mig lite gran.

Isak Strömberg och några till kom ikapp efter ett par mil så vi blev en ganska stor grupp.

Jag försökte hålla mig långt framme innan stigarna så jag skulle få fritt spår men hade lite problem att komma fram ibland.

Efter nästan 5 mil så lyckades jag komma iväg med ett par stycken och det kändes riktigt bra. Åkte dock på en pysspunka och fick stanna och fylla på med en kolsyrepatron.

Tappa som tur var inte så mycket på det men jag tappa gruppen jag körde med och den bakomvarande gruppen med Isak och Co. kom ikapp.

Sen kom den näst sista uppförsbacken där Isak drog iväg med ett gäng och då orka jag tyvärr inte hänga på.

Kom in på en 7:e plats i H30 så det får jag vara riktigt nöjd med, hade som mål att klara top 10 med min form så det verkade ha hjälpt lite att få sova ut ett par dagar.

Någon som körde grymt bra idag var Fredrik "Seglarn" Edin som gick och van i H-Elit, riktigt starkt kört.

Kul med en vinst för laget. Han hade tydligen ryckt på krönet av näst sista backen då han var i en grupp med Fredrik Eriksson och Matthias Wengelin och kört solo de sista 10 kilometerna.

Dacia var på plats med nya fina bilar också som man fick klämma och känna på. Riktigt fina bilar till ett grymt bra pris.

Nu är denna tävlingshelg slut och jag får vara nöjd med dagens tur. Får tacka all lagningspersonal för ett grymt bra jobb och ett stort tack till Göran och Barbro som ställde upp med husrum och god mat under helgen.