Sjukhusbesök med tråkiga besked

Idag blev det ett sjukhusbesök till Södersjukhuset. Jag har på senare tid fått problem med att mina händer och fingrar domnar bort när jag cyklar lite längre sträckor över 40 minuter.

Det har blivit värre det sista året då jag ibland knappt kunnat använda dropperposten ellrr växla och ibland även bromsa.

Idag hade jag fått till en Neurografi undersökning på Södersjukhuset.

Där fick jag testa både känseln med värme och kyla på både händer och fötter.

Där tror jag det var helt ok.

Men sen skulle nervbanorna testas med elektriska impulser. 

Tydligen hade jag fel i båda händerna och uppe vid armbågen. Fick inte riktigt klart för mig om de var i kläm eller ifall de inte fungerade som de ska.

Det är tyvärr följdsjukdomar man kan få av diabetes som jag har.

Oftast brukar det drabba fötterna först när man har diabetes men där hade inte jag några problem.

Jag har oftast inga problem med händerna i det vanliga livet. Ibland händer det att det ömmar i händerna när jag vaknar och att de domnar bort en liten stund på morgonen.

Men när jag cyklar en längre bit och framförallt när jag kör hårt i skogen så domnar de bort efter en ca 40 minuter och det är mindre kul när jag tävlar. 

Resultaten skulle skickas till min diabetesläkare då det är svårare att behandla.

Kan hända att det får bli operation men frågan är om det är värt det och vilka komplikationer jag kan få av det.

Får se vad läkaren säger sen. Jag har inga problem annars och känseln verkade det inte vara några fel på som tur är.

Cross och Enduro har fortfarande gått bra att köra då det är kortare tävlingstid på det och landsväg när det är kortare race.

Får se vad det blir av allt sen

Återhämtning och sjukhusbesök

Idag blev det vila ifrån träningen. Har haft en hel del på jobbet som vanligt. 

Både Emilia och Oskar skulle på läkarbesök för sin diabetes också så det blev till att köra in dem till sjukhuset.

Båda har varit lite svängiga i blodsockret speciellt vid lunch när de är i skolan.

Oskar har ju inte haft någon som har tittat till honom ordentligt och han har en benägenhet att glömma ta insulin när han har mycket annat och tänka på.

Böda hade ett HBA1C på 58 så det var på gränsen till högt. Jag passade på och ta ett HBA1C också och mitt låg på 52 helt ok idealvärdet är 48 så jag är inte långt ifrån.

Vi får alla 3 försöka få ner det lite.

Första dagen med HCM sen sjukhusvistelse

Idag var första dagen på jobbet sen sjukhusvistelse på Danderyd. Det har varit många känslor att ta in och många frågor.

Det är en helt ny situation för mig som jag inte är van vid. Kommer mina barn få det här också kan de träna på och leka och leva runt, kan jag fortsätta träna hårt men med nya förutsättningar med betablockerare. Hur mycket kommer jag tappa. Hur mycket kan jag träna.

Jag är glad att jag fortfarande får träna. Blir nog lite omställningar och nya mål och mer lek på cykeln. 

Kanske testar på lite Enduro, det har jag alltid tyckt varit riktigt spännande. Jag älskar teknisk åkning både i skogen och på asfalt och det kan jag köra både snabbt och långsamt så där har jag hur mycket som helst att lära mig.

Var på Danderyds Sjukhus i morse också och lämnade ett sista blodprov.

Jag är glad att alla läkare och sjuksköterskor varit så snälla och tillmötesgående i de här svåra och omställande stunderna för mig. Det har verkligen underlättat och det ska de ha ett stort tack för.

Sen var det dags att gå till jobbet. Hade lite saker att hämta upp där då det är sista veckan som jag jobbar på ICA så jag tog bilen in till kontoret där.

Var skapligt tomt där pga Coronaviruset som härjar överallt. 

I morgon ska jag testa på ett första träningspass och se hur det känns. Sen får vi se hur jag tar mig därifrån. Blir en ny rolig resa med nya äventyr.

Coronafri check väntar på MR scan för hjärtat

Jag fick ligga i karantän här första natten då jag hade ganska hög feber när jag kom in. 

Kan inte vara lätt för alla läkare och försöka kunna behandla folk och samtidigt inte åka på skiten själv.

Jag avundas dem inte. De gör ett grymt jobb.

Idag har jag legat på vårdavdelning 95 hjärtmedicin. 

Efter att jag svimmat igår har jag fått ta en massa blodprover. Dels för att se till att jag inte hade Corona och dels för att se en massa andra värden efter min blodförlust. Det mesta var ganska bra men lite lågt efter omständigheterna.

Dock så såg mitt EKG konstigt ut och jag verkade ha dubbelslag. Jag fick remis till att göra ett ultraljud.

Det var tydligen svårt att få ut exakt vad det kunde bero på. 

Jag är ju fortfarande svullen i käken efter borttagningen av visdomstanden så det kan kanske inverka lite och sen feber och diabetes och ett för övrigt vältränat hjärta på det så var jag nog inte den lättaste patienten och jobba med.

Vad jag förstod så hade jag ett stort hjärta men några av vägarna var ovanligt stora. Sen var det inte helt klart om dubbelslagen bara sker under vila men kan släppa under belastning.

Mindre kul om det sker under belastning för då kan jag inte syresätta musklerna ordentligt vilket gör att jag inte kan prestera så bra när jag tränar/tävlar. 

Så jag hoppas verkligen inte att jag fått någon sån skit.

Det konstiga är att jag inte känner av det. De flesta jag har pratat med känner tydligt när de får dubbelslag.

Jag blir kvar här en dag till för i morgon ska de köra en MR scan så jag hoppas de får svar på vad det kan vara då.

Kan inte klaga på utsikten här och jag har fått ett grymt bra berörande här så jag känner mig trygg.

Sveriges sjukvård är trots allt väldigt bra när det gäller, i alla fall här.